Sluta aldrig dansa

Samlare

2009-05-27T10:21:00.000-07:00

Idag köpte jag två nya muminmuggar. Och jag har nu elva stycken. Jag ser på dem, och jag blir lycklig. Nu har jag: Snusmumriken, Muminpappan, Dansande muminfamilj, Kärlek, Mymlan, Too-ticki, Filifjonkan, Tofslan & Vifslan, Mårran, Stinky och Hemulen.

Ja, vad ska man säga? Barnet i mig.

Åh! Jag köpte även plåster med Fem myror är fler än fyra elefanter-motiv. Det lilla i det stora och det stora i det lilla. Vackert!

Nya kärlekar!

2009-05-23T08:01:00.000-07:00

Det är härligt med förnyelse. Jag har alltid sagt att jag inte är så mycket för nostalgi. Bästa tiden är nästan alltid nu, eller några veckor framåt. Kärlekar som består är förstås den till sambon, familjen, Uppsala, lärarutbildningen, syjuntan, bokklubben, teet och våren. Men visst är det härligt när nya företeelser och förälskelser kryper in i ens liv.

Sambon brukar småreta mig för att jag blir så överdrivet lycklig över småsaker, men det är nog bara som det ser ut. Jag gläds även i det stora. Men ibland slipper ett hjärtligt "iiii" ur mig, till exempel när mina liljekonvaljer börjar slå ut i min stora Starbucksmugg. (Jag trodde ju aldrig att de skulle slå ut om man tog in dem. Det var ren lycka/tur!)

Nya förälskelser i mitt liv.

Jag har gett mig in i mitt nya liv som dataspelsspelare. World of Warcraft har kommit att bli ett välkommet tidsfördriv eller kanske tidsslöseri. Ibland är det skönt att få ikläda sig rollen som den odödliga warlocken Lyri (hoppas alla WoW-spelare ursäktar mig den usla översättningen).

Mia och Klara är den mest uppfriskande komikerduon sen Sissela Kyle slog igenom tillsammans med Charlotte Strandberg som hemmafruarna Lotten och Bibbi, i Älskade lotten. Fantastisk debut.

Countrymusik. Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle självmant lyssna på Texasdialektens djupa vokaler och njuta som jag gör nu. Som tur är, är det mestadels de liberala Texasbrudarna i Dixie chicks som skränar i lurarna. Men jag blev även förälskad i den svenska countrytrion som visade framfötterna i Melodifestivalen tidigare i år. Kolla in/Lyssna in Cookies n' beans: www.myspace.com/cookiesnbeans

Dixie Chicks

Cookies n Beans
(Frida, Linda och Charlotte)

Fyra gånger om året berikas även mitt liv av utkomsten av den fantastiska kulturtidningen VI:s dottertidning VI:LÄSER. Idag sprang jag direkt ner till Ica i Luthagen och unnade mig ett exemplar för mina sista månadspengar.

Och på tal om böcker... Jag känner mig fortfarande otroligt tacksam och lycklig över att befinna mig bland så litterärt bevandrade och intresserade vänner. Tack för att ni finns och för att ni orkar lyssna på mitt tjat. Idag fick jag även en 1188 sidor lång bok på posten; Stephen Kings Det. En bok jag köpt på tradera och som ska bli sommarens projekt tillsammans med den 940 sidor långa Shantaram. Jag längtar!

Nej, inte ett till inlägg om böcker!

2009-04-24T03:01:00.000-07:00

Det roliga med den här bloggen, i dessa tider, är att jag faktiskt uppdaterar min läsning i det lilla fältet till vänster (lite neråt), men att jag sällan kommer mig för att skriva inlägg. Man kan ju då dra slutsatsen att jag har en del att läsa i dessa tider. Ja! Jag har precis till ryggalagt stora romanjättar såsom Céline, Faulkner och Hesse. Det har varit tunga böcker, men det ger en verkligen nya litterära ögon.

Jag ska jobba i helgen, i bokhandeln och jag känner i och med mina nuvarande studier hur jag mer och mer, tyvärr, skolas in i det europeiska kanon som ska vara "god litteratur". Jag har därför blivit rädd för mina egna tankar och hur de ganska snabbt dömer människors läsvanor. T ex om någon säger att Kajsa Ingemarsson är dennes favoritförfattare. Shit, tänker jag! tänk inte så Jenny, tänk inte så. Se absolut inte ner på en människa som älskar Små citroner gula. Det är fel; som bokhandelsbiträde, som lärare, som kristen och som människa. För om någon uttrycker att de har en favoritförfattare, betyder ju det att personen läser. Och då borde väl jag som blivande lärare, bokhandelsbiträde, kristen och människa vara inget annat än glad.

Nu ska jag än en gång försöka bryta ner mina fördomar genom att läsa en författare som jag starkt ogillar p g a hennes sommarprat för några år sedan. Enligt mig var det ett angrepp på nutidens troende och en jämförelse mellan alla kristna och George W. Bush. Men jag ger hennes författarskap en ärlig chans. Ibland är det tur för mig, som människa, att jag har en bokklubb. Sju underbara väninnor som låter mig ventilera sådana här litterära funderingar, när bloggläsarna fått nog.

Håll koll på min läslista. Och kommentera gärna. Ni är fina!

Typ ett inlägg...

2009-03-29T13:46:00.001-07:00

Förlåt för att jag är så himla dålig på att skriva i bloggen. Det är snarare så att det händer för mycket just nu än att det händer för lite.

Tyvärr är både jag, min dator och min cykel sjuka just nu, så min tid går åt till att ta hand om dem. Sen ska jag börja skriva.

Lev väl och ta hand om era datorer, cyklar och er själva.

Skeppet har nu sjösatts

2009-02-20T15:08:00.000-08:00

Idag hade vi en fredagsspecialträff. Ja, med vi menar jag bokklubben in libris veritas. Vi diskuterade kortromanen eller novellen Förvandlingen av Tjeckiens stolthet Franz Kafka. Jag läste Processen av Kafka på gymnasiet och var inte alls imponerad, inte ens road. Men nu när året gjort en klokare och nyfiknare så kan jag uppskatta Kafkas realistiska absurdism. Det är på något sätt fortfarande nyskapande. Men för alla som inte bekantat sig med Kafka tidigare rekommenderar jag att börja med den 68 sidor långa Förvandlingen istället för den drygt 200 sidor långa Processen. Stämningen är den samma men två vitt skilda teman.

Eftersom det var fredag så bjöd bokklubbsträffen även på På spåret-final, drinkar och massa skrattskvaller. Resten av tjejerna roar sig just nu på stan. Hoppas ni kom in på ÖG! Själv väntar jag på skjussen hem till Väsby.
O! Förresten ett hett tips...
Skeppet har nu sjösatts: in libris veritas-bloggen finns nu som en sammanbindande, kunskapsbringande och meningsskapande enhet på världsnätet.

Läs mer om oss medlemmar; vad vi vill, gör och tycker. Och såklart: Vad vi läser!

http://inlibrisveritas.blogspot.com

in libris veritas läser just nu:

Upptäckter

2009-02-15T02:46:00.000-08:00

Jag slutar aldrig att vara förälskad i den här låten och det här FRAMTRÄDANDET. Så jag måste bara dela med mig:

Dessutom måste jag säga favoriten från gårdagens melodifestivalsomgång var detta uppfriskande bidrag:

Förslag till slagkraftig titel: Vansinne och visdom!

2009-02-02T08:36:00.000-08:00

Mitt hundrade inlägg tillägnar jag min B-uppsatsångest. Jag sitter här och försöker febrilt formulera mina tankar till ett tretal inte alltför flummiga frågeställningar (gud vad många f-ord...) .

Det är svårt att göra något enkelt och strukturerat av något så komplext som Michail Bulgakovs roman Mästaren och Margarita. Ja, det är det jag ska skriva om. (Herregud Jenny, vad har du givit dig in på.) Inte att den ä r för svår. Det finns helt enkelt för många ingångar till texten. Ska jag analysera den utifrån författarens biografi, litteratursociologiskt, idéhistoriskt???

Och om man bestämmer sig för en avgränsning, en ingång, så snubblar man ändå

in på någon av de andra. Allt hänger ihop så väl att inget förutom boken själv kan beskriva dess genialitet.

Ni som inte läs den: Läs den!
Ni som läst den: Läs om den!

För den kan kopplas till författarens biografi, den kan kopplas till ysslands historia, den kan kopplas till andra litterära verk, den kan kopplas till flera intressanta ideologier och till många intressanta genrer... Mannen låg ju för tusan nästan på dödsbädden - hur fick han till det?

Hjälp mig!

Just nu försöker jag med frågeställningen: Vilken syn på tro, tvivel och ateism förmedlas i romanen och vilka konsekvenser får det för synen på människan som tänkande och andlig varelse.

Bäääähh! Kan det bli mer flummigt.

Knappast.

Årebravader

2009-01-21T01:55:00.000-08:00

Nu är man tillbaka efter en underbar mellanterminernasemester. Det blev en fyradagarstripp till Åre, där jag och tre klasskompisar lagade mat, Bezzerwizzrade, åkte skidor, bastade, drack lagom mycket öl och dansade. Att ingen kom hem med någon som helst skidskada var nästan oväntat, så vi har roat oss med att stapla andra roliga/läskiga incidenter som kan vara till glädje för utomstående att gotta sig i:

Minnesvärda åreincidenter:
Utan kronologisk ordning

* Under mystiska omständigheter gick ena meden till Lindströmmarnas spark av under en tur till Ica
* Vår väska innehållande matsäck, kameror OCH tågbiljetter hem höll på att följa med en ankarlift
* Två nyuppfunna ord, som vi tar credit för: pjäxvärk och wasabichock
* Veganvrak stod nog för den tjusigaste vurpan i en isig röd backe
* Jennyluss vurpa var ifrån TV-soffan ner på golvet, till glädje för alla åskådare
* Jennyluss största skada är dock ett brännmärke på krät, efter att hon försökt göra en rockglidning på/över "inte-så-halt" trägolv
* Dansande på borden på studentfeststället Bygget
* Veganvrak och Nathalie var så fötjusta att en vakt blev tvungen att säga till
* Jennyluss sätter dit en vakt som försöker få mig att låta som en gris i utbyte mot att få gå in på dansgolvet och hämta mina innerligt dansande kompisar (återigen Veganvrak och Nathalie)
* Issa står för resans bästa "kräkfejk", strålande sätt att komma före i toakön
* Nathalie står för resans enda men också bästa gråtattack
* Veganvrak och Jennyluss adopterar en ensam och övergiven halv öl
* Issa och Jennyluss mumsar i sig övergivna och kalla pommes på Max
* Det ständiga analyserandet av norrmännens intonation: "Är det höjetone eller lavetone?"
* Snarkbråket på tåget hem. Vi själva var dock inte inblandade. Veganvrak försökte stoppa det genom att slänga åt herrarna ett par öronproppar.
* Nathalies strålande och käcka morgonhumör/väckningsprogram
* Uppfinnandet/författandet av "Life is a party" (den riktiga videon utlovas snart snart)

Svensk gubblitteratur

2009-01-12T09:50:00.000-08:00

Igår inledde vi årets omgång av bokklubben In libris veritas med att bekanta oss med Augustprisvinnaren P.O. Enquist. Det var ett härligt möte, både med författaren och med alla underbara tjejer i klubben.

Vi samlades hemma hos Annika klockan sju som vanligt. Jag blev inte helt oväntat totalförälskad i hennes två helvita katter August och Svea. Det bjöds på dipp, ost och massa vin. Och det blev ett riktigt lyckat boksamtal som rörde sig mellan fakta, fiktion, prosa och poesi. Jag tror man kan säga att vi alla uppskattade vår tvåfaldigt augustprisbelönade herre.

Därför vill jag genom In libris veritas rekommendera:
Kapten Nemos bibliotek
För dig som uppskattar romaner med ett annorlunda språk, som blandar både berättande, poesi och mustiga liknelser. På pocketupplagans baksida beskrivs den som en mörk fabel, men man måste ändå tillägga att där finns ljusglimtar som stannar kvar hos en ända in i livet efter sista sidan.

Här är ett utdrag som jag tycker mycket om:
Jag förankrade båten intill klippan, den hackade mot berget i havet, som en fågelnäbb, men ej ens en sekund av evigheten hade förflutit om jag också stannat där för alltid. Så var det att vara människa i förhållande till Gud: Gud var den fasansfulla evigheten, men människans uppgift var att förinta evighetens berg med sin fågelnäbb, för att nå in till Välgöraren. Det var så jag förstått att det hängde samman, när jag var barn.

En ganska dyster bild, men klädd i vackra ord.

Just nu har jag även inlett ett lyssnande av en annan tungviktsbubbe: Klas Östergrens roman Gentlemen, uppläst av Björn Kjellman. Ibland är det ovärderligt att ha en engagerande skådespelare som med tusen röstlägen iscensätter en roman. Det är skönt för trötta studentögon att få vila.

Det stora ögonblicket!

2009-01-09T05:02:00.001-08:00

Galet!

2008-12-18T08:25:00.000-08:00

Så var ett av mina Uppsalamål uppnått och upplevt. Årsfinalen i karaoke på uppsalabaren Etage gick av stapeln igår. Elva tävlande kom, även om fler hade kvalat in sig under året genom månadsfinaler. I år var jag dock erbjude att vara med som ett "wildcard". Alla som arbetar som karaokevärdar hade nämligen fått välja ut en tävlande som skulle slippa kvala in via månadsfinaler. Jag blev utvald i januari, så jag har ju haft en lång förberedelsetid.

Elva personer sjöng sin första låt.

Fem tog sig till andra omgången. Jag klarade mig dit. Vi sjöng våra andralåtar...

... och en efter lång jurydiskussion togs vi fem upp på scenen igen. Och så presenterades trean... tvåan... och sen stod jag där med, enligt mig, mina värsta konkurrenter. Men som tur var var mitt namn de sista som ropades upp!

Så det blev en galen kväll full av glädje, sång, skratt och en stor potion tävlingsnerver!
Jag vann en resecheck med Ving (som gott och väl räcker till en charter med killen fem hus bort), blommor, ett vinnarsidenband och en plats i karaoke-SM. Jag är lycklig!

Ibland kan reklam säga något mer!

2008-12-10T06:46:00.001-08:00

Önskelista!

2008-12-06T14:12:00.000-08:00

Utan någon speciell betydelseordning:
Jag vet att den är väldigt lång, men jag menar ju att ni ska ha mer att välja mellan och inte att jag vill ha allt.
Kramar!

Teater och musikalbiljetter gärna till My fair lady
Gummistövlar enfärgade
En STOR stickad tröja med krage att ha tillsammans med gummistövlarna när jag går ut med hunden
En ny matta
Sminkväska, halvstor
Extension mascara

Presentkort på Tros-shopen i Väsby centrum (ca 400 kr)
Maja Gullstrands skiva Cirkus
Handdammsugare till rummet
Muminmuggar
Muminsängkläder
Presentkort på Lindex
Klippning och färgning av håret
Sopborste och skyffel
Temuggar, enstaka alltså, inte flera i samma serie
Gröna handdukar "torka av händerna på"-handdukar alltså
Fina bokstöd
Eltandborste
En ny väggklocka gärna en som ser gammaldags ut
ÖVERRASKNINGAR hinthint baby ;-)

Böcker

Braiga ljudböcker (gärna Lagerlöfs Jerusalem)

Muminböckerna gärna gamla/konstiga utgåvor (förutom Pappan och havet och Farlig midsommar)

Klas Östergrens Gentlemen och Gangsters I storpocket, finns undanlagda i bokhandeln
Philip Pullmans Bärnstenskikaren denna inbundna upplaga tredje delen i trilogin Den mörka materian
Litteraturhistoriabok

Inspirerad av bokbloggarna omkring mig:

2008-11-25T11:26:00.000-08:00

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Jag har väldigt lätt för att lägga ifrån mig böcker som inte griper tag i mig. Jag brukar ge dem åtminstone hundra sidor. Men en bok som jag hade extremt höga förväntningar på var Ashimas bok av Caroline Giertz. Den är drygt 600 sidor lång och när jag hade trettio sidor kvar började jag bli lite rädd för alla de trådar som skulle behöva krytas ihop i ett nafs. Resultatet blev att ytterst få faktiskt gjorde det. Jag la ifrån mig boken i vredesmod.

Annars försökte jag börja läsa Läckbergs Predikanten, men den var riktigt dålig den med.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Khaled Hosseinis böcker har båda påverkat mig extremt mycket, älskar hans språk, speciellt det bildliga, och sen hans känsla i berättandet: allt inbäddat i en fantastisk historia. Flyga drake var nog den som satte djupast spår.

En annan bok som sätter nya spår varje gång, är Jostein Gaarders Spelkortsmysteriet.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Tror inte det. Jo, förresten... Mikael Niemis Blodsugarna. Fast jag var kanske 15 år då, så jag vet inte hur jag skulle reagera idag.

4. Vad använder du som bokmärke?
Det varierar. Allt från kvitton till systemetnummerlappar till riktigt fina magnet- och sidenbandsbokmärket. Jag tycker dock att alla inbundna böcker, i alla fall, borde vara utrustade med små sidenband.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig…?

Helst på kvällen, då det är mörkt och mysigt. Men om dagen går också bra, då gärna i kollektivtrafiken eller på mysiga fik.

6. Vad var den första bok du läste?
De första bokminnena jag har är Rid inatt, Silas och en bok som hette Små kaniner blir också stora som jag tror jag läste tio gånger.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Gillar både ock. Köper oftast pocket, men när jag läst ut en riktigt bra bok önskar jag att jag haft den i en inbunden upplaga.

8. Vilken bok läser du nu?
Bulgakovs Mästaren och Margarita

Sen har jag två outlästa böcker, som jag inte ratat utan bara har på sidan av: Karen Armstrongs Genom den trånga porten och John Steinbecks Vredens druvor

9. Och vilken sida är du på?
Sida 106 av 368 (i Bulgakov alltså)

10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
I böcker som jag vet att jag kommer kunna använda i mitt framtida yrke som svensklärare klottrar jag ganska mycket. Jag gillar att lämna små märken. Men när jag tänker efter är det nog bara i pocketböckerna. Och i min Bibel, den är det nog flitigast antecknat i.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Omslaget påverkar ganska mycket. Men det beror helt på hur jag känner mig just då. Ibland kan jag bli intresserad av böcker just för att de är så fula och tråkiga till utseendet. Då är boken tillräckligt bra för att kunna bära upp ett tråkigt yttre, kan jag tänka.

Titeln brukar inte spela så stor roll. Men jag ogillar dubbeldeckarnamn i bestämd form (ex. Honungsfällan, Isprinsessan, Vargtimmen, Skumtimmen, Stenhuggaren, Glasbruket, Änglarösten m.fl.) och titlar som börjar med Den/Det + räkneord + substantiv (ex Den andra kvinnan, Den första kvinnan, Den tusende gången m.fl.), så fantasilöst! Man får ju hoppas att det ibland bara är dåliga svenska översättningar.

Skräckexempel: Cormiers "After the first death" - på svenska "Busskapningen"

12. Sidantalet, då?
Ja, det krävs många riktigt bra recensioner för att få mig att läsa en bok på 500 sidor eller mer.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Jag gjorde det när jag var yngre. Då brukade jag börja med att läsa sista meningen, men inte mer. Idag skulle jag aldrig våga det.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Ja, inte alltför många, men till exempel Jostein Gaarders Spelkortsmysteriet, Frankenstein, Yann Martels Berättelsen om Pi och Saltkråkanboken.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Ja, eftersom jag jobbar i en bokhandel så har jag tappat en del travar och fått en del vassa kanter på lår och fötter. Dock borde jag råkat ut för värre saker, eftersom jag ofta i slutet av böcker brukar promenera längs gator med näsan djupt försjunken i de sista sidorna.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Behåller de flesta.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Ibland, dock är jag för snabb för att kunna njuta av den stunden. Men jag har börjat ta med mig böcker in, eftersom jag tror att jag borde sakta ner lite. Okej nu ska jag sluta prata om det här ämnet innan någon byter internetsida.

18. Just det, läser du i badrummet?
Hellre på toaletten än i badkaret. I badkaret blir jag ofta så trött och rofylld att jag måste sluta ögonen. Och så har jag nog doppat för många bokkanter i vattnet.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Lägger till lästa böcker på facebook och noterar dessa i bloggen. Men jag tänkte också skaffa mig en lista på www.bokhyllan.com.

I bokhyllan står pockerböckerna i bokstavsordning (efter författarna), men de andra har en hemlig men genomtänkt placering. Funderar dock på någon typ av färgskala.

Kolla in andras svar på några bloggar/bokbloggar:
Bokhora
BOKMANIA
Paperback lover
Böcker med mera
Ett hem utan böcker
XRob

Min novellanalys från Prosakursen damp ner i brevlådan idag!

2008-11-20T05:07:00.000-08:00

Sida 56

2008-11-18T13:50:00.000-08:00

Har blivit lite av en fanatiker när det gäller att läsa bokbloggar. Och denna roliga idé kom från bloggen Ett hem utan böcker:

1. Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 56.
3. Leta upp den sjunde meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare eller låt läsarna gissa.

Här kommer därför två lösryckta meningar; en författad av Lagerlöf och en av Bulgakov. Vilken tror du är vilken?

Hon kunde inte låta bli att oupphörligen vända huvudet åt vänster sida.
Bittert började han förebrå himlen för att han inte fått födas med en sådan litterär begåvning.

Gör gärna samma sak och skriv det i en kommentar till detta inlägg. (Och/Eller såklart, som sagt ovan, i din egen blogg)

Nu ska Jensan ner i tvättstugan...

Sammanfattning av läget

2008-11-17T10:02:00.000-08:00

Jag trivs väldigt bra med läget just nu, och tänkte ger er där hemma och ute i landet en sammanfattning på vad som egentligen försigår i mitt liv just nu:

* Kämpar på med svenskstudiernas, tydligen, svåraste kurs: Svenska språkets framväxt. Ska skriva tenta den 2 december och tills dess ska jag kämpa på med fornsvensk adjektiv- och verbböjning, samt dunka in fonetiska tecken och runor i vänstra hjärnhalvan. Det är i alla fall ganska kul att märka att man fortfarande kommer ihåg det grammatiska språket.

* Väntar på att lärarna i kurserna Lyrik- och Prosaläsning ska skicka ut betygen.

* Hänger med tjejerna i klassen genom syjunta, bokcirkel, utgångar och annat trevligt, typ sushiluncher.

* Trivs fortfarande väldigt bra med "pojken fem hus bort". Middagarna, de nattliga diskussioner och närheten gör på sitt sätt livet större.

* Försöker styra upp så många träffar med de underbara tjejerna Pörni, Mary Olie, Naima och Änki.

* Sjunger karaoke någon gång i veckan ofta i sällskap av Mary Olie och de andra stammisarna. Kommer den 17 december att delta i årsfinalen.

* Är stolt över att jag trotsade min doktorsfobi och gick och tog bort två leverfläckar.

* Jag har länge känt en saknad efter något. Så när kyrkrävarna började ringa och fråga hur man mådde och om man skulle vilja vara med och planera Stiftungdomshelgerna så föll allt på plats. Jag kände plötsligt hur mycket jag saknar Graninge, människorna, andaktskänslan och anligheten som jag tyvärr inte förknippar med Uppsala. Det är någon som knackar på mitt hjärta. Det blir därför ännu en helg på Graninge i februari, men denna gång på helgen med 18+-deltagare.

* Längtar efter att sätta upp min fina julstjärna.

* Tänker så det knakar på vad alla önskar sig i julklapp. Tips?

Varma hälsningar från ett frostigt Uppsala

Tack ANNA för presenten

2008-11-08T04:25:00.000-08:00

Igår var Anna och jag på teater och såg ett gästspel på Uppsala Stadsteater: Bitterfittan (Baserad på Maria Svelands roman med samma namn).

På min födelsedag, då jag fick biljetterna, bestämde vi att vi även skulle hinna läsa ut boken innan teaterdatumet, 7 november. Jag har av någon anledning varit skeptiskt inställd till boken sen den kom ut. Hört halvbra personrecensioner och inte alls varit intresserad. Men som vanligt är det otroligt tillfredställande att bli överraskad och befriad från sina kladdiga fördomar. Bitterfittan är en underbar, rolig och viktig roman, och en precis lika underbar och hjärtlig föreställning. Speciellt härligt var det att där var både män och kvinnor i alla åldrar. Unga tjejgäng som jublade då och då under föreställning (you go girl-jublanden typ) och äldre kvinnor som skrattade jättehögt och kluckande, vissa fnissade igenkännande och petade på sina respektive med armbågen. Efter föreställningen såg jag inte ett enda uttråkat eller ledsamt ansikte. Alla log, såg varandra i ögonen och var stolta bitterfittor! BÖRJA LÄS, OCH GÅ OCH SE!

Lär mer om vad som händer bakom alla bitterfittors mulna och sargade ansiktsuttryck. För "bakom varje bitterfitta står en kränkt kvinna". (Maria Sveland)

Man skrattar för att det är hemskt, sant, extremt underhållande och skrattretande på samma gång. Framför allt rekommenderar jag alla män att läsa den. (Du morbror F. kanske?) Jag tror den ger något viktigt till alla.

Härmed måste jag dela med mig av ett litet avsnitt ur romanen som tyvärr inte fick vara med i teatern. Huvudkvinnan i boken reflekterar över alla män som hon så ofta hör ringa hem till sina fruar och be dem upprepa vad det var som han skulle köpa hem:

"Hon är hans privata, bekväma lilla dataminne. Det är hon som måste skapa utrymme i sin hjärna för att få plats med information om vilka matvaror som behöver inhandlas. Utrymme som hon hade kunnat använda till betydligt viktigare och intressantare tankar än vilken fisksort han ska handla. Hon lagrar det på en säker plats så att han bara behöver ringa hem när det är dags att få informationen levererad.
Jag har aldrig hört någon kvinna ringa hem till sin man och fråga samma sak. Och när jag tänker på vad som händer den dag hennes hårddisk är full. När den kraschar. En liten dagdröm om den dag då hon plötsligt börjar svara obegripliga kontigheter.
'Vi behöver choklad med hög kakaohalt, rödvin och mer kärlek, mer ömhet, mer tid för varandra och förresten vill jag gärna gå en tangokurs med dig någon kväll!'
Eller den dag hon bara fnissar och säger att hon inte har någon som helst jävla aning om vad de behöver handla."

Litteraturlivet

2008-11-05T13:35:00.000-08:00

För några dagar sen bildades en bokklubb eller en bokcirkel om man så vill. In libris veritas, in vino vita: det är vårt namn. Medlemmarna är några goda väninnor från klassen, några av deras väninnor och så jag. Vi kommer att träffas en gång varannan söndag och diskutera böcker och dricka vin. Det känns som ett god fortsättning på de underbara litteraturstudierna som nu nått sin ändå på universitetet, för min del. Bokcirkeln har bestämt sig för att börja läsa Jeanette Wintersons roman Det finns annan frukt än apelsiner och sedan följer Michael Bulgakovs klassiker Mästaren och Margerita (delvis tack vare mitt initiativ).

På tal om böcker så kanske det intresserar er vilka namn och vilka titlar som etsat sig fast i min själ efter dessa två månader av prosa- och lyrikläsning:
(Vissa kändisar har ju funnits där sen innan, typ Dante, Selma och Fröding m.fl. men de här listorna är liksom för nya upptäckter i Jenny Bergmans liv)

Intressanta och av mig beundrade författarnamn: Boccaccio, Jonathan Swift, Lasse Lucidor, Erik Johan Stagnelius, Hoffman, Mary Shelley, Edgar Allan Poe, Carl Jonas Love Almqvist, Gustave Flaubert, Edith Södergran, Charles Dickens, Harry Martinsson, Gunnar Ekelöf och såklart de ökända författarna till diktsamlingen Camera Obscura.

Verk som berörde och faschinerade: Frankenstein, Madame Bovary, Great expectations, Gullivers resor, Decamerone och Poes noveller.

Keep on reading people!

Varm fot

2008-10-25T07:38:00.000-07:00

För första gången i mitt liv har jag hittat ett par fodrade vinterskor som jag vill ha. Kanske kan det bli en varmfotad vinter... Men de är lite dyra... hint hint!

Fast i brunt!

Under pressure

2008-10-21T07:09:00.000-07:00

Sitter just och skriver på en novellanalys. Utreder dubbelgånarmotivet i Edgar Allan Poes "William Wilson". Jag trodde fram till igår att jag skulle skriva om Boccaccios Decamerone, men det visade sig vara en aning knepigt och överambitiöst. Därför ska jag nu försöka knepa ihop en BRA analys på TVÅ dagar. Shit, Jenny, du visste ju att det här skulle vara gjort.

Jag blundar, tittar ut på höstlöven på träden och på marken utanför mitt fönster, lyssnar på min instrumentala playlist på Itunes och tänker: Jenny, va f-n, det här har du klarat förut! Det är så här du gör det bäst! Presspresspress!

Eller som Anki skulle ha sagt det: RYCK UPP DIG, du går på VRG! (citat från gammalt sms)

Och jag svarar: Ja, jag klarar det här. Jag är inte och tänker inte bli ett Aniara.
(öppet för egen tolkning)

Blink och kram

Tänk om!

2008-10-08T06:56:00.001-07:00

Tänk vad häftigt det vore om allas vår Bob Dylan fick nobelpriset i litteratur i morgon. Inte helt troligt, men inte heller otroligt. Jag längtar bara efter ett uttalande som berör fler än det högsta och mest förnäma kulturskicket. De senaste åren har jag inte ens kännt igen namnet på pristagaren när Horace tillkännagav denne.

Tänk att få se jublande fans över hela världen fira denna folkets poet:
Sjungandes Don´t think twice, Like a rolling stone eller Mr. Tambourine man med akustiska gitarrer på gatorna... Och om det inte blir verklighet, så har jag ändå bilden för mitt inre öga.

Låt litteraturen, den viktiga komma närmre!

Snart ere dax!

2008-09-30T14:40:00.000-07:00

Snart är det dags! Jag ska ha en liten fest här hemma i korridoren för att fira min fölsedag och det ska bli himla skoj. Jag har i egenskap av enväldig temaväljare valt temat: Barnprogram!

Så förhoppningsvis kommer det under torsdagskvällen krylla av mumintroll, vildvittror, Pippilottor, Finduskatter, Pettsongubbar, trasdockor och Pelle Svanslösisar i mitt hem.

Jag själv tänkte försöka efterlikna följande barnprogramsikon, både till utseende och engagemang (Njut!):

2008-09-26T14:49:00.000-07:00

Det är lustigt hur annorlunda veckoplaneringar ser ut när man lever som student i Uppsala. Här sitter jag nu, en fredagkväll, hemma med några goda böcker. Det är i veckorna som hålligånget äger rum. Däremot blir helgerna ofta lugna.

Dagens utflykt bestod av storhandling på ICA Maxi med Joel och Pernilla från korridoren och Mattias från våning tre. Det var däremot en chockupplevelse att storhandla på en fredag klockan fem. Pulsen var extremt hög under hela vistelsen. Vilken stress!! och vilken massa människor!

Senare blev det middag med Axel och hans kompisgäng. Och kvällen som är nu ägnar jag åt min pluggläsning. Det är inte helt fel att få ägna två höstmånader åt endast skönlitteratursläsning. Dickens, Flaubert, Shelley och Almqvist står på "läser just nu"-listan. Men just denna fredagkväll hade jag tänkt klara av 60 sidor i Frankenstein, 25 sidor i Madame Bovary och möjligtvis mina dagliga 15 sidor i Lysande utsikter. Om jag inte hinner somna.

I morgon blir det IKEA-besök och införskaffande av det efterlängtade nattduksbordet och kanske en tvättkorg. Sedan vill jag kika förbi marknaden på Vaksala torg. Senare på kvällen ska jag besöka en vagansk nationsrestaurang: 2 gröna rum och kök. Det är min klasskompis Sara (http://veganvrak.blogspot.com) som står för matlagningen och i sällskapet kommer Anna E finnas och sedan fyra tjejer från klassen/syjuntan. Sen får vi se var kväller leder oss.

En härlig vecka har det i alla fall varit!

Dagens funderingar:
Varför måste alltid hjärnan hitta ett nytt orosmoment, när man just blivit av med ett?
Borde/Vill jag omstrukturera mina pocketböcker, i en färgskala?

Lev väl! Du behövs!

Lite bilder från i somras: Klicka på bilderna så kommer du till fotoalbumen

Model house Sthlm

Mors och min skåne-roadtrip

Jag tycker illa om...

2008-09-15T12:29:00.000-07:00

Idag fick jag en otroligt arrogant och spydig kommentar av en man på stan. Jag hade bråttom till Vaksala torg, för att hinna till marknaden och köpa grönsaker innan de packade ihop. Därför cyklade jag på trottoaren, ville inte cykla i den ivriga trafiken runt femsnåret. Jag var ändå väldigt försiktig så att jag inte skulle cykla på någon eller stressa de promenerande. Ändå kommer det plötsligt fram en man som med avsikt går in i mig så jag blir tvungen att bromsande hoppa av cykeln. Sen stirrar han på mig, både likgiltigt och halvgalet och säger: "Jasså, jag visste inte att det här var en cykelbana."

Detta väckte både ilska och aggression i mig. Om han ändå kunde avstå från att vara sarkastisk och se så obrydd ut. Om man hade skällt ut mig så skulle jag känt mig förlägen och bett om ursäkt. Men detta tilltal fick mig bara att tyst och argt gå därifrån, medan mina tankar försökte komma på en ännu spydigare kommentar att kontra med.

Typ att storleende säga:
"Du var mej en trevlig en" eller
"Haft en bra dag idag?!" eller
"Eftersom du förmodligen själv inte äger en cykel förstår jag att det kan vara svårt att sätta dig in i cyklisters situation! Idiot!"

Sen kom jag på en sak. En av de saker som jag tycker riktigt illa om; det är människor som får mig att vilja vara elak.

Så det var det som jag borde sagt var:
"Vet du, det finns en sak som jag tycker riktigt illa om och det är människor som får mig att vilja vara elak. För det är jag inte."
Vänt mig om och gått (alternativt cyklat)

Tack för att ni läser om min obetydliga vardag. Det gör mig varm och villig att göra gott!

En av årets högtider!

2008-09-07T13:11:00.000-07:00

Ja, snart är den här: Min födelsedag!
Som tidigare känns det väldigt praktiskt att lägga upp önskelistan här på bloggen. Men länkar och hela baletten.

Lite uppdeteringar innan jag kör igång med uppräknandet kanske. I helgen har jag jobbat i Väsby och kommit hem med diverse prylar. Inte helt oväntat, ännu fler böcker. Egentligen borde jag önska mig en ny bokhylla. En nyskapande pryl, som jag mer sällan lägger ut pengar på, har denna gång hängt med hem till rummet. Det är en tavla som jag haft min ögon på hela våren och som jag fick jaga för att tillslut få tag på. Så dagens tips till alla oss snåla studenter: När vi hittar något som vi tycker om så mycket att vi vet att vi kommer att köpa det såsmåningom. Köpt det direkt! Annars försvinner det och du blir bitter! Eller, som i mitt fall, lägga ner massa tid på undersökningar och jagande.

Nu vaktar dock Buddhan över min viloplats.

En bit av mitt ickeexisterande nattduksbord: Den nya pocketboken, fina örhängen och en hemlis.

Önskelista till den 2 oktober, för då var det exakt 22 år sen...

1. Ett nattduksbord (Ikea Vitt)
2. En cykel
3. Den här boken
4. En bra ljudbok
5. En knasig bokhylla (mest för Axels ögon)
6. Ett "det här brukade jag alltid låna av Maria när hon bodde här"-kit (Maria vet nog bäst själv, hihi!)
7. Beck-boxen
8. Presentkort på kläder: HM, Gina tricot, Indiska, Twilfit, Zara, Topshop, typ.
9. Muminmuggar

Frid och fred!

Vardagshjältar

2008-09-02T10:09:00.000-07:00

Long time no see!
Men nu ska bloggen komma igång igen, nu när jag är tillbaka i Uppsala! Det känns helt underbart att andas luften, se folket och känna pluggstressen igen. Jag läser nu två kurser parallellt: Lyrikläsning och Prosaläsning.

Men nu till några små anekdoter från de första dagarna:
Vi har en hemlig vardagshjälte som vandrar Uppsalas gator. Historien började torsdagen en 21 augusti, då jag efter att ha avklarat en omtenta (jag hade hoppat över en tenta, inte misslyckats på en, måste tilläggas) och cyklade rask till Maria för att få tänka på något annat än sociolingvistik. Vi hade tänkt att gå ut senare på kvällen så jag hade packat på mig ombyteskläder och smink i en kasse. Men när Maria väl vill låna lite smink upptäcker jag att sminkväskan inte kommit med. Den har jag väl glömt hemma då, skit!

Men, den jobbiga lilla väskan dyker inte upp hemma och ingen annanstans heller. Jag har alltså slarvat bort massa dyrt smink.

Jag bestämmer mig för att ge mig ner på stan tillsammans med Anki, som precis flyttat hit till Uppsala (Lycka!), och köpa nytt. Lite irriterande eftersom det kostar en del. Men först ska jag gå till macken för att hämta ut ett paket - jag har fått en avi på posten. Dock fattar jag inte vad för typ av paket som jag beställt, ingen aning!

När jag mottager paketet är det en stor brun Jiffy-påse med min adress handskriven på framsidan. Läskigt! Vad tusan är detta för något. Jag öppnar, lite halvrädd, påsen och möts av ännu ett meddelande skrivet på ett kuvert:

Så här stod det (för föräldrar mfl med glasögon): Hej Jenny! Vi känner inte varandra. Det är så att jag hittade din makeupväska idag när jag staplade upp till jobbet. Här kommer den. Keep smiling. Gunnar

Heltokigt. Ingen avsändaradress, telefonnummer eller efternamn. Bara en underbar människa som skickat tillbaka min sminkväska, som jag alltså har tappat på någon gata i Uppsala. Observera: Åtta frimärken, vilket betyder att det kostat 44 kr att få iväg paketet. Plus ansträngningen såklart.

Men.. nu återstår ju ett problem! Hur tusan kunde denne Gunnar veta var jag bor och vad jag heter! Jag får en klump i halsen där jag står med paketet i hand. I några skälvande sekunder blir jag uppriktigt rädd.

Tills jag inser: Jag har ju haft en receptbelagd kräm i väskan. Och på den står alltså mitt namn och personnummer. Och sen finns ju underbara Eniro.se att tillgå. En suck av lättad. När jag senare gräver djupare i påsen hittar jag även ett papper med mina utskrivna personuppgifter: Förmodligen medskickade för att jag skulle förstå att han funnit mig genom mitt personnummer.

Vad mer finns att tillägga! En människa som ville hjälpa, som inte krävde någonting i gengäld .
Tack Gunnar! Du är min vardagshjälte!

Så Keep smiling allihop!

Läsa läsa läsa...

2008-06-26T07:57:00.000-07:00

Ja, denna sommar är ägnad åt orden, berättelserna och böckerna. Jag ska verkligen passa på att läsa allt det där som jag besväran tittar upp på i bokhyllan och tänker att jag så gärna vill läsa, men som jag annars aldrig hinner. Nu har jag tid. Tid i överflöd.

Jag har som ni kanske märkt i det senaste inlägget att jag redan hunnit med i alla fall en läsupplevelse. Men inget kan överträffa den berättelse som jag med tårfyllda ögon avslutade i morse. Khaled Hosseinis Flyga drake. Jag har i ett tidigare inlägg, från januari, skrivit om den första boken som jag läste av honom: Tusen strålande solar. Det gick så snabbt att läsa den att jag inte ens hann byta bild på boken som jag håller på att läsa här på bloggen. Så här kommer en bild.

Hosseinis berätttelser är som sagor, men det är inga vackra sagor. Han skriver inte på intet sätt krångligt, men det är alltid träffsäkert. Får jag bjuda på ett smakprov?

När jag stängde Sohrabs dörr tänkte jag att det kanske var så förlåtelse började växa fram, inte med en storslagen gudomlig uppenbarelse utan med att smärtan samlar ihop sina saker, packar ner dem i en väska och utan att tala om det för någon sticker iväg mitt i natten.

och...

Jag tog honom från ett säkert kaos och släppte ner honom i en kaotisk osäkerhet.

Jag tror faktiskt inte jag gråtit över en bok förut. Men Flyga drake är en saga som bara tar tag i en, jag tror aldrig den kommer släppa taget.Och för det är jag lycklig. Läs!

Rekommendation till de lata dagarna i hängmattan

2008-06-20T03:26:00.000-07:00

Finns det något underbarare än att njuta av en dag i hängmattan, i den ljumma skuggan från träden?

För er som håller med, vare sig man äger en hängmatta eller inte, så kommer här en sällskapsrekommendation. En av PC Jersilds böcker: De ondas kloster (2003). Jag har varit intresserad av boken sen den gavs ut, men inte gett mig på den förrän nu. Jag har dessutom samlat på mig flera dåliga recentioner från tidningar och läsare, som tyckt att boken varit torr och tråkig. Men NEEEJ säger jag! Det var verkligen en läsupplevelse. En bok som både är facklitteratur, deckare och roman (räknas dock som skönlitteratur). En spänningsroman i historisk miljö och nutid.

Så för dig som vill berikas med Stockholmshistoria i blandning med spännande religionsfilosofi och arkeologiaction - Läs!

Nya sysselsättningar

2008-06-13T03:33:00.000-07:00

Igår, torsdag, var jag på besök hos en familj som jag ska vara hundvakt åt i höst. De ska om en vecka hämta sin lilla dvärgschnauzer. Denne lille rackare har fått namnet Emil och ser väl ungefär ut så här:

Jag kommer i höst att spendera många timmar med honom om allt går bra. Förmodligen kommer vi ses tre timmar per dag (vardagar). Jag tar mig till familjen hus med cykel, ca 10-15 minuters cykelväg. Välkommen vardagsmotion. Plus att jag ju kommer att behöva ta promenader med Emil. Annars kommer jag nog använda timmarna till att plugga och inandas den kärlek som bara ett djur jag ge en. Det ska bli underbart att få kontakt ett djur igen, det ger så mycket. Förra sommaren var ju rena rama valpsommaren, med Axels pappas åtta valpar.

Dessutom kommer hundpassningen innebära att jag kan spara mer pengar. Jag satsar på att spara kanske två och fem i månaden. Bra att ha om jag ska ut och se världen 2009-2010.

Kramar från Uppsala

I kärlekens namn

2008-06-12T09:16:00.000-07:00

Carola. Varför väcker denna människa så mycket känslor hos svenskarna? Oftast tycker jag att det talas illa om henne. De flesta verkar känna ett obehag eller ilska gentemot henne, bara vid omnämnandet av hennes namn.

Jag tillhör dem som tycker om Carola. Jag tycker faktiskt att hon är en vettig människa och en storartad artist. Därför vill jag, som en protest gentemot häxjakten runt Carola, hylla henne här på bloggen med, enligt min mening, ett av de tuffaste framträdanden som hon gjort. I kärlekens och musikens namn. Hon bevisar utan det minsta tvivel att hon är en av våra största svenska röster.

Egypten

2008-06-11T08:24:00.000-07:00

Åh Egypten, jag saknar dig redan. Så mycket intryck. Så mycket nytt att inse, förstå och lära sig. För mig blev resan det första mötet med en helt annan kultur än den jag är van vid. För att få höra mer beskrivande berättelser måste du nog bjuda mig på en kopp te. Här är det jag kommer minnas från Egyptenresan:
(Våra resmål var Kairo och Dahab, ett samhälle vid Sinaihalvöns östra kust)

Tempot, Kairos luft fylld av avgaser rök och damm, trafiken, taxibilarna utan bälten, inredningen i taxibilarna, tutandet, det tillmötesgående folket, Röda havet, saltvattnet, katterna, försäljarna, böneutropen, Hannas underbara lägenhet, home-delivery, Stella-öl, värmen, fläktarna i sovrummen, arabiskan, magont, toaletterna med de små duschsystemen, snorklandet bland fiskar och koraller, de starka teerna, människorna med de små men betydelsefulla arbetena, dörrvakterna som sov i trapphusen, pyramiderna, sjöborrarna, sjöstjärnorna, det plötsliga regnet på marknaden, känslan av att vara instängd i ett badrum utan luft, äventyret med att få ut mig ur badrummet, Kairos muller som aldrig tystnar, sönderklippta filmer, känslan av salt i ansiktet och i håret, prutandet i butikerna, Hibiskusteet, fikonmarmeladen, tunnelbanan, korallskadan, beduinflickorna som sålde smycken, personalen på Jasmine Pension & Resturant, den sköna frånvaron av mobiltelefonen och datorn, människorna som går rakt ut i gatan, bevittnandet av airo från flygplanet, kyrkorna i koptiska Kairo, avslappningen, missförstånden, samtalen, tårarna och skratten.

Jag vill tillbaka.

Fler bilder kommer snart, här är en början (klicka på bilden)

Några av mina favoritcitat:

2008-05-27T02:06:00.000-07:00

"Varför kan alla stava till egoism? Varför kan ingen stava till solidaritet?"

Mikael Persbrandt

De 7 gyllene orden som motverkar ilska och bråk och öppnar vägen till kommuntikation:
"DET LIGGER MYCKET I DET DU SÄGER"

Affirmationer att upprepa för sig själv när man är riktigt irriterad på någon:
"Jag är fast besluten att ändra min uppfattning om denna människa."

"Han/Hon är utsänd för mig att öva på."

"Det är aldrig kärleksfullt att vara någons dörrmatta!"

Kay Pollack

"Att kränka en annan människa är som att spotta Gud i ansiktet."

Okänd

Jag gick till skogs för att leva medvetet. Jag ville leva innerligt och suga märgen ur livet. För att utdriva allt som ej är liv, och inte vid min död upptäcka att jag aldrig levat.

Henry David Thoreau

Vårruset

2008-05-23T15:28:00.000-07:00

Igår torsdag, den 22 maj, sprang jag för första gången på väldigt länge. Och jag sprang inte vad eller var som helst: Jag sprang vårruset! 5 kilometer, varav jag kanske lunkade 1,5 km och sprang 3,5 km. Eller nått. Men stolt som tuppen är jag allt. 39 minuter kom jag in på.

Till sällskap hade jag min syjunta, som hade bildat två lag. Vi hade alla vita t-shitar som tydligt visade att: här kommer Sticken!

Men den stora frågan som nu är på allas läppar kvarstår: Heter det verkligen Vår ruset, som det faktiskt står överallt; i reklamen, på medaljen m.m.????? (särskrivning)

Aldrig tyst!

2008-05-19T14:54:00.000-07:00

Nu tror du säkert att det här inlägget kommer att handla om hur mycket jag längtar efter tystnad / avskyr allt väsen runt omkring mig. Men tyvärr, så är ej fallet.

Jag slås allt oftare av att jag alltid har något typ av ljud runt omkring mig. Så fort jag kommer hem till rummet, slår jag på musik på datorn eller tv:n. Så fort det inte finns någon annan att prata med så behövs musik, ljudbok eller någon serie att titta på eller "ha i bakgrunden". Inte ens ens cykeltur till stationen klarar jag utan min ipod. Varför aldrig tyst?

Ytterligare ett konstigt fenomen: Jag kan inte somna i tystnad. Det är hur lätt som helst att somna i en fullsatt pendeltågsvagn, men förfärligt jobbigt att försöka komma till ro i ett ensamt tyst sovrum. När jag var liten brukade jag alltid lyssna på sagoband för att kunna somna. Denna vana har förföljt mig ända in i vuxenåldern, ända tills dagen idag. Jag lyssnar alltid på någon talande röst för att kunna komma till ro. Ordet lyssnar är dock överdrivet, jag behöver höra mumlandet i bakgrunden av mina tankar. Alltför ofta somnar jag till tv:n eller någon dvd:film på datorn.

Samtidigt har jag lärt mig stänga ute vissa ljud och till exempel läsa till musik, babbel och andra störsmoment.

Samtidigt måste min kära pojkvän alltid ta batterierna ur min tickande väggklocka för att kunna sova i mitt rum. Jag, jag hör den inte ens.

Att resa

2008-05-18T12:19:00.000-07:00

Idag har jag umgåtts med en av mina bästa och äldsta vänner: Matilda. Hon har nyligen kommit hem från en fyra veckors lång resa i Thailand så självklart hade hon mycket att berätta, och jag kunde inte vara en mer nyfiken lyssnare.

Det här med resor har jag snabbt ändrat åsikt om. För ett år sedan då många av mina vänner började resa hit och dit i världen tyckte jag inte att det var så intressant; det var inget för mig. Jag har alltid varit så glad över att bara befinna mig i Sverige och det har alltid varit en självklarhet att jag ville plugga här. Jag vet också att jag alltid har varit lite rädd för att åka långt bort, till främmande länder, främmande kulturer. Främmande, främmande, främmande. Kanske beror det på att jag inte rest mycket alls i mitt liv; aldrig lämnat Europa. När jag var under femton kommer jag ihåg att jag till och med tyckte att det var obehagligt att befinna mig i Danmark och Finland. Det var helt enkelt inte hemma.

Jag känner dock mer och mer hur jag mognar i min inställning till främmande länder och resor. Jag längtar mer och mer ut i världen. Däremot är jag medveten om att jag inte har varit mogen för långa resor förrens nu. Jag känner en längtan efter att "vara där". Inte bara uppleva allt det där främmande, eller ska jag säga det där nya, genom en tv-ruta.

Första stora händelsen är att jag den 31 maj lämnar Europas gränser bakom mig och upptäcker Egyptens städer, religioner, byggnader och människor. Jag kunde inte vara mer exalterad och spänd! Jag kommer att "vara där"!!!

Jag brukar säga: Om man ska bli lärare måste man ha något att berätta. Och helst ska allt detta inte lästs i böcker. Man måste ha egna upplevelser att berika undervisningen med. Inte behöva börja sin mening med: "Det här är en bild på floden Ganges...", utan istället "Den här bilden tog jag när jag var vid floden Ganges..." eller "Mitt intryck av atmosfären kring Ganges var...". Denna tanke och detta förhållningssätt har under det senaste året blivit mycket viktig för mig. Det har även triggat min längtan efter resor och upplevelser.

Planerna är därför att jag ska läsa klart mina svenskstudier, d v s plugga ett år till, och sedan ta ett så kallat sabbatsår. Under detta sabbatsår skulle jag vilja jobba jobba jobba för att sedan uppleva: Indien, Thailand, Vietnam, Kina, Indonesien, Japan och eventuellt den Australienska kontinenten. Ambitiöst: Javisst!

Det finns ändå något vackert i människor som inte finner något intresse i att resa. De som lever och trivs på exakt samma plats där de föddes; för de är det det ultimata och mest spännande.

Att alla inte vill eller vågar resa, det är viktigt att komma ihåg i en tid då allt uppmanar oss till rörelse och förnyelse. Vissa vill stå stilla!

Små fina ögonblick

2008-05-17T04:37:00.000-07:00

En varm torsdag och syjunta i Stadsparken

Annelie och hennes vän

Anna och nachosen

Ida och Marie

Isabella

En seg fredagskväll med husmanskost och rödvin

Mattias och Pernilla ska hugga in

Maria

En regnig lördag med kossorna, som sprang ut på sommarbete

Mattias, Pernilla, Maria och jag var där

Vi hälsade på kalvarna och tittade på när kossorna sprang ut på fältet
Så mycket lycka!

Tv-tidsfördriv

2008-05-13T04:30:00.000-07:00

Eftersom jag nu har bantat ner min skoltid från heltid på Arlandagymnasiet till två tretimmars lektioner i veckan måste man ju uppehålla sig på något vis. För mig uppehåller jag mig med alfapet på Internet, läsning och slötittande på Sex and the city, South Park och annan Tv.

Jag har överraskats två gånger den här terminen över, återigen, SVT:s fantastiska utbud. Två program som jag tjatat om för alla jag känner är charad-programmet Glasklart och dramaproduktionen Sthlm. Se dem, se dem, se dem! För skratt och för gråt. För glädeskratt och tårar av lycka. Som min far brukar påpeka: Varför finns det inte fler tv-program om snäll, roliga och goda människor? Men dessa exempel är verkligen exempel på just snäll-tv.

Sen måste jag även rekomendera alla att kolla in http://www.southparkstudios.com/. Visserligen bjuder South Park ofta på extrem och vulgär humor, men serien bär på budskap som för den upp till Simpson-kvalitet. Men i många fall överträffar South Park Simpsons i smarthet. Faktiskt. Bägge serierna driver ju med Amerika, amerikaner och amerikanska fenomen.

Det är ändå konstigt att man kan bli så fäst vid fyra extremt dåligt animerade småpojkar. Men för mig har de nu humor, känslor och fyra mycket stora små-hjärtan.

Förlåt till alla som tyckte att klippen var stötande. Man blir nog lite hämmad när man sett serien ett tag. Men själv garvar jag så att jag gråter.

Jenny

Äventyr på havet

2008-04-28T08:15:00.000-07:00

Igår söndag gjorde jag och Maria en endagstur ut på Östersjön. Vi skulle ta Ålandsfärjan fram och tillbaka för att njuta det billiga nöjet: taxfree. Obervera här att vi betalade 60 kronor för en turochretur resa, en enkelresa till Upplands Väsby med Upptåget kostar 95 kronor. Absurt.

Vi skulle ta bussen till Grisslehamn, en buss som gick från Willys i Uppsala. Vi var där 20 minuter innan bussen skulle gå och tänkte gå in på Willys och köpa en pastasallad att ha med oss som proviant. Vi frågade nästan direkt ett biträde om var pastasalladerna fanns och var Eckeröbussarna gick ifrån. Då svarade han: Vi har inga pastasallader och bussen går det andra Willyset som ligger på andra sidan stan. Totalförvirring i Jenny och Marias hjärnor. PÅ ANDRA SIDAN STAN. Vi kommer aldrig hinna! Vi hade ju bara cyklarna med oss. Vi bestämmer oss för en kupp, det får bära eller brista. Vi beställer en taxi, med meddelandet: DET ÄR BRÅTTOM!

Och det är nu miraklet sker. Efter fyra minuter kommer en taxi och i taxin sitter vår hjälte Goran. Goran är en sådan där taxichaufför som bara finns med i Josef Fares filmer (och tydligen i Uppsala). Ett riktigt orginal som fick oss att ligga dubbelvikta av skratt hela det kortkorta resan. Vi förklarar i vilken situation vi befinner oss och han säger först: Tjejer! Varför ni göra så här mot mig?! Sen öser han iväg och skriker "Himla talibaner!" åt alla långsamma bilar framför. Vi kör förbi en tant på cykel och Goran utbrister: Akta mormor tjejerna ska med bussen!!! När vi nästan är framme säger han: Damer, nu det hundra procent ni hinner. Om ni inte hinner så lovar jag köra gratis efter bussen. Han kör upp och parkerar snett framför bussen så att den inte ska kunna åka utan oss. 120 spänn för fem minuters åktur med taxichauffören Goran, det var dagens mest välspenderade pengar.

Här kommer några bilder från Tuttan och Tussans äventyr på havet:

Till haaaavs!

Pernillas exotiska hemland: Åland!

Tussan och Tuttan och Åland

De kyliga dryckerna var perfekta att värma sig på i den ännu kyligare vinden

Jenny på Östersjön

Här hittade vi en dörr som var perfekt för små människor som Maria och Frodo

Idag är ändå en ganska bra dag

2008-04-20T10:30:00.000-07:00

Det finns mycket som tynger. Men eftersom jag påstår mig vara optimist så måste jag ju upplysa de sakerna som är bra just nu. Trots att jobbet på bokhandeln i helgen har varit ganska långtråkigt och enformigt så har två röster förgyllt min helg extra mycket.

Äntligen har mina Annor återvänt till Svealand, efter tre eller fyra månaders vistelse i Indien. Jag känner verkligen hur mycket jag saknat dem nu när deras röster påverkar min vardag igen. Nästa vecka ska jag bjuda hit dem till Uppsala. Det ska bli en kväll och en natt fylld av kramar och frossande i mat, Indienbilder och alla berättelser som de samlat på sig.

Anna och Anna i Indien

Sen har jag faktiskt klarat halva mitt viktmål. Jag har gått ner tre kilo. Tre tills ska bort innan sommaren. Hoppas hoppas hoppas att det går! (Hint till alla mina vänner som läser: Bjud mig alltså INTE på bakverk, godis eller friterat!!!)

Så idag är en ganska bra dag ändå.
Kärlek till världen!

Inspekterad och klar

2008-04-17T04:28:00.000-07:00

Nu har de båda inspektörerna från Uppsala universitet varit och tittat på mig i klassrumsmiljön. En gubbe från litteraturvetenskapliga institutionen och en gubbe från nordiska språk. Bägge lektionerna när de var där gick förhållandevis bra. De kom till var sin klass. När gubben från littvet kom hade jag lektion med idrottstvåorna och de skötte sig bättre än vanligt, för att han var där förmodligen. Förhoppningsvis också för att vara snälla mot mig. Men i teknikklassen blev de stökigare än vanligt. Kanske för att provocera honom, eller för att testa mig. Vem vet?

Jag fick efter varje besök en muntlig utvärdering av hur jag hade skött mig, om man kan uttrycka det så. Båda poängterade att jag hade en naturlig auktoritet i min röst och i mitt uttryck som (blivande) lärare. (Jag får nog tacka alla de timmar jag spenderat med busiga konfirmationsgrupper för det.) Däremot fick jag kritik för bristande ämneskunskaper av ena gubben och beröm för detsamma av den andre. Jag kanske hade en bättre dag den andra gången helt enkelt. Men blir ju i alla fall säkrare för varje minut som man står inför en klass. I början tvekade jag ofta på hur mycket jag egentligen visste och kunde förmedla.

Det som jag verkligen känner att jag har utvecklats i är nog det som jag i början tyckte var allra svårast. Att våga vara sträng och säga till de som stör i klassrummet och de som inte lyssnar på sina kamrater. OCH förmågan att ta emot ett elevsvar, lyfta upp det och bygga vidare föreläsningen eller dialogen med hjälp av detta. Istället för att vara säga rätt eller fel när en elev svarar på en fråga eller lägger till något.

Nu kvarstår den största utmaningen. Hur skapar man ett klassrumsklimat som inbjuder till en jämlik dialog, när ungdomarna inte ens bryr sig om eller har lärt sig att lyssna på varandra? Jag är tyvärr där för kort tid för att kunna göra någon skillnad tyvärr.

Lugnets lov

2008-04-12T08:16:00.000-07:00

Jag såg just på filmen Sound of music (1965) och det slog mig vilken otroligt lång introduktion den hade. I över fem minuter får man endast se kameran svepa över stora landskap; skogar och berg. Samtidigt presenteras i tur och ordning regissören, producenten, skådespelarna, ja, alla som varit med och skapat filmen. Förfärligt nog slås jag även av hur stressande eller snarare tråkigt man tycker det är. Ska inte filmen börja snart? tänker man. Idag görs det knappast några filmer som tar sig tid att i lugn och ro presentera konstnärerna i början av filmen. De får vänta till allra sist, då namnen presenteras i rasande fart i rullande text. Allt för att inte göra publiken uttråkad.

Men vilka är det egentligen fel på? Vilka är mest allegiska mot långsamheten? Vi som tittar eller de som skapat filmen?

Jag kommer på mig själv och min allergi mot allt som går långsamt. Jag är formad av samhällets mer och mer stressade tillvaro. Allt ska gå så fort. Idag hänger inte ens jag med i barnprogrammens tempo, medan barn idag säkert skulle bli uttråkade av att se ett trivialt och lugnt program som till exempel Bullerbyn.

Så jag lutar mig tillbaka i gungstolen för att försöka motverka tidsandan som även speglas i mig. Varför inte njuta av en lång filmintroduktion med sköna naturbilder och vacker musik? Jag har ju egentligen ingenting att vara stressad över.

Av samma skäl försöker jag allt oftare att se kollektivtrafiken som ett tillfälle och en stund för vila. Jag kan ju faktiskt inte få det att gå fortare.

Lovad vare lugnet och stillsamheten.
Har du tagit dig tid att lyssna till dina egna hjärtslag?
Att kunna vila i stunden är en gåva och en prövning.
Vågar du stanna upp?
Medveten om att tystnaden också bär på många svar.

Jag vill våga ta mig tid.
Jag vill lyssna till klockans tickande och hjärtat slag som tickar i takt.
Till och med ta mig tid att skriva en dikt då och då.

Det här är lugnets lov.

Har du någonsin funderat över varför Mumintrollen är så trevligt runda och vänliga?
De är för mig förbilder och lärare i långsamhet och lugn.

Kvinnliga förebilder

2008-04-09T14:39:00.000-07:00

Behöver jag säga så mycket. Astrid har varit min absolut största förebild, redan från barnsben. Hon är en förebild som författare, talare, samhällsdebattör, kvinna och som person i största allmänhet. Det finns bara fred och kärlek i namnet Astrid Lindgren.

Hon har förändrat Sverige och vår syn på idrott. Sällan har någon spritt så mycket glädje genom att just betona glädjen i det hon gör. Vinsten är inte det viktigaste, det viktigaste är att vi gör vårt bästa och att vi gör det tillsammans. Sport handlar om vänskap och samarbete!
Carolina är min hjältinna.

Förbild inom sången: Vackra, fantastiska och helt underbara Helen Sjöholm. Bara bevittna hennes känsla och hennes minspel när hon sjunger. Det är inte alltid det vackraste, men ack så innerligt.
Du måste finnas
The Prayer

Självklart måste man skaffa sig nya förbilder då och då. De här två är de senaste i raden. De leder programmet Rent hus på Tv4 och hjälper folk som totalt tappat kontrollen över smutsen i deras hem. Men Marie-Louise och Marlené städar inte bara upp, utan de hjälper folk till självhjälp; ger dem tips, vänlighet och uppmuntran. Jag tror att alla som ser på programmet på något plan ser lite ner på människor som lever i smuts och bakterier, men damerna på bilden kommer ofta med förståelse och en enorm vilja att hjälpa.
Det är dessutom extremt roligt att Marie-Louise har en stor fascination för bakterier och tar prover överallt i hemmen. Marlené uppvisar också en stor passion för städning. Hon både sjunger och lovprisar smuts när hon väl kommer igång.
Så se programmet, det är äckligt, men samtidigt fullt av kärlek!

Plugga för livet, arbeta för mänskligheten!

2008-04-08T05:21:00.000-07:00

Det gör mig ofta förundrad och förvånad att elever idag ser skolan och lektionerna som ett tvång. Speciellt eftersom jag nu befinner mig som praktikant på gymnasiet. På gymnasiet! som redan är frivilligt, får lärarna kämpa för att hålla elever fokuserade och motiverade. Jag tror att ens tålamod stärks med tiden, för alla lärare vill sina elevers bästa. Men som blivande lärare blir man förskräckt och förbannad på elever som tror att de är i skolan för att leka och prata med kompisar. Helst skulle man ju vilja säga: "Jaha, men du där som inte tar det här seriöst eller inte vill lära dig något. Gå då ut ur klassrummet och bli föralltid betraktad som analfabet och medlem i samhällets bottenskikt!" Att ungarna inte fattar att det här och just det här tillfället är deras chans att förverkliga allt de önskar och nå dit man aldrig trodde man skulle kunna nå.

Skolan är ju demokratins främjare. Alla ska ha samma chans att arbeta och plugga sig ur den samhällsklass som man annars skulle vara inlåst i. Bekämpa klassamhället bojor! Tusan att de inte fattar det.

Å andra sidan finns det också en fara med att tro att bara man pluggar och matar in fakta på huvudets hårddisk så får man allt och uppnår allt.

Jag läste idag en för min del förlösande krönika i Stockholm Citys gratistidning. Ett fetstilt citat löd: Den som pluggar för jobben och inte för livet blir både kunskapslös och arbetslös. Och precis så tror jag att det är. Det finns alltför många studenter på gymnasium och universitet som pluggar utan något egentligen mål eller syfte förutom att de vill få jobb snabbt och bra betalt. Gärna jäkligt bra betalt. Men var finns betydelsen i det de vill göra? Var finns elden och glöden? Arbetsgivarna vill inte ha och arbetslivet behöver inte guldgrävare eller ohumana kunskapsmaskiner; de vill ha eldsjälar! de behöver eldsjälar!

Jag skulle önska att alla visste att kunskap gör gott och om man är så lycklig att man vet vad man skulle vara bra på (d v s vilja jobba med), så gör det och låt inte löftet om pengar bestämma vad du vill syssla med.

Blev det här inlägget en progglåt eller en predikan? Du får välja själv...

Brinn männska', brinn!

Rikets rispigaste röst

2008-04-07T08:55:00.001-07:00

Här kommer två klipp, som i alla fall fick mitt hjärta att stråla av glädje. Sångerskan Frida Öhrn (Oh Laura) gör världens succé i sitt första framträdande i programmet Så ska det låta. Jag säger bara: Amanda Jenssen, släng dig i väggen. Jämfört med Frida har du inte tillstymmelse till rispig röst. Frida Öhrn får mig att vilja sjunga och smälta på samma gång!

Ris och ros

2008-04-03T06:35:00.000-07:00

Ris: Idag var eleverna riktiga små?&%###!!&%#-ar. De lyssnade inte, hade ingen koncetration. Bara babbel babbel babbel från tre olika ställen i klassrummet. Jag fick således testa min lärarroll på många nya sätt. Bland annat var idag första dagen då jag slängde ut en elev från klassrummet. Jag kunde helt enkelt inte koncentrera mig när en elev sitter och sjunger.

Ros: I morse vaknade jag upp med en ny idé till dagens lektion. Jag hade bestämt att jag skulle reda ut begreppen epik, lyrik och dramatik i början av lektionen, men jag var inte riktigt nöjd med den tillhörande skrivuppgift jag först planerat. Men i morse ändrade jag den till denna briljanta uppgift: Eleverna skulle transformera lyrik till epik. I detta fall skulle de ta en dikt av Sapfo och göra om denna till en berättande text.

Öppna ögon att se...

2008-03-31T14:43:00.000-07:00

Titta intensivt på de fyra punkterna i mitten av bilden i ungefär en minut.
Ha gärna ansiktet väldigt nära bilden och blunda sedan och invänta uppenbarelsen.

"Some see a teacher, standing on a hill, speaking words of wisdom
Some see a healer, reaching out his hand to give sight to a blind man
Some see a dreamer wasting his life on what can never be
Some see a fool dying for his dreams...

But I see love"

Word!

2008-03-31T14:40:00.001-07:00

Citat av Frankrikes tidigare utbildningsminister

Jean-Pierre Chevènement

"Det finns inget vackrare yrke, inte heller något viktigare för landet än lärarens yrke. Åt honom/henne anförtros det dyrbaraste vi har: våra barn. Man kan aldrig tillräckligt många gånger säga hur mycket landets framtid beror på kvalitén hos dess lärare. Det är därför man först måste tillskriva dem den aktning som de förtjänar: ett land som sänker halten på sina undervisare
begår självmord."

Berättelsen om en helkväll

2008-03-28T04:25:00.000-07:00

Igår kväll var en riktig helkväll. Väldigt lyckad! Jag träffade mina syjunta-brudar klockan sju för ett par fördrinkar hemma hos Marie, som bor i ett mysigt studentrum på gatan nedanför Slottsbacken. Några drinkar blev till några timmar av glädje, musik, dans, prat om allvar och prat om strunt. Vid halv elva tog vi de få stegen som behövdes för att komma till Stockholms nation, där vi skulle "svänga våra lurviga". Det var lagom mycket folk, det vill säga lagom med svängrum på dansgolven. Men på något sätt är det alltid för trångt kring bardisken. Det är väl konstigt.

Det är skönt att nationerna stänger ganska tidigt på vardagar. Klockan ett tänds lamporna i taken och alla studenter trängs för att hämta ut sina jackor och få i sig den efterlängtade korven med bröd av den förmodligen alldeles för välbetalda korvgubben som står och väntar utanför portarna. Jag kände redan vid halv ett-tiden att de nya skorna skav. Därför gick jag innan stängningskaoset hann dra igång och bestämde mig för att tillbringa sista delen av kvällen med stammisarna på karaokebaren. Så jag tog cykeln och trampade iväg mot Dragarbrunn.

Avslutningen på kvällen blev så bra som den bara kunde bli. Jag fick riva av en Bohemian Rhapsody under sluttimmen, innan stället stängde klockan två.

Anekdot (apropå gårdagens bravader):
Jenny står och ska hämta ut sin jacka vid stängning på karaokebaren. Jenny börjar så smått gräla på gardrobiären för att hennes sjal tycks saknas. Hon blir jätteorolig för några sekunder (den var ju så ny och fin), innan vännen Anders påpekar att: Jenny, du har ju sjalen på dig (följt av ett asgarv, såklart).

Så kan det gå.

Men lyckligtvis var jag i skolan till didaktikpasset klockan 09.15 i morse. Det ni!
Nu ska jag ta en tupplur.

Kärlek och fred till världen

Det är tur att de är talföra i alla fall

2008-03-19T06:50:00.000-07:00

Det är intressant att det finns elever på gymnasiet som inte vet hur man räcker upp handen eller att man lyssnar när en annan person talar. Matematik kan de, analysera kan de, hålla sig till ett ämne kan de, men på något sätt finns stora brister i kunskapen om mänskligt beteende.

Den svåraste utmaningen för mig som praktiserande lärare är att hitta mitt sätt att säga till på skarpen. Jag har på bara tre veckor blivit allergisk mot ljudet: scccchhhhhhhhhhhh! Det måste finnas ett bättre sätt. Finns det? För mig blir det ofta: "Snälla killar" eller "Nu får ni faktisk vara tysta" eller förmanande fingrar i vädret (inga långfingrar dock).

Jag kan berätta att jag var rejält svettig efter min första lektion i måndags. I morgon, torsdag, ska jag hålla min andra: Ett introduktionspass om myter. Efter lovet ska vi nämligen börja prata om Antiken i den klassen.

Så...
...eller så...

...brukar jag göra!

Kram till världen
/Jenny

När livet bantas ner till ett blogginlägg

2008-03-17T13:05:00.000-07:00

Här kommer förra veckans höjdpunkter i punkform:

*Blev uttagen till Etages årsfinal i karaoke för andra gången (finalen äger rum i december)!
Jag kommer vara med i egenskap av ett så kallat "wildcard". Varje karaokevärd har nämligen fått förmånen att välja ut en sångare var som sitt wildcard, och dessa personer behöver inte tävla sig till sina platser.

*Att nästan alla ungdomar i den ena klassen som jag praktiserar i höll en muntlig presentation.
Det var nästan skönt att se hur osäkra de tuffaste av killar kan bli bara man ställer de längst fram med ett seriöst ämne att tala om. Sen är det såklart ännu skönare att se hur vissa elever visar en helt ny sida när de kommer fram och talar. Där kan upptäckas så många kvalitéer som inte syns i annars.

*En helhelg i Stockholm, utan jobb och tidiga morgon. Rena semestern!

*Att få spendera hela helgen med honom som jag älskar mest!
Det var vardagligt, festligt och magiskt.

*Etiopisk mat med älskling och hans mor på fredagskvällen.

*Schlager- och karaokekväll i Ängby på lördagen.

*Att inte Frida, Christer Sjögren eller Nordman vann melodifestivalen.

*Att få en ny muminkopp av svärmor.
På önskan av Margareta visar jag nedan ett foto på de koppar som jag har nu. Jag fullkomligt älskar dem. Precis som jag älskar att läsa ännu en av Tove Janssons böcker. Farlig midsommar har jag precis dykt ner i. Jag tror att min glädje över det här med kopparna avslöjar ganska mycket av den barnslighet som bor inom mig. Både att jag saknat att samla på någonting och dessutom att det är just en barnberättelse som står i fokus. Underbara små lyckoting i livet.

Den vackrast formulerade sammanfattningen jag någonsin
läst på baksidan av en bok:

Där kommer en teater på drift och med den driver muminfamiljen
in i en midsommarnatt som är full av trolldom och överraskning,
av nya vänner och fiender.

Vet ni att hattifnatter kommer ur frön och att man måste så
dem på midsommarnatten? Har ni någonsin borrat hål genom
ert eget golv eller sett en självlysande parkvakt?
Och är ni medvetna om hur hemskt farligt det är att vissla på teatern?

Det här är berättelsen om vad som hände i den magiska månaden
juni samma år som det eldsprutande berget rörde på sig
och Mumintrollets mamma gjorde sin vackraste barkbåt.

(Tove Jansson - Farlig midsommar, 1954)

Låttexter

2008-03-13T10:17:00.000-07:00

Idag har det varit mycket tänk kring låttexter.
Det började med att jag igår kom med en fantastisk idé till en skrivuppgift. Ni som hänger med vet ju att jag just nu är mitt i min åtta veckor långa lärarpraktik och inte tänker, drömmer eller talar om någonting annat. Så igår kom jag inrusande i Axels rum och var tvungen att berätta om min fantastiska idé. Direkt!

En skrivuppgift för högstadie- och gymnasieelever i Svenska:
* Eleverna får i läxa att välja ut en favoritlåt och skriva ner/printa ut låttexten på ett papper.
* Dessutom ska de bestämma sig för vilken strof eller mening i låttexten som är bäst eller talar mest till dem och highlighta den (kodväxling hit, kodväxling dit!!).
* Skrivuppgiften i sig lyder sedan: Skapa en berättelse kring den låt du valt (1-2 A4-sidor). Hur kom låten till? Vilken händelse eller vilka tankar handlar låtens innehåll om?
* Den highlightade meningen måste finnas med någonstans i texten, antingen som titel eller som en del av den flytande texten. Kanske en replik? Endast fantasin sätter ju gränser. (Om låten är på engelska eller annat språk så översätt den viktigaste meningen till svenska.)

Är den inte underbar!?

En annan textrelaterad reflektion filtrerade mina tankar idag. Jag läste nämligen en nöjesartikel om schlagerlåtarnas texter. Det är ju uppenbart och urtrist att 90 % av alla låttexter handlar om kärlek eller brist på kärlek. Tacka vet jag The Arks bidrag förra året som handlade om panikångestattacker. Inför lördag så hejar Miss Lärarkanditat på de två medelåldersmännen med de röda cheapmonday-jeansen. Den låten känns äkta, trots att den nog handlar mer om herrarnas medelålderskris än om partande. Vilket de själva påstår.

Jag har som vanligt också underhållit mig själv med att lyssna till vad herrarna Queen säger i sina texter, så att jag för varje dag kan bli mer och mer förknippad med 80-talet och förväxlad med en medelålders karaoketant som inte lärt sig några nya låttexter sen just det decenniet.

Varför Wilma och Johan Steen talar till alla

2008-03-10T14:37:00.000-07:00

Igår satt jag och tittade på Skärgårdsdoktorn på SVT:s hemsida (välsignad vara den) i programmet Play där man kan se nästan alla program 30 dagar efter att de sänds, medan min käraste snusade (alltså sov) i sängen intill. Jag har ju sett alla de här avsnitten när de gick första gången, men det är underbart att serien inte går ur tiden. Problemen och svenskheten som behandlas i serien är tidlösa företeelser.

I just detta avsnitt handlade familjeintrigen om att pappan Johans gamla vän, fotografen Krille, kom och hälsade på på Saltö. Han tar sedan med sig Wilma för att försöka fotografera havsörnar ute på en annan skärgårdsö. Medan de är borta över natten hittar pappa Johan en en samling nakenbilder på kvinnor i Krilles väska. Han blir nu extremt orolig för vad Krille har för avsikter med Wilma, när de är ute på en obebodd ö. Han drar den ena förhastade slutsatsen efter den andra och oron bara växer. Samtidigt får man som tittare se hur Krille bjuder Wilma på en kaplys whisky när de sitter och fryser under ett vindskydd om kvällningen.

När Krille och Wilma kommer tillbaka morgonen därpå tappar Johan fattningen och konfronterar sin gamle vän och anklagar honom för både det ena och det andra. Det visar sig dock att Krille inte tagit nakenbilderna själv, utan att de bara är en del utav en fotoutställning med kvinnliga fotografer.

Det fina med det här avsnittet är att det är lika rörande och upprörande för både vuxna och ungdomar. De vuxna tittarna kan förstå pappa Johans upprördhet och oro, samtidigt som unga tittare kan få en inblick i hur en tonårsförälders vardag. Samtidigt är det en påminnelse för de vuxna om att ungdomarna faktiskt inte är barn längre. Oron är ofta onödig, men inte oberättigad.

Jag älskar pedagogiska dramaserier där man lär sig att se på saker från olika personers perspektiv.

Ett annat underbart exempel på pedagogiska SVT-produktioner är Wild Kids, dokusåpan för barn där man röstar IN och inte UT. Demokratiskt, medmänskligt och pedagogiska. Jag svävar på små moln.

Jenny hjärta SVT = Jenny hjärta TV-licens

Dopet

2008-03-10T13:55:00.000-07:00

I lördags sjöng jag på min bästa vän Matildas systers barns dop. De ville att jag skulle sjunga Det vackraste. Kanske inte min favoritlåt, men det är härligt att jag nu skapat mig ett minne och en relation till låten.
Fresta kyrka fylldes med ungefär 90 gäster, men jag förvånades över att jag inte blev nervös. Skratta om ni vill, men jag tror att karaokevanan har gjort mig härdad. Sist jag sjöng inför en så stor (och nykter) publik var då Graninge Stiftsgård firade 60-årsjubileum och jag både höll tal och sjöng i kyrkan. Då var jag extremt nervös. Men alltså inte denna gång.
När jag i lördags sjungit halva låten kändes det ännu bättre eftersom jag själv kände att det lät bra. Då skedde den oväntade vändningen. Jag vänder mig mot familjen och dopkandidaten och får se mamma Malin i tårar. Jag vänder mig tillbaka och ser ut i församlingen för att inte bli tappa fattningen eller bli för påverkad av den känsliga stämningen. Då börjar jag urskilja tre-fyra personer i församlingen som även de börjar gråta. Det var ett otroligt gensvar men också något som gjorde mig extremt nervös, vilket ledde till att jag tappade två rader text. För er som var på dopet och alltså missade dessa ord i tredje versen, så var de:

Det vackraste som finns är att vara någon nära, när månen lyser klart...

Resten klarade jag faktiskt att hålla i huvudet och pressa ut genom stämbanden. Anledningen till att detta inte varit en låtfavorit är kanske just detta faktum att de absolut vanligaste orden finns med: Måne, underbar, älska, lysa, vacker, lycklig m.m. Det är inte helt lätt att skilja verserna från varandra. Nej, nu ska jag sluta bortförklara mig. Jag är ändå glad att jag fick vara en del av Mejas dopgudstjänst. Dessutom måste jag faktiskt säga att:

Hellre lite tappad text än några sura toner.
(Dagens visdomsord - Jennyluss)

En av de fina tårtorna som bjöds till dopfikat

Matilda, stolt moster och gudmor

Meja tycker arm smakar bättre än tårta

Ljusare tider

2008-03-06T07:14:00.001-08:00

Här har vi en gladare lärarkandidat!

Igår var jag nästintill förkrossad på grund av min praktikplats dåliga bemötande av mig som praktikant. Men idag har jag kommit överrens med min egenhändigt införskaffade handledare om hur vi ska lägga upp undervisningen tillsammans. Jag har i princip fått fria tyglar att planera svenskundervisningen för två klasser på gymnasiet fem veckor framåt.
Den ena klassen är en Teknikklass som går första året och den andra är en Samhällsklass med inriktning Idrott, så det är inte ett helt enkelt uppdrag jag givit mig in på. Framför allt kommer det att vara otroligt givande och lärorikt. Som min handledare uttryckte det: Om man klarar det här, så klarar man allt. Det är väl en utmaning lämpad för en tuffing som jag. Jag hoppas jag kan vara tuff.

Tänk att man kan bli så upprymd av att få en massa jobb lastat över sig.
Visst är det en härlig värld vi lever i.
Nästan den bästa av världar.

Pedagogens försvarstal

2008-03-05T13:43:00.000-08:00

Bland det roligaste elever vet, som de ofta också gör när de vill slippa undan lektionens egentliga innehåll, är att testa lärarens ämneskunskaper. Och som vi blivande lärare vet, så är tryggheten i sitt ämne lika med trygghet i undervisningssammanhang... och helt klart en respektingivande egenskap!

Dock kan ju inte en lärare veta ALLTING. Det vet eleverna, men de älskar att ändå testa en. Då har jag kommit på en snabb bemötande kommentar till dessa irriterande och ofta upprepande elevfrågor:

Jag är inte Google, jag är lärare!
eventuellt:
Jag är lärare, inte Google!

Vilket klingar bäst tycker du?

...som en läraröversättning av Yrrol-ordspråket: "Jag är ingen maskin, jag är kvinna!"

Uppförsbacke (I want to break free)

2008-03-04T14:57:00.001-08:00

Ja, besöket på den nya skolan, där jag ska göra min praktik var ju en upplevelse, men kanske framför allt en inblick i den svenska skolans förvirring och behov av enighet. Det första jag såg när jag vandrade mot Arlandagymnasiets entré var en svensk flagga som vajade på halv stång. Kanske inte dröm-öppningsläget för en entusiastisk och peppad lärarstudent att kliva in i en sörjande skolas lokaler. Man fick tagga ner lite på direkten. Sen fanns där ingen handledare åt mig så jag fick försöka plocka ihop olika delar för att få ihop till en hel handledare, SJÄLV.

Så. Mycket blandade förväntningar inför andra dagen på skolan. Jag ska få följa med en svensklärarinna som undervisar teknikklasserna.

Som jag sa till min käre far: Det är ju intressant och framför allt givande att se en annan typ av gymnasieskola. Själv har jag ju bara bevittnat den lugna och studiemotiverade atmosfären på Viktor Rydberg gymnasium. Det är inte samma utmaning att arbeta med MVG-eleverna på Rydberg som det är med gymnasieelever som egentligen inte har något intresse av något annat ämne än sitt praktiska. Insikten är väl den att den självklara studiemotivationen som existerar på Viktor Rydberg är som ett vattenhål i en oändlig öken av gymnasieskolor där studiemotivation och koncentration är en bristvara.

Jag antar utmaningen. Den är viktig. Bara jag får en handledare. Grr!

Jag får luta mig tillbaka ett tag till, ta fler och fler djupa andetag, lita på optimistens slagord, grotta ner mig i Olga Dysthes (forskare inom pedagogik) slutsatser och njuta av låtar som den nedan för att komma upp ur den gråa massan som just nu trängs runt mitt sinne (en ganska lättgenomtränglig massa kanske jag ska tillägga ändå).

"Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke"
Sally Santesson

2 dagar kvar i friheten/till praktiken

2008-03-01T02:55:00.000-08:00

På måndag börjar min långa VFU-period. I åtta veckor ska jag befinna mig som praktiserande svensklärare på Arlandagymnasiet i Märsta. Jag är otroligt pirrig men mycket förväntansfull. Jag önskar mig en inspirerande och engagerad handledare. Sen får eleverna vara hur som helst, bara inte en dålig handledare. Igår hade vi ett förberedande seminarium som behandlade didaktik i gymnasieskolan. DET vad om något inspirerande, enligt min mening.

Så här följer några tips och varningar som jag som blivande lärare hoppas kunna hålla i minnet:

* Svenskämnet handlar om berättelser och människor - det är alltså oerhört brett
* Det kommer bli mycket rättning
* I svenskämnet hamnar diskussionerna lätt på sidospår, men låt det vara så
* Den skrivna och den muntliga prestationen hos elverna väger lika tugnt
* Svenska är ett färdighetsämne, så arbeta mot utsatta mål
* Förenkla och förklara kursmål och betygskriterier
* Uppmana eleverna att ta ansvar för sina egna studier
* Träna eleverna i att ge kontruktiv kritik genom att låta dem läsa varandras texter
* Ta upp de största grammatiska svårigheterna i helklass
* Sno så mycket du orkar från andra svensklärare, slå slipper du uppfinna hjulet om igen
* Läs även upp "rättade" G-taxter inför klassen för att även sporra dessa elever
* Använd dig av författare, poeter och verk som du själv tycker om
* Uppmuntra läslusten, ta inte död på den!

... och här är några moment som jag redan nu VET tt jag vill använda mig av i min svenskundervisning:

-> Se och analysera filmen Pans labyrint
-> Jobba med Tage Danielssons och Stig Dagermans noveller
-> Läsa gemensamma romaner av enklare men fantastiska författare såsom Tove Jansson, Mikael Niemi, Jostein Gaarder och Astrid Lindgren
-> Använda mig av korta skrivövningar för att få igång skrivfantasin (lärt mig av Axel)
-> Att ofta jobba med både bilder och text, att t ex analysera konstverk
-> Att arbeta med låttexter som ingång till poesin
-> Att ofta använda drama och bild som uttrycksmedel och presentationsform
-> Att arbeta med sagor som litterär genre

Slöjan

2008-02-27T06:59:00.000-08:00

Idag började jag tänka på fenomenet smink. Fungerar inte dagens smink som en sorts slöja? Någonting som vi gömmer oss bakom och som blir den mask vilken andra människor får betrakta som vårt "jag". Det är faktiskt inte det dåliga självförtroende som säger åt oss att bära smink varje dag, när vi ska ner på stan eller när vi ska till skolan. Jag tror snarare det är förväntningarna på oss som styr.

Trots allt är det ju endast mina käraste som får se mitt vackraste jag. Utan smink, utan slöja - helt naturlig.

Å vad tycker du om serien Klass 9A då?

2008-02-21T16:35:00.001-08:00

Klass 9A. Tv-programmet/dokusåpan som är på allas ALLAS läppar. Jag tror att alla mina undervisande lärare och professorer har frågat om vi följer programmet. Är det en självklarhet? Jag vet inte om jag tycker att det är en självklarhet, men jag tycker att om man ska bli lärare bör man vara intresserad av hur arenan för vår framtida yrke kan se ut. Typ som i Johannesskolan, där tv-serien utspelas.

Min käraste frågade mig här om dagen hur jag såg på den utmaning som jag faktiskt står inför: Att forma nästnästa generations ungdomar. Att göra dem till demokratiska och någorlunda vettiga medborgare. Helst av allt vill jag att de under mina vingar ska formas till kärleksfulla, jämlika, fördomsfria och ständigt växande individer. Men den drömmen kanske endast är en utopi. Ouppnåelig. Är den?

I programmet Klass 9A talas det iderligen om skolans misslyckande, att skolan inte räcker till och att eleverna inte uppfyller kraven längre. Jag håller med om detta. Det har gått utför den senaste tiden. Elever finner ingen motivation till studier. Det kanske de inte gjorde på 40-talet heller men de var i alla fall strängt tvungna att stå ut. Idag är elever inte lika hårt hållna. Enligt min åsikt så handlar det inte om att elever känner mindre respekt för lärare idag. De känner väl snarare mindre rädsla inför lärare. Grundproblemet är otrygghet, brist på kompetens och att eleverna inte känner till fördelarna med att studera. Eleverna vet att de borde. Men det är egentligen lärarna (mestadels på högstadiet tycker jag) som är dåliga på att motivera för sina elever varför de borde göra sakerna som de borde göra.

Min hemliga taktik, som jag föreställer mig den i nuet är såsom följer:

Det ungdomar behöver idag är Trygghet, Tro och Tillit.
*De måste känna sig trygga i gruppen det vill säga i klassen.
*De måste ha tro på sin egen förmåga och därmed kunna motivera för sig själva varför de studerar.
*De måste känna tillit till sin lärare. Kunna anförtro sig och lita på att läraren vet vad eleven behöver kunna i studieväg. Därigenom skapas respekt individerna sinsemellan. Därför är det också oerhört viktigt att elever får behålla en och samma lärare så länge som möjligt. En tillitsfull relation byggs inte på tre veckor.

Man lär så länge man har elever, som det ju heter!

Projekt "Drömvikten"

2008-02-19T14:11:00.000-08:00

Jag har en dröm...
Eller rättare sagt: Jag och Axel har en dröm...

Vi har kommit fram till ett mål för vår hälsa. Innan sommaren ska vi mötas vid en och samma vikt. Utan att egentligen nämna hur mycket vi väger nu så kan jag säga att jag ska gå ner lika mycket som han ska gå upp och vi ska mötas på drömvikten 73 kg. (Ok! jag kan höra min mammas förskräckta och häpna utrop ända hit, d v s bakåt i tiden. Men så ligger det till Mams.)

Vad sägs om den utmaningen?
Jag var på gymmet igår. Och jag har precis bokat plats på två pass till på Friskis&Svettis denna vecka. Spinning i morgon och Skivstång på fredag. Jag hoppas jag håller mina egna löften till mig själv. Det svåraste är ändå att bli av med sötsuget och småätandet. Mat är ju min hobby. Bah!

Tiffany Persson springer Tjejmilen (tror jag)

Avslutningsvis vill jag dela med mig av ett ljuvligt citat från Hipp Hipp!-karaktären Tiffany Persson, som jag i detta fall kan identifiera mig med:

(Hon ringer till receptionen till Friskis&Svettis)

Tiffany: Hallå, är det ni som är Friskis?
Receptionist: Ja, det är vi.
Tiffany: Då har jag kommit fel, vet du var de där Svettis håller hus?

Grattis oss och grattis Jakop!

2008-02-19T13:27:00.000-08:00

Jenny hjärta Axel

(18 feb -08)
1 år!

Älskling och jag på en partybåt 2007

Dagen den 18 februari var inte bara min och Axels ettårsdag, det var också dagen då min gode vän Jakop Dalunde röstades fram (egentligen dagen då det blev officiellt på hans blogg) till ett av Grön Ungdoms blivande språkrör. Han tillsammans med Maria Ferm. Därför vill jag gratulera min vän här på Internetdagboken och uppmana alla läsare att ta en titt på Jakops "gröna" blogg: http://jakopdalunde.se

Glöm inte oss vanliga dödliga när du bara figuerar som tvådimentionell TV-personlighet Jakop. Jag är stolt över ha en vän som är blivande kändispolitiker. Go bro'! Nu räddar vi (egentligen du då) världen från värmeböljan!

Jag och Jakop på Movitz 2006

Smånöjen som förgyller mitt liv

2008-02-17T14:38:00.000-08:00

* Att lyssna på klassisk musik mitt i kollektivtrafiksrusning (det är en spännande att göra musik som soundtrack i sitt vardagsliv)

* Att somna till sagor från bandspelaren

* Äta mat till matlagningsprogram

* Kämpa sig igenom läsläxor över en kopp te på något café

* Att läsa för halvsovande konfirmander i gröngräset om somrarna

* Att spendera timmar i en Indiskabutik utan att köpa någonting alls

* Att långsamt gå gatan fram med näsan djupt försjunken i en bok (då tvingas även folk att vika åt sidan)

* Lyssna på sommarpratare samtidigt som man spelar obetydliga spel på Svenska Kyrkans Ungas hemsida

* Studera andra personers bokhyllor (vad säger mer om en person än just bokhyllan)

* Att studera min egen vackra bokhylla

* Låtsas som om man är med i en musikvideo för att göra spinning- eller pump-passet lite roligare

* Äta direkt ur glasspaketet framför datorn

* Citera Lotta, Jonas Gardell, Yrrol, Vänner och Sunes sommar eller jul

* Att skratta tills man gråter

* Att gråta tills man skrattar

* Att låtsas som om bokhandeln där jag extraknäcker är min egen butik, för att göra jobbet roligare

* Sjunga musikalsånger på rummet

* Se på Vänneravsnitt efter Vänneravsnitt sent in på småtimmarna med Axel

* Att gå ut med tjejerna och dansa (men ganska fult, så där så det ser roligt ut)

* Att ställa i ordning ett kyrkorum inför en gudstjänst

* Att längta efter nya årstider

Love of my life

2008-02-16T08:37:00.000-08:00

Ikväll blir det tjejmiddag här i korridoren. Vi ska äta köttfärslimpa och dricka rödvin, jag, Maria, Pernilla och Naima. Schlager blir det även, som sig bör. Jag är ju typ det enda återstående Carolafanet i min ålder. Men jag hoppas innerligt på hennes och Andreas nummer. Och jag hoppas att hon inte tar över låten.

Idag har jag även roat mig med att plugga in Queens diskografi. Kollat in hur alla album ser ut och vilka låtar som tillhör vilka album. Det är intressant vilka skillnader man upptäcker när man ser vem som skrivit vilka låtar. Egentligen är ju Queen som fyra grupper i en. Det är stor skillnad på Freddie Mercurys låtar och Brian Mays och ännu större glapp är det till basisten John Deacons verk. Tänk vilken skillnad det är på låtar såsom Bohemian Rhapsody/Bicycle race/Killer queen (Mercury), We will rock you/Save me (May) och Another one bites the dust (Deacon). Tänk bara på att gruppens låtar ibland handlar om kvinnor, men när det är Freddie som skrivit så är de tillägnade good old-fashined lover boys. Själv diggar jag ju Mercurys låtar, överfyllda av stämsång och genrebyten hit och dit.

Jag älskar att Herrarna Queen kommit in i mitt liv.

Trevlig helg alla!

Konst och sorgearbete

2008-02-13T14:17:00.000-08:00

Igår tisdag tog jag tag i en sak som jag länge längtat efter att just genomföra. Jag har saknat de uppslukande föreläsningarna. Under min tid på idéhistoriska institutet på Stockholms Universitet var dagarna kantade med intressanta och enligt mig trollbindande föreläsningar. Nu har jag ju bara seminarium, baserade på läxläsning som jag tvingas göra ensam på min lilla kammare. Som tur är fick jag genom vännen Naima inspiration och godkännande av hennes lärare att följa med på hennes föreläsningar i konsthistoria. Utan anteckningsblock och penna. Egentligen skulle jag tagit med en skål med popcorn. Det är som bio för mig, att få lyssna på en riktigt bra föreläsare föreläsa om ett av mina hjärteämnen. Så nu har jag skrivit upp alla Naimas föreläsningar i min kalender. Vi får se hur många jag hinner med att gå på. Himmelska historia!

För att nämna den andra lite tyngre titeln på dagens inlägg så krävs lite återberättande. För ungefär tre månader sen började jag på allvar grotta ner mig i musikens kungar (eller drottningar kanske man ska säga): Queen. Jag har på kort tid lärt mig älska Freddie, Brian, Roger, John och musiken som bara uppfyller en. Allt från kraftfulla ballader till hoppig pop och medryckande rock. Jag har ju hela tiden känt till gruppens historia och Freddie Mercurys bortgång 1991, men det är ju först nu som jag kunnat ta till mig den vackra men sorgliga berättelsen. Så just nu, 17 år senare, genomgår jag ett slags sorgearbete. Jag var tvungen att först lära mig älska Queen och Freddie för att kunna sörja honom. Är inte det konstigt? Hur sorg, som man inte ens visste fanns inom en, plötsligt kan drabba ens känsloliv. Jag tror det började för några dagar sen då jag tittade på gruppens sista musikvideos på Youtube då Freddie Mercury var tvungen att vara kraftigt sminkad för att dölja sjukdomen. Sen har jag även i tårar bevittnat och känt mig deltagande i den hyllningskonsert som anordnades till Freddies minne, också på Youtube förstås.

Jag vet att jag är mer blödig än de flesta, men när Liza Minnelli som sista artist vid konserten framför We are the champions med hela artisteliten i ryggen och avslutar med orden: Thanks Freddie! We just wanned to let you know we were thinking about you! då vet jag inte om tårarna kommer av lycka eller av sorg.
Kolla in klippet själva (det är ren 80-talskärlek fast framfört på 90-talet): http://www.youtube.com/watch?v=hL-Nx7K8TWA

Kärlek!
Stäng inte in kärleken. Vänta inte ens till i morgon med att
tala om för dem du älskar att du älskar dem.

Förkylning från förorten AKA Väsbyvirus

2008-02-11T08:36:00.000-08:00

Jag vet inte om det var pappa eller bokhandelskollegan eller något annat, men efter första dagen hemma i Väsby fick jag ont i halsen. Nu är jag genomsnorig! Det var väl för bra för att vara sant att man klarade alla de tidigare vintermånaderna utan en förkylning. Men nu är den här. Underbart!

Idag har jag också varit hos en hudläkare i Uppsala. Det var inte så farligt och läskigt som jag trodde. Jag vet inte vad det tagit åt mig på gamla dar, jag har blivit världens hypokondriker. Och läkarskräck har jag haft sen tidiga barndomen. Men nu är jag i alla fall påpackad med krämer och salvor så vi får hoppas att det slutar spridas och klias. Haha.. gud vilket intimt inlägg men ändå inte.

Det enda goda som följde med mig hem från Väsby (förutom all kärlek från familjen) var ännu ett gäng böcker. Prydligt inpackade i bokhyllan. Min Billy räcker inte till längre, så skivsamlingen får flytta på sig till förmån för "rummets själ", det vill säga böckerna. Från bokhandeln har jag inhandlat Philip Pullmans Den skarpa eggen, som är uppföljaren till den biofilm jag skrev om för några veckor sedan. En spännande skildring av läraryrket följde också med: Lärarna - Om utövarna av en svår konst skriven av Hans Lagerberg. Sist men absolut inte minst även Sunes jul. Den ska jag tvinga Axel att läsa högt för mig när jag känner mig nere.
Sen fick jag även boken Flyga drake av "svärmor" Margareta, författad av samma man som skrivit Tusen strålande solar som jag lyssnar på som ljudbok just nu. Underbart att ha hans två översatta böcker i hyllan.

Hoppas just detta inlägg finner just dig väl.
Kramar Jenny

Svenskläraren reflekterar

2008-02-07T07:44:00.000-08:00

Blivande svensklärare var det ja...
Yrket då man utbildas till berättigad språkpolis. Eller?

Jag läste igår en artikel om attityder till språk. Det är klart att vi skapar oss en bild av en människa utifrån hur denna uttrycker sig eller skriver. Till exempel om personen i fråga slänger sig med slanguttryck, staplar och upprepar modeord eller bara talar så där underbart grammatiskt fel. Vad händer då? Man skapar sig en uppfattning om hur personen är, utan att man känner honom eller henne. Ha ha, där höll jag på att skriva han och hon. Smisk på fingrarna. Tillbaka till temat. Språket är viktigt. Jag märker själv hur jag mer och mer bryr mig om mitt eget och folks talspråk.

I artikeln som jag refererade till ovan uppmanar författaren Lars-Gunnar Andersson läsaren, först och främst blivande lärare eller praktiserande språkpoliser, att skriva en lista över språkliga fenomen som man irriterar sig på. Detta vill jag dela med er.

Språkbruk som jag stör mig på:
* Att alltför många använder de personliga pronomen fel (Jag såg han - Jag såg honom heter det)
Här gör även jag fel, men jag brukar vara snabb med att rätta mig själv
* Likaså säger man fel på mig och jag = efter ordet än kommer pronominet JAG (Hon är starkare än jag)
Detta är det jag gör mest fel på, bättring bättring...
* Att folk säger ta självmord - Det heter begå självmord eller att ta sitt liv
Detta har jag hört utbildade svensklärare säga fel på - hemska minne!
* Att folk inte gör fogen när de sätter ihop orden svenska och lärare = svensklärare, inte svenskalärare (det heter också tysklärare och engelsklärare!!!)
Säger de soffagrupp och kakaburk också kanske? Nej!
* Att folk skriver Vart när det ska vara Var
* Att folk svär alldeles för mycket
Vad har hänt med de betydligt charmigare kraftuttrycken järnspikar, himlars och nedrans?
* Här kommer en konservativ en: Att man inte får skriva skall längre, man SKA skriva ska
* Att folk i skriftspråk faktiskt blandar ihop de, dem, det och den icke-existerande eller i alla fall enligt min åsikt felaktiga och fula stavningen dom

Ah! Det kändes skönt att få ur sig. Nu ska man egentligen enligt Andersson reflektera över varför man irriterar sig på detta skråkbruk, men jag tror jag hoppar över det. Det kanske dyker upp i ett annat inlägg. Eller så är jag för en gång skull en olydig svensklärarinna.

/Jennyluss

Vad har hänt med staden?

2008-02-02T15:08:00.000-08:00

Igår var det vårvarmt och barmark. Idag klockan tre växlade vädret humör. Det var lite av en chock för staden att plötsligt bekanta sig med de miljarder snöflingor som trängdes med medborgare på gator och vägar.
Jag är ändå lättad över att vårt nordiska väder beter sig någorlunda normalt. Jag tycker faktiskt att det är oroväckande att vi inte haft ett rejält snöoväder de senaste tre åren. I alla fall inte i den normala vintermånaden december. Det kommer alltid i november och som i år i FEBRUARI. Är det något som är riktigt fel eller är det bara normalt väderbeteende; att växla lite från år till år?

Jag har under den senaste veckan funderat på hur jag som pensionär kommer att tala till mina barnbarn eller föredetta elever. Kommer de att fråga mig om hur det var på min tid, då det fortfarande fanns snö i Sverige, då det fortfarande fanns torsk i våra vatten, då det fortfarande fanns... ja jag vågar nästan inte spekulara längre än så.

Jag hoppas på en god framtid. Jag kan ju inget annat.

Jag skulle vilja våga tro, jag kan ju inte mer.
Som kornet väntar tid att gro att livets under sker.
Så väntar jag, så längtar jag att jag ska nå.
Den tro jag inte själv kan nå.
(Psalm 219)

Livet enligt Lotta

2008-01-30T11:29:00.000-08:00

Detta inlägg är komponerat av både Jenny och hennes soulmate Mary Olie aka Maria Olebark.
Någon gång i framtiden kommer ni även känna oss som artisterna Tussan & Tuttan!

När Maria och Jenny träffades den 21 januari 2007 var förälskelsen omedelbar och överväldigande. Vi hade ju gått på dagis tillsammans för att sedan gå skilda vägar ända fram till universitetets dagar. När vi väl såg varandra igen upptäcktes att vi trots våra "years apart" hade utvecklats parallellt till väldigt likasinnade töser. Vilken lycka och vilken insikt att äntligen träffa någon som delar samma intressen, åsikter och passion för alteregot och hjältinnan Lotta!

Lotta från Bråkmakargatan är en ständigt citerad karaktär. Det är bara Maria och Jenny som förstår när någon uttalar meningar såsom "Dumma mamma!!!", "Det är en grisbjörn", "Nu reser jag...", "Jag säger att det var en hund som klippte sönder den"och "Han kan väl för Farao få simma lite". Det är en del av vårt normala liv att kunna relatera till Lottas utsvävande känslor. Vi har till och med införskaffat en gemensam Lotta-DVD-box, d v s vår motsvarighet till tjockisens bantningskurs, rökarens sluta-röka-metod och kvinnans överlevnadsguide i manssamhället.

Vårt kanske mest använda talesätt är taget från en scen då Lotta i vredesmod skriker i högan sky för att hennes mamma har tvingat på henne en stickig jumper. När grannen Tant Berg hör Lottas skrik uttalar hon de bevingade orden: "Nämen nu har väl Lotta ont i magen ändå".

Därför... När Jenny eller Maria känner sig lite nere eller faktiskt lider av en gnutta mensvärk, kan denna gå ut i korridoren och likt Lotta ta ton. Den andra av oss kan då likt Tant berg le i mjugg inne på sitt rum och uttala de bevingade orden (fast med utbytt namn): "Nämen nu har väl Jenny/Maria ont i magen ändå".

Det har till och med gått så långt att vi börjat diskutera våra framtida förlossningar. Då måste ju givetvis den av oss som inte föder roa den andra genom att dra Lottavitsar bredvid förlossningsbädden. Både för att stundens allvar säkert behöver lättas upp en aning och att de bevingade orden ska få komma till sin fulla rätt. NÄMEN NU HAR VÄL LOTTA ONT I MAGEN ÄNDÅ!

Det är vår övertygelse att det kommer att bli en glad unge om detta får inträffa. Och... att världen skulle vara en betydligt tommare och fattigare plats om inte Lotta inverkade i våra liv.

Är det konstigt att ungen blev misstagen för Grete som spelar Lotta i filmerna:Maria 7 år

///Kyssar till världen från Maria och Jenny

Gud för dig är allting klart

2008-01-25T01:48:00.000-08:00

Just nu läser/hör jag på en fantastisk bok: Tusen strålande solar av Hosseini som även skrivit Flyga drake. Det är häftigt. Ända sedan ett seminarium under kursen Barn och ungdomars läsning då vi diskuterade Flugornas Herre har jag lagt märket till en speciell företeelse i litteratur. Nämligen att många fiktiva karaktärer beskrivs som epileptiska. Och som min dåvarande lärare Pär berättade; att om man förstår att en karaktär drabbas av regelbundna anfall så ska man vara extra uppmärksam på denna persons tal. Förr trodde man nämligen att epilepsi var ett gudomligt anfall där personen i fråga såg sanningen, hon eller han var därmed en sanningssägare. Så var extra extra uppmärksam på ord som kommer från en karaktär med epilepsi. Det häftiga är att detta konstnärliga knep eller denna symbol har förekommit i två böcker som jag läst nyligen. Bland annat i den nuvarande romanen av Khaled Hosseini, men även hos Mikael Niemis roman Kyrkdjävulen.

Apropå gudomlighet. Idag åker jag till Graninge för att genomföra årets Stiftungdomshelg. Det är ganska kaosartat i planeringen just nu, men jag litar till vår goda intention. Visst ska detta bli bra och oförglömligt. I alla fall kommer vi kunna berätta för ledarna för nästa helgs läger vad som kan gå fel.

En häftig mening från Tusen strålande solar, som handlar om kvinnoförtrycket i Afghanistan:

"Liksom kompassen har en visare som alltid pekar åt norr,
finner alltid en mans dömmande finger en kvinna."

Bloopers med djur

2008-01-22T14:01:00.000-08:00

Ett gott skratt!

Beundransvärt biobesök

2008-01-21T06:16:00.000-08:00

Bio besöket blev ett fenomenalt söndagsnöje. Jag betalade biljetterna med ett gammalt presentkort som jag fått i julklapp från jobbet förra julen. Axel har redan läst Philip Pullmans trilogi "Den mörka materian", som filmen baserades på. Jag själv kan knappt vänta på att få läsa tvåan och trean. Tyvärr finns de inte i pocket just nu. Attans.

Det som fängslade mig mest var den udda men fantastiska människoskildringen som Pullman bjuder på i sin berättelse. Historiens grundidé är att det finns oändligt många parallella världar, vilka man kan färdas mellan med hjälp av stjärnstoft. I de olika världarna tar sig människornas själar olika uttryck. I vår värld lever människor med sina själar i sig, men i andra världar vandrar själarna brevid människorna i form av djur, så kallade daimons (uttalas demons). Så var fallet i världen som först och främst presenteras i filmen om Guldkompassen. Det finns också världar där djuren d v s daimonds lever självständiga från människorna.

Jag tycker det är en otroligt fantasifull berättelse, som äger så stort filosofiskt djup. Och ändå står den under ungdomslitteratur i bokhandelns kategorihyllor. Heja ungdomsförfattare som inte fördummar barn. Maria Gripe är ett annat sådant exempel. Henne läser jag just nu. Men som sagt, sedan hoppas jag på att komma över några Pullman-pockets!

Ära åt Gud i höjden och på jorden fred!
...och frid...

Tankar om dagen idag

2008-01-20T08:38:00.000-08:00

Ledig, ledig, för mycket ledig. Kan man vara det?

Nu är det tre dagar kvar på mitt långa jullov. Jag har haft två lektioner och en inlämning på höstterminens kurs nu i januari. Sedan har jag bara varit ledig. På onsdag drar det dock igång. Då ska jag börja läsa två nya, parallella, kurser: Språk i användning (7,5 hp) och Drama, teater, film, TV (7,5 hp). Jag läser drama kursen på onsdagar och språkkursen på torsdagar.

Jag har dock använt min ledighet till att läsa sådant som jag själv valt. Det finns ju en njutning bara i valfriheten som annars inte finns under universitetsterminerna. Jag kommer dock sakna litteraturkursen, om barn och ungdomars läsning. Vår lärare var emeritus professor Pär Hellström och han var en sådan där lärare som har det i rösten. Han hade berättarrösten. När han berättar så lyssnar man och tar in. Kan ju även vara mitt brinnande intresse för just litteratur som gjorde det hela ännu mer gripande. Dock ser jag fram emot den nya onsdagskursen då vi får fördjupa oss i dramats struktur och betydelse. Både i det klassiska dramat och teatern, samt filmdramat.

I helgen ska jag, Axel och många fler ge oss av till mitt, för närvarande, tredje hem Graninge Stiftsgård. Det vankas STUH (Stiftungdomshelg) och i år är temat Alla är vi ett; ett bibelord från Galaterbrevet:

Nu är ingen längre jude eller grek,
slav eller fri, man eller kvinna.
Alla är ni ett i Jesus Kristus.
(Gal 3:28)

Ju mer vi har planerat och tänkt kring detta tema, desto mer medveten om djupet och svårigheten i dessa ord blir man. Det låter enkelt och fint, men det finns många svåra tolkningsmöjligheter. Tidigare år har vi haft enklare bibelord som utgångspunkt, t ex Älska din nästa och Känn ingen oro. De är också djupa, men de är lättare att få förståeliga för ett gäng 15-17-åringar, som är åldersgruppen för vårt läger.

Tolkningsmöjligheter kring dessa ord: Antingen får orden betydelsen av att alla är lika mycket värda i Herren Jesus ögon. Eller så kan man se det som att det är tron på Jesus Kristus som gör oss till en enda kropp. Det senare påståendet är svårare att förklara och kan snarare låta negativt i en 16-årings öron. Är då inte hela världens befolkning ett? Vad händer om jag inte tror blint på Jesus som världens frälsare? Följdfrågorna blir många, vilket är bra, men det inger nog inte en känsla av enhet. Jag menar inte att dessa ungdomar är inkapabla till förståelse, absolut inte, men det kan bli stor splittring i åsikterna.
Hmm, som ni förstår är jag själv splittrad i mina tankegångar. Hur vill jag framföra detta budskap till svenska kyrkans unga? Enligt mig motsäger ju inte tolkningarna varandra. De är i mitt hjärta lika sanna båda två.

Det ska bli intressant om vi kan förmedla en känsla av enhet. Vi vill ju fokusera på vad som förenar oss människor, snarare än vad som splittrar oss. Sanningen är dock att det är först efter att man sett våra olikheter och accepterat dessa som man helhjärtat kan ta till sig bibelordet: Alla är vi ett...

Helomvändning. Ikväll ska jag och älskling se Guldkompassen på bio.

En riktig student

2008-01-17T05:43:00.000-08:00

I veckan har jag verkligen fått smaka på studentlivets sanna karaktär. När man som vi lever på överlevnadsgränsen, rent ekonomiskt, måste man lära av alla de studenter som gjort samma sak i årtionden före oss. Januari är sparandets tid. Bara under den här veckans första fyra dagar har jag ätit allt vad som borde räknas till studenternas orginalmåltider. Jag har ätit ärtsoppa, blodpudding, ugnspannkaka och nudlar... Sparsamt värre...

Har du något tips på billig bra mat?

Babel

2008-01-15T15:06:00.000-08:00

Jag har än en gång lyckats omvärdera. Igår såg jag filmen Babel för andra gången. När jag såg den på bio så kände jag inget särskilt, la inte heller någon vidare eftertanke i denna films storhet. Så jag uppmanar alla som inte sett den eller som inte såg filmen på riktigt när de väl såg den att se den igen. När det handlar om riktigt bra filmer såsom denna är det ofta viktigt att se filmen mer än en gång. Jag såg så mycket nytt och så många mönster och så många färger.

Du som ser Babel, tänk då på vad temat "att bli övergiven" spelar för roll.
Och fundera över vad färgen röd står för. Jag och Axel funderar fortfarande över det sistnämnda.

Och om du inte gillar tunga filmer, så se den för Guds skull för musikens skull.
Det var det första som berörde mig första gången jag upplevde filmen - jag skulle ha kunnat sitta i två och en halv timme i biosalongen och blundat. Musiken talar sitt eget språk.

Utan tidspress

2008-01-11T07:30:00.000-08:00

Plugg, plugg, plugg...

Det är allmänt känt bland alla som någon gång har levt med mig att jag är bra på att skjuta upp saker och ting. Speciellt skolarbete. Detta har dock resulterat i att jag studerar bäst under press. Jag behöver en deadline och en hel dags intensivt plugg dagen innan uppgiften ska lämnas in. Ofta är jag där väldigt nära inpå det exakta klockslaget som uppsatsen, hemtentan eller vad det nu kan vara måste vara inne.

Vad händer då när en lärare, som tidigare satt en deadline den 10 januari, säger: Men om ni inte är klara på torsdag så lämna in en dag senare eller fyra om ni vill.

Panik i Jennys hjärna och i hela hennes pluggschema. Ja, ja jag ska lämna in den på måndag. Eller tisdag.

Det jag så idogt drar ut på är en bokanalys på Roald Dahls Danny bäst i världen. Men oroa er inte föräldrar. Det går förvånansvärt bra. Jag analyserar huvudkaraktärernas utveckling och har använt mig av en avslutande frågeställning: Är boken i första hand ett upplyftande av barnet eller en hyllning till den påhittiga föräldern?

Om och om och om igen

2008-01-09T09:43:00.000-08:00

I morse fanns den bara där. I mitt lilla brevinkast.
Som en vardagens välsignelse eller som en viskning från ängelabarnet som bor
längst inne i mitt innersta. Och den viskar:
Du klarar det här Jenny. Du klarar att hålla gnistan uppe.
Du är min hemliga skatt och ditt skratt och din kärlek ska
leda dig genom livets alla svåra bjudningar.
Du klarar av att vara dig själv.
Du klarar av att skratta och gråta åt livet.
Du klarar av allt plugg trots att det tar emot att sätta igång.
Du klarar av att få dåliga nyheter ibland.
För livet vill skratta med dig och Gud har humor.
Ibland behöver man bara lite musik för att påminna sig om hur
livet låter när det spelas med kärlekens toner.

Förhoppningsvis spelas nu även i dina öron, den låt som väckt mig ur dimmans och den gråa dagens dvala. Queen och Freddie Mercury var genier.

Tillsammans med Queens megadundersamling har jag fått två Mumin-DVDer på posten.
Jag har så många serier i min egen lilla DVD-samling här hemma. Vänner, Planet Earth, Mumin, Tintin och annat som jag kan se om och om och om igen. Detta förstod aldrig min mor, tror jag. Varför det är en sådan befrielse att se på filmer och serier som man har sett hundra gånger tidigare. Precis av samma skäl som ungdomar älskar att läsa långserieböcker eller varför vuxna roas av att läsa skräpdeckare: Man behöver inte ta in någonting nytt. Man vet exakt vad som skall hända och det finns stor avslappning i den vetskapen.

Tro nu inte att jag inte vill lära och upptäcka nytt. Jag är ingen bakåtsträvare. Jag är en nunjutare. Ibland måste man glömma alla krav om framtid, pengar och lycka.
Lycka är här och nu. Lycka är du och jag.

"Allt som är trevligt är bra för magen"
Mumintrollen

"Om alla tänkte som mumintrollen skulle världen bli en
betydligt rundare och mjukare plats"
Jenny

Första inlägget 2008

2008-01-04T12:19:00.000-08:00

Klockan är 22.25, detta var igår, och jag håller precis på att slumra till under min Roald Dahl-bok. Då kommer jag ihåg mammas förmaning om att absolut inte missa filmen Magnolia som börjar klockan 22.30. När hallåan förklarar att filmen är nästintill tre timmar lång tänkte jag: "Aldrig i livet att jag klarar att hålla mig vaken."

Men på något konstigt sätt grep filmen tag i en. Hela tre timmar satt jag klistrad. Inte ett toalettbesök ens. Inga reklamavbrott. Det är ju SVT vi snackar om - demokratins beskyddare och de enda kanalerna som satsar på kvalitet. Så nu var det sagt. Kvalitet betyder även att reklamavbrott i en film som denna skulle vara likamed helgerån. Eftersom jag är en flicka med en mycket liten, besvärad och proppfull hjärna (men ett desto större hjärta) satt jag såklart hela filmen och letade efter bärande bilder som kunde leda mig fram till filmens kärna. Jag brottas forfarande med detta. Ni som sett filmen vet att den tar upp många teman, men jag är övertygad om att ett står över alla andra. Just nu vaklar jag mellan alternativen förlåtelse, svek, botgörelse och skuld. Stora teman för en stor film.

Lägesrapport: Idag har jag vaknat, tvättat, gått ner på stan, bråkat med apoteket, handlat skolmaterial, glödlampor, ett dataspel, suttit på Waynes och läst ut Roald Dahls Danny - bäst i världen, lagat isterband med Axel, tittat på På spåret och bloggat. Och klockan är bara 21.42.

Innan världen går under - ta hand om varandra!

Innan året är slut.

2007-12-29T09:45:00.001-08:00

Ojojoj, nu var det länge sen jag skrev. Jag tror att det kan ha att göra med alla fikon, daddlar och nötter som kom emellan och gav en viss idétorka. Dessutom har jag slavat, sprungit, rusat och rekommenderat böcker under julruschen i min söta lilla bokhandel.

Julen i en butik är en spännande tid. Det är underbart roligt att få träffa så mycket folk. Även om konversationen med varje person ungefär uppgår till 30 sekunder. Högst! Som blivande svensklärare jag är och i och med den passion för litteratur som jag har så blir jag ofantligt glad när kunder kommer med riktiga frågor. Inte meningar som börjar med: Jag söker en bok... eller Har du någon bra bok... eller Säljer ni plasttallrikar? (för tusan människa, detta är en bokhandel!!!) Nej. Jag blir så glad emellanåt då en litteraturkunnig kund dyker upp. Någon som inte får ut något av Guillou och Marklund utan frågar efter böcker som rekommenderats i Gokväll eller någon gammal god nobelpristagare (här kan speciellt Axel lägga märket till rättstavningen).

Anekdoter från en bokhandlarinnas vardag:

1. I år har jag slutat att skratta gulligt åt de kunder som använder sig av den mest förekommande utav vitsar. Alla ni som jobbar i butik VET vad jag pratar om. För det första är det ofantligt konstigt att halva jordens befolkning fortfarande inte vet vad en streckkod är till för. Vilket resulterar i att de inte förstår varför en kassörska måste hålla på och krångla med en ibland inte fungerande streckkod. Det står ju ett pris på prislappen... (uttalas med gnällig ironisk röst). Dessutom är det OFANTLIGT roligt att skojja med kassörskan när inte en streckkod fungerar. Kundens OOOOOFANTLIGT snittsiga kommentar lyder alltför ofta: Den är väl gratis antar jag.. hohoho! Urtråkigt! Jag är så trött på detta skämt att jag från och med nu svarar kunden - stadig i blicken. Du, den hade jag aldrig hört förut. Punkt.

2. Min fars barndomskompis förälder ägde en gång en bokhandel där det en dag spatserade in en man med en son i hand. Sonen var tydligen inte bildad nog eller så behövde mannen någonting att ställa i pojkens gapande bokhyllor. Mannen bad i alla fall om att få köpa lite böcker eller rättare sagt: "Ungefär två meter..."

3. Under julens hets har en och en annan groda sluppit ut ur personalens vokabulär. Men det är nog tur det. Hur skulle vi annars överleva stressen, utan skratt menar jag. Jag tror ändå Miss C står för den bästa i år. Vi har nämligen haft lite krångel med vårt kortsystem. Ibland får kunden trycka in sin kod i en maskin, men ibland måste vi se legitimation och dra kortet i en annan maskin bakom kassan. Det vet ju vi att den står där bakom. Men när Miss C ska förklara det för en förvirrad kund så säger hon: Jag måste dra ditt kort där bak. Hysteriskt kul! Tycker i alla fall jag.

Mina meriter: Jag har träffat omkring ett tiotal personer med samma födelsedagsdatum som jag, vilket jag alltid uppmärksammar när jag ser siffrorna 1002 efter födelseårtalet på ID-kortet. En gång har jag till och med träffat en tjej med samma namn som jag. Jenny Bergman. Jag satte nästan anden i halsen (medveten felstavning Axel).

God fortsättning till alla lyckliga, alla misserabla, alla sorgsna, alla kära, alla uttråkade, alla sökande och alla troende. Var stolt över att du är människa. Inom dig öppnar sig valv efter valv oändligt.

/Jenny

Ett Uppsalafenomen

2007-12-18T13:18:00.001-08:00

Flogstaskriket - I studentområdet i Flogsta, 30 minuter utanför city, existerar ett udda med underbart fenomen. Klockan 22.00 varje kväll skriker hundra- eller kanske tusentals studenter ut sin frustration och pluggångest i ett stort kollektivt vrål. Jag har aldrig varit där själv vid den tiden, men som tur är finns Youtube.

Håll till godo med följande filmsnuttar. På den första kan man se några utbytesstudenter som är med om sitt första Flogstaskrik. På det andra klippet hörs dock ångesten bättre. Dessutom är den inspelad på vintern, då tentaångesten verkligen bryter ner oss studenter.
http://www.youtube.com/watch?v=dJamX-x6wWc
http://www.youtube.com/watch?v=liygGmowAiI&feature=related

2007-12-18T12:42:00.001-08:00

10 månader idag

2 oktober 2006

Hösten 2006

Nyår 2006-2007

16 februari 2007

10 mars 2007

12 maj 2007

Axel hjärta Jenny

Förändrade åsikter

2007-12-15T14:35:00.000-08:00

Hmm.. Jag vet inte vad som händer, men på senare tid har jag märkt att jag omvärderat många av mina ståndpunkter. Eller i alla fall varit tvungen att se dem ur ett större och annorlunda perspektiv. Jag kanske börjar bli vuxen. Vad hände med mitt rebelliska jag. Ja ja, hon kanske är tillbaka i morgon.

Köttfärs, köttfärs, köttfärs! Jag tror vi svenskar har uttalat ordet fler gånger den senaste veckan än under hela alla de resterande månaderna detta år. När jag såg Uppdrag gransknings granskning av Ica's kötthantering tänkte jag först: Ja, det är rätt! Sätt dit dom kapitalistiska överprissättarna. Förargad som jag är, över att flertalet gånger ha betalat 39.90 för 500 gram nötköttfärs på den besvärligt närliggande Icahandlaren på Odengatan. Ica Nära är lika med rysning.
I morse läste jag dock en krönika av den vackra författarinnan Emma Hagberg, som sade sitt ord angående ordet köttfärs. Och efter att ha läst förstod jag att även jag hade omvärderat min mening. Okej, de har märkt om datumen på köttfärsen. Men den absolut värsta följden av detta är att Icahandlarna själva gjort sig skyldiga till brott mot det åttonde budordet. För: Har någon blivit sjuk av denna köttfärs? Nej. Har någon klagat på att den smakat konstigt? Nej. Det enda som har hänt är att vi sluppit slänga stora mängder fullkomligt ätbar mat. Jag tror att barnen i Afrika skulle applåderat om de visste.

Dessutom upptäckte jag mig själv med att sitta klistrad framför teverutan inför den glamorösa nobellmiddagen den tionde. Och till min fasa hörde jag mig själv tänka: Men det är ju ändå mysigt att vi har en helt maktlös men representabel familj, vars klädsel är hemlig ända tills de ögonblick då de svävar ner för trappan i Blå hallen. Och från och med den stunden är jag säker på att jag (om fenomenet monarki fortfarande existerar då) kommer vara en av de gummor som tålmodigt väntar på ett ögonblicks ögonkontakt med konungen när han på nationaldagen tar sig en tur med häst och vagn. Jag med ett krampaktigt grepp om den svenska flaggan i ena handen. Lyckligt vinkande med den andra.Måtte detta endast vara en kortvarig sinnesförvirring.

Vilken tur att chansen alltid finns att säga: Jag hade fel.

Ps. Drottningen var finast på festen.
Ps2. Förlåt mig för alla fjantiga försök till alliterationer i det här inlägget. Förfäras, förundras eller låt dig förtjusas.

Puss!

BILDERNA!!!

2007-12-12T13:00:00.001-08:00

Här har ni bilderna från drömmarna och stjärnornas kväll!
Karaokeårsfinal 2007
Klicka på bilden för att se bilder från den oförglömliga kvällen på Etage.

2007-12-12T06:36:00.000-08:00

Hej hej, hallå bloggen!
I morgon skall jag och mina klasskamrater Camilla och Robert hålla i en liten lektion om barnboken Det lilla huset på prärien, som vi nu har detaljstuderat och analyserat. Det är en väldigt lugnt lunkande berättarstil som Laura Ingalls Wilder använder sig av. Det händer en del spännande saker, men ändå känns det som om händelseförloppet går mäkta långsamt. Jag förstår dock att vissa läsare och speciellt barn tycker att det är skönt att lyssna till en berättelse som just är lugn och harmonisk. Som vuxen (jo jag får nog kalla mig det nu) blir man nästintill irriterad istället. Familjen Ingalls som den delvis självbiografiska boken handlar om är äckligt idyllisk och konservativ i sin struktur. Pappa fixar, mamma tackar och säger: "Åh Charles, så mycket behövde du verkligen inte ha gjort." Barnen får inte prata vid matbordet, inte begära någonting och inte gråta. Det tyder på svaghet och att de beter sig som små bäbisar.

Jag och mina medarbetare är ändå nöjda och glada över upplägget av lektionen, som är mera av en helklass diskussion. Vi ska prata om boken genre, om det självbiografiska inslaget, om den är adapterad, om huvudkaraktärerna och slutligen lite om motiv och budskap i boken. Kul va! Nu önskar ni allt att ni hade fått vara med.

Boken handlar i grunden om frihet i att inte fästa sig vid det materiella och om familjen som det viktigaste i världen.

Just nu väntar jag på min tvätt, som ska vara färdig om sisådär tio minuter. Dessutom är jag djupt försjunken i en Maria Gripes böcker om den lilla pojken Elvis. Överraskande njutfull läsning. Jag skall även ha läst Det susar i säven tills i morgon. Men den kommer jag förmodligen plocka ut några kapitel ur och läsa de. Allt som allt, så är min läxa tills i morgon 280+230+180+20 barnbokssidor lång, typ. Tre böcker och en facklig text av Vivi Edström, den underbara, ni vet.

Mycket nöje
Kärlek till världen!

Vårt palats är ett fullkomligt kaos

2007-12-10T14:23:00.000-08:00

Välsignad vare du World Wide Webb. Ibland är det himla skönt att inte behöva springa i affärer och trängas bland sexton andra stressade kunder. Mycket kan man ju få hem direkt i brevlådan. Idag har jag beställt en av mina egna julklappar. Eftersom jag lär få hem denna underbara tingest redan på på onsdag eller torsdag så hinner jag föra över alla nummer från mina gamla tingest, och kanske till och med lägga in musik och bilder i den.

Det ska bli gött att bli ägare av en tingest som inte raderar ord som man redan lagt till i T9-ordlistan, som kan spara fler än 200 meddelanden, som man inte behöver ladda varje dag och som kan ta lika bra kamerabilder som en riktig digitalkamera.

Återigen... Pappa, vad skulle en stackars fattig student göra utan en far som du!?

Idag har jag läst de återstående 180 sidorna i Lilla huset på prärien, vilken jag ska hålla en kort lektion om på torsdag. Jag har dessutom detaljstuderat ett gäng välklädda människor sväva ner för trappan i Blå hallen och just nu belönar jag mig med lite välförtjänt surfande och Vänner-tittande.

Igår blev jag klar med den här korsstygnsskapelse...
Är hon inte ett mirakel?

(Citat: Bo Kaspers Orkester, låten Fullkomligt kaos)

Ja, den som kan räkna ut hur jag gör det här lilla tricket (och varför) är allt bra!

Tjing tjing!

Nu kan jag gå igen!

2007-12-09T10:16:00.001-08:00

Här är mina nya skor.
Tack Mami och Papi!

(de är svarta, fast Maria säger att de ser blå ut på fotot)

Några ord, innan natten kommer

2007-12-08T15:39:00.000-08:00

Människorna sänker sina huvuden, men du vänder ditt ansikte till mig.
Du låter mig vila ut i stillhet och du viskar sanningar i mitt hjärta.
Ingenting är längre förgängligt, för du är hos mig.
Vad skulle jag vara utan dina vingars skydd?
Vad skulle jag ta mig till om inte du vakade över mina steg?
Var skulle jag vara utan din allomfattande kärlek som gör mig levande?
Du som ser mig, du som hör mig, du som är till i mig. Du som ger mig liv.
Låt min själ stråla av glädje i tron på dig.
Låt din vilja ske och uppfyllas genom mina handlingar och mina tankar.
Gör mig till ett redskap för din frid. Gör mig till välsignelse.

Jag är för alltid i din hand
Amen

En bön jag skrev ner våren 2006

God natt

Uppdatering

2007-12-07T06:44:00.000-08:00

Karaokefinalen blev en kväll fylld av blandade känslor. Men jag är glad och lycklig över min prestation. Eftersom jag aldrig stått på scen förut på det sättet: och sjungit ensam för en stor publik. För mig var det oerhört stor och betydelsefullt.

Min första låt blev som sagt Life is a Cabaret. Den gick inte så bra som den brukar. Jag var väldigt spänd och nervös, men det var samtidigt väldigt kul och spännande. Vi var allt som allt 12 finalister som dykt upp. Fyra personer i juryn. Efter att alla finalister sjungit var sin låt tog juryn ut sex stycken som fick sjunga en andra omgång. Dit blev jag uttagen!

Min andra låt blev inte någon som jag nämnde i det tidigare inlägget. Det blev istället Stevie Wonders Yester me yester you yesterday. Jag slutade alltså på en 4:e till 6:e plats. Lucky me!

Snart kommer jag lägga upp en länk med bilder från kvällen. Så fort Etage lägger upp bilderna på sin hemsida.

Nu ska jag förbereda mig för inför kvällens Lussegasque på GH nation (Gästrike-Hälsinge). Jag och Axel ska gå och äta massa julmat iklädda kavaj och cocktailklänning, typ. Så är det tänkt i alla fall. 17 dk (dubbel-akademisk-kvart) ska vi vara där, så det är bäst att jag lägger på en morot.

Fred och frid i juletid

AAAaahhh!

2007-12-04T13:43:00.000-08:00

I morgon gäller det. Det är äntligen (med ton av blandade känslor) dags för årsfinalen i karaoke på Etage. Hoppas de som kan dyker upp och skriker och jublar för att vi vågar. Jag har lite fjärilar i magen redan, men det ska bli grymt kul. Det känns dock lite jobbigt att man nu måste ställas på en scen, två decimeter över vanlig markhöjd. Man kanske blir höjdrädd eller får hybris eller så går det hur bra som helst. Andas in, andas ut...

Det kommer fungera som följer: Alla 14 sångare som blivit uttagna till finlen får framföra en låt. Sedan kommer de fem personerna i juryn att välja ut de fem bästa av dessa. Dessa fem får sjunga en andra låt. I slutändan kommer det att finnas en etta, en tvåa, en trea, en fyra, en femma och nio sexor. Ettan och tvåan blir skickade till karaoke-SM och alla de som kommit på 1-5 plats får något fint pris.

Min första låt (säkert):
det blir Liza Minnellis Life is a Cabaret

Om jag är lyckligt lottad och inte faller av den
höga scenen blir den andra låten (osäkert):
No Doubts Don't Speak
Norah Jones Don't know why
eller No Doubt Sunday morning

Wish me luck! Gah!

Kärlek till sången och musiken (och er)

Första måndagen efter den första advent

2007-12-03T01:34:00.000-08:00

Måndag igen. Äntligen.
Helgen har bjudit på diverse förnöjenheter:

Inflyttningsfest i Hampus nya pedagog-lya
Jobb mellan 10-15 i Väsby bokhandel (lördag)
Fika med Anna och Anna hemma hos vår gamla lärare Annette Ferronato
Sushi framför Svensson Svensson
Karaoketräning inför onsdag tillsammans med Christoph och Rebecca
Jobb mellan 11-15 i Väsby bokhandel (söndag)
Middag med Anja och mamma hemma på Lövstavägen
Glögg och pepparkaka med Axel sent på adventskvällen

Advent förresten. Väntans tider. Advent som betyder ankomst. Jag tycker det är underbart att vi från och med igår lever i en längtan och en väntan på något gott. Då menar jag inte bara julbordets goda. Utan det evigt goda.

Jag försöker att upprätthålla julens sanna värden varje år. Bland annat köper jag direkt de få julkort som finns i butiken som utsmyckats med riktiga julmotiv. Och då snackar vi inte om några Jenny Lindh-motiv eller Bauer-tomtar eller julgrisar. Nej det ska vara Madonnabilder, tre vise män och Betlehemsstjärnan. Det är det enda som räknas. Hoppas du får ett!

Det finns så många frågetecken kring julen i juletider. Frågor och ovisshet, i den tid då vi egentligen borde se klarhet och upplysning.

Varför vet alla barn vem den snälle tomten är, när ingen av dem vet vad julevangeliet handlar om?
Varför har den snälle tomten låtit sig köpas av kommersialismens jätte Coca Cola?
Varför är vi rädda för mörkret?
Varför är vi som mest stressade i den tid som ska symboliseras av lugn och gemenskap?
Varför firar jag jul?

...eller som min kloke far uttryckte det när han bevittnade den stora massan av shoppande människor i Väsby centrum, söndagen den 2 december:
"Det är det här som är den nya kyrkan. Shopping."

Bibelhumor:

Nu ska jag sätta igång att leta litteratur. Lättare sagt än gjort i Uppsala. Min nya kurs startar i morgon. Barn och och ungdomars läsning. Kurslitteraturen innehåller allt från Kitty till Huckelberry Finn, Emil, Robinson, Det susar i säven...

Allt gott!
Ta hand om varandra.

En optimists manifest

2007-11-27T03:37:00.001-08:00

Det kommer komma en dag då jag kommer gråta över mina studieskulder -
men den dagen är inte idag.

Det kommer komma en dag då jag kommer att förbanna det faktum att jag inte sparade mer -
men den dagen är inte idag.

Alla perioder som vi upplever som hårda och fyllda av sorg känns ofta hopplösta -
men ingen av dessa perioder är eller var av ondo.

Alla människor som irriterar mig eller på någon sätt får mig att känna mig liten -
dessa människor är utsända för mig att öva mig på.

Vissa stunder fruktar jag döden över allt annat -
men jag är av den övertygelsen att när den dagen kommer så kommer jag inte vara rädd.
(Det är övergången som skrämmer mig, inte den andra sidan)

Jag är full av brister -
men jag bejakar mina goda sidor.

Det positiva i mitt liv kom inte till mig -
det är jag som söker, letar och belyser det.

Ibland önskar jag att jag sett mer av världen -
men livet är inte mindre värt bara för att det är här och nu.

Religionen har skadat och sårat -
men det betyder inte att tron är ond.

Jag struntar i om min tro kommer att "löna" sig i slutändan -
det viktiga är att den skapar hopp och kärlek bland mig och mina medmänniskor idag.

Ibland är jag rädd för andra människor -
men om jag vågar se alla i ögonen, då ser jag mig själv, och då finns det inget att vara rädd för.

Jag hoppas, jag längtar, jag älskar -
alltså är jag människa, därför finns jag till.

/Jenny

Här är gudagott att vara

2007-11-25T06:11:00.000-08:00

Dagens tips: (från Maria och Jenny) Mammaavdelningen på HM är en outforskad guldgruva.

Dagen igår skulle tydligen vara en antikommersiell sådan. Om jag hade vetat det i tid hade jag aldrig låtit Maria ta mig ner på stan. Ischh! Men vi hade mysigt. Vi åt lördagsfika på Norrlands nation och sen spatserade vi utmed Uppsalas shoppinggata. En utomordentligt lyckad dag... och...

...vilken lyckad kväll!!! Igår var det dags för payback-party, d v s en fest som fungerade som betalning för vårt slit under Anti-gås festen (don't tell skatteverket). Vi var cirka 40 personer och det bjöds på trerätters och dricka. En silltoast till förrätt, sen fläskfilé med rotgrönsaker och marängsviss till efterrätt. Underbart sällskap och mycket sång från Norrlands egen nationssångbok. Allt från Internationalen till Här är gudagott att vara.

Klockan hade nog börjat närma sig elva när vi började fundera på att dra vidare till något dansställe. Jag förslog inte helt oväntat Etage, karaokestället. De flesta var dock mer intresserade av att gå hem mot studentvägen och festa med singstar. Men envis som jag kan vara, så stod jag på mig och erbjöd mig att gå till Etage ensam för att kolla stämningen. Vilket jag också gjorde.

Det var mycket folk, 50 kronor i inträde och absolut ingen jag kände... förutom karaokevärden Fredrik. När jag hade minglat runt med mig själv i en halvtimme kom tack och lov några andra trogna karaokefantaster som erbjöd sig att ta hand om mig. Maria och Märta hade dock bestämt sig att lämna Norrlands, 50 minuter efter att jag gott. De anslöt sig till de glada sällskapet på Etage. Och tur var väl det - mellan 00-03 den kvällen dansade vi och sjöng och levde glada dagar. Därifrån kom vi inte förrän efter stängning. Lamporna hade tänds för länge sen när vi äntligen fick tag i våra jackor och kunde traska hem i snöovädret. Frusna till det yttre, men varma i själen. Tack för en underbar kväll tjejer!!!

Just det! Jag är klar med mössan!

Fred och frid

(ps. sa uppdaterad önskelista längre ner)

Kärlek i höstvintermörkret

2007-11-22T15:20:00.000-08:00

Kl är 00.23 och det är äntligen fredag!
Idag/igår torsdag steg jag upp kl 08.10. Jag hade låtit fönstret stå öppet hela natten för att jag skulle kunna sova bättre. Det hjälpte i och för sig, men jag har hostat en del idag. Aj aj!

En akademisk kvart efter nio samlades vi för den sista seminariet i kursen Litteraturläsning med Magnus Ullén, aka Ullen. Vi diskuterade dramatik utifrån Strindbergs tragedi Fadren och sedan tre episoder av Sex and the city. Det intressant att se vilka känsloreaktioner den serien väcker hos en del. De kan inte att motivera varför, men aggressiva blir de. Jag har väl säkert en liknande känsla inför något annat... hmm.. får se om jag kommer på något innan inlägget är färdigskrivet.

Kl 12 slutade vi och jag begav mig hemåt för att knopa ihop de sista meningarna på min uppsats. Kl 15.45 låg uppsatsen om J.D. Salingers roman Räddaren i nöden i Ullens fack och i urkunds inbox. Maria och jag följdes åt hem från Engelska parken och hann plocka upp hennes efterlängtade Harry Potter-bok på Folkes livs, aka postens återförsäljare.

Därefter har jag slöat på rummet, tvättat, lyssnat på musik, lagat mat och slutligen infunnit mig på torsdagens syjunta. Denna dag var vi hemma hos Louise i Triangeln (Snerkes nationsbostäder). Jag har lagt korsstygnen åt sidan och istället börjat virka en mössa av vitt eskimo-garn. Bilder på mig och den riktiga mössan kommer när den är helt klar.

Nu sitter jag, ganska sömndrucken med ett stort glas iskallt citronvatten. Jag saknar min Axel - kommer du snart? Han ska åka bort hela helgen till Åsa folkhögskola där han läste en skrivarkurs förra terminen. Jag ska försöka överleva genom att träffa massor av tjejkompisar och handla massa billig mat på Lidl. Imorgon blir det hemmamys i korridoren, med middag och Idol. På lördag ska jag och Maria få betalning för allt det slit som vi uthärdade under Antigås-serveringskvällen. GRATIS MIDDAG MED TILLHÖRANDE FEST! Yohoo!

Avslutningsvis vill jag spela en låt till min älskade. Låten som jag föralltid kommer att förknippa med ditt vardagsrum och oss. Du och jag Axel, du och jag.

Kärlek i höstvintermörkret

Jo. Jag tror att jag blir omotiverat arg (och fylld med en gnutta aggression) när blivande lärare inte kan lära sig att det heter engelsk-, tysk-, fransk- och svensklärare och när nätverket här på Norrlandsgårdarna tror att jag har all tid i världen.
"When I counted up my demons Saw there was one for every day
With the good ones on my shoulders I drove the other ones away"

Snön ligger vit på taken... (not!)

2007-11-21T16:34:00.000-08:00

...hoppas tomten är vaken!?

För här kommer årets önskelista till tomten, gott folk!
ps. Tomten kan klicka på önskningarna i önskelistan, om han vill.

llJennys önskalistall

Ny mobil med minst 3.2-megapixelkamera
Bäddmadrasskydd 120 cm
DVD-box med "Planet Earth" serien
Gröna badhanddukar/badlakan
Ett nattlinne, likt det som Anja fick förra julen
Presentkort på Body Shop eller följande produkter:
Klicka
Klicka
Klicka
Hårklippning och färgning
Överraskningar

Och låt oss inte glömma bort varför vi firar jul.
En son är oss given, allting ska bli nytt, världen får ett nytt ansikte.
Julig bild
(åldersgräns 1o år)

Today, was a pretty day...

2007-11-21T10:56:00.000-08:00

...no disappointments
...no expectations on your whereabouts
...And oh, did I let you go?
...Did it finally show that strange things will happen if you let them?

Today I didn't even try to hide
I'll stay here and never push things to the side
You can't reach me cause I'm way beyond you today...

Today I didn't even look to find
Something to put me in that peace of mind
You can't touch me cause I'm way beyond you today...

Denna dag har jag typ ENDAST ägnat åt studier. Jag känner redan hur det håller på att stiga mig åt huvudet. Jag vill ut ut ut! Någonstans varsomhelst, bara inte framför en löpande text med bokstäver i (om det nu inte är texten på en karaokeskärm). Usch! Mina andra sinnen behöver underhållas.

SYNEN: Idag har säkert min syn stått från 90% av all sinnesaktivitet. Läsa, skriva, läsa, skriva och läsa lite till.
HÖRSEL: I morse var det i alla fall två tjejer från min basgrupp här och tittade på tre avsnitt av Sex and the city (vilket faktiskt var en läxa). Så då fick jag åtminstone använda rösten och hörsel lite. Sen har jag på kvällskvisten roat mig med att ladda hem och lyssna karaokelåtar för att testa röstläget på dem. Jag har även fått lyssna till Pappa och Mammas ljuva röster per telefon. Axel Paxel Paxis stämma har jag hört tre gånger. Två av de gångerna var rösten nyvaken, mer säger jag inte.
SMAK: Jag har ätit tre knäckemackor och en tallrik pasta med köttbullar och pesto.
LUKT: (se ovan) Plus. Jag har börjat använda mina vaniljljus som jag köpte vid det senaste IKEA-besöket. Så att det inte ska lukta "möglande student fastväxt i datastol" i rummet.
KÄNSEL: Jag längtar och väntar.

MITT SJÄTTE SINNE:
...säger mig att det blir snö på julafton, att Victora blir vår första uttalat homosexuella regent, att Sverige vinner kvalmatchen ikväll, att jag kommer gå och träna minst en gång denna vecka, att Axel inte somnar innan 4 i natt, att socker gör en god och klok, att dödligheten är 100% säker och att Gud finns.

"Om jag tänkte som fan,
kanske tänkte hela dan
på mitt liv och fann
en slags mening som var sann,
ja, då får jag inte glömma en förbannat viktig grej,
att då gäller denna sanning bara mig."
(Tage Danielsson)

Drottningen av landet i fjärran

2007-11-17T13:05:00.000-08:00

Några av mina stora förebilder här i livet (bli inte upprörda av det breda spektrum av namn här) är Jesus, Carolina Klüft, Helen Sjöholm och Astrid Lindgren. Den 14 november, i onsdags, skulle min kära Astrid ha fyllt 100 år. Hon fattas mig. Vår relation består i att hennes berättarröst har nattat mig under hela min barndom. Hennes vision och liv har präglat mina värderingar. Hennes person har berört mig ända in i själen. För att citera Skorpan i Törnrosdalen: "Om alla vore som Astrid (eg. Jonathan) skulle det inte finnas någon ondska."

Jag var med under Astrids begravningceremoni, som jag tror ägde rum år 2003. I Storkyrkan var det i alla fall. Jag och min mamma satt bakom en av de stora tegelpelarna och såg absolut ingenting av ceremonin, men vi hörde allt och jag grät hulkande igenom den flera timmar långa begravningen. Innerligt ska det vara. Innan vi kom till kyrkan den dagen hade jag skrivit ett fyra sidor långt brev till min hjältinna. Kuvertet fick sen sin plats bland tusen och åter tusen blommor på kyrkorummets stengolv. Till drottningen av landet i fjärran, så löd adressen. För det är min största övertygelse att Astrid faktiskt befinner sig i landet i fjärran, i Nangiala och i landet som icke är. Och här hos oss, så klart. Jag tänker på henne ofta. Hon fattas mig, hon fattas mig så det skär i bröstet.

För att vi tillsammans ska få minnas Astrid extra mycket just denna vecka, följer här en rad Astrid-ord, uttalade av dem som säger dem bäst. Barnen. (Ursäkta detta breda spektrum av citat: från de mest allvarliga till de mest frispråkiga, men ingen säger att det inte är just de som är de största visdomsorden. Inte sant?)

"Farbror Melker, vet du vad? Om inte du kan skriva så att jag förstår det, då tycker jag att du ska sluta opp med att skriva."

"Det finns saker som man måste göra fastän de är obehagliga och man helst vill slippa. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort."

"Lotta: BAJS! Fy va äckligt!
Lottas morfar: Nej, men så får du väl inte säga om gödsel Lotta. Om du visste hur viktig det är. Utan gödsel så växer ingenting.
Lotta: Det är BAJS i alla fall."

"Gunilla och Krister säger att Karlsson är ett påhitt, men Karlsson säger att de är dem som är påhitt. Ovanligt korkade påhitt, säger han."

"Hyss hittar `en inte på. De bare blir."

"Mattis: HAN ÄR DÖÖÖ!
Skalle-Per: Det är jag inte alls. Tror du inte jag har så´patt folkvett, att jag tar avsked innan jag geme väg."

"Lovis: Du vet att alla måste dö. Vi föds och vi dör, så har det alltid varit.
Mattis: MEN HAN FATTAS MIG. Han fattas mig så det skär i bröstet."

"Mamma, det är så konstiga med dig. På kvällarna, när vi är klarvakna, då vill du att vi ska gå och lägga oss. Men på morgonen, när vi sover, då vill du att vi ska gå upp."

"Den som är stark måste vara snäll."

"Det är ingen ordning på allting. Man hittar inte ett vartenda dugg."

"Rasmus: Jag vill va med dig Oskar. Du måste låta mig få va med dig.
Oskar: Så du tänker slänga bort en hel gård, med hästar och kor.. hela fadderullan.
Rasmus: Men Oskar, kan inte du få va min far då?
Oskar: Men du kan väl inte ha en luffare till far inte?
Rasmus: Joo, en sån som du.
Oskar: Men du har ju sagt att du vill ha någon som är rik och vacker.
Rasmus: Men jag tycker du är ganska vacker... och jag skiter i om inte du är rik. Jag vill va med dig Oskar."

"Pelle: Det kanske är en önskesten.
Tjorven: En önskesten, vad är det för slag?
Pelle: Man håller den i sin hand och önskar och så blir det så.
Tjorven: Haha, det tror jag bäst jag vill. Önska att vi får två kilo chockladglass så får du se.
Pelle: Äh, man måste önska någonting riktigt om man ska önska... Jag önskar att mina bröder ska komma hem snart, från det villande havet."

"Lotta: Snufs! Snurvel!!!
Tant: Har du ingen näsduk du?
Lotta: Jo, det har jag visst det. Men den lånar jag inte ut till dem som jag inte känner."

"Lotta: Nu är plättlöven slut, nu får vi börja äta av de gröna.
Jonas och Mia: Tack, men vi är nog mätta nu.
Lotta: Men med socker på så går det.
Mia: Men se upp så det inte sitter en mask på lövet.
Lotta: Masken får väl se opp själv."

"Spelar ingen roll, spelar ingen roll i Skymningslandet."

"Karlsson dricker vatten ur Lillebrors akvarium:
Lillebror: AKTA MINA FISKAR!
Karlsson: När man är sjuk måste man dricka stup i ett. Om det slinker med en och en annan fisk, det är en världslig sak."

"Lisabet: Madicken, vad ska vi göra?
Madicken: Ta ett par katten och köra och köra rakt över sjön och ta svansen till töm.
Lisabet: Men det har jag ju redan gjort.
Madicken: Hörrödu Lisabet, om du har dragit Gosan i svansen, då klår jag dig. Det vet du.
Lisabet: Men det har jag ju inte gjort. Det var Gosan som drog. Så svansen nästan gick av."

Sluta aldrig dansa, folk!

Tripp, Trapp och Trull

2007-11-16T13:59:00.000-08:00

I veckan har jag roat mig med att se många av mina favoritavsnitt av Sex and the city. Det finns mycket jag stör mig på i den serien, typ: Mirandas okänslighet (ingenting är heligt), Carries sunkiga ordförråd, Carries skrik och Carries personlighet. He! Samtidigt förundras jag över hur snitsiga och fantasifulla manusförfattarna faktiskt kan vara. De har sin stunder. Jag får dock alltid en innerlig längtan efter mina tjejvänner i Väsby när jag ser de fyra tjejerna i serien äta sena middagar och dricka dyra drinkar. Så i början av veckan fick jag för mig att pausa ett avsnitt och skicka ett SMS till mina älsklingar Hanna och Matilda. Darlings!

Så nu är jag just hemkommen från a fabulous evening with tha gails!

Vi möttes vid, om inte, a even more fabulous restaurant on Skånegatan!

Koh Phangan

Jag kom dit 40 minuter innan tjejerna, så jag skrev upp oss på väntlistan för ett bord, beställde in en öl och fick 30 minuters kvalitetstid tillsammans med Strindbergs Fadren. (Jag insåg när jag satt där i baren hur glad jag är att jag faktiskt kan glömma allt muller som skakar en innerstadskrog och bara sjunka in i en god bok.)

Och jag fick min Sex and the city-kväll. En riktig gails-night, med god mat och prat om gamla och nya minnen. Hanna åt grillspett med dipsåser från BBQ:n, Matilda åt citrongräskryddad lax med ingefära och champinjoner och jag åt currymarinerade kycklingspett med jordnötssås. Vi smakade av varandras rätter - självklart.

Tripp, Trapp och Trull, det är vi det! En liten lek som vi kom på under hattens glada timmar. Efter varje kväll vi tillbringar tillsammans tilldelas någon titeln Tripp, någon Trapp och någon Trull. Just ikväll var det frågan om vem som var mättast. Jag tror Matilda var Tripp i början av kvällen, men sen fick jag typ magknip på tåget hem. Slutligen:

Jenny - Tripp

Matilda - Trapp

Hanna - Trull

Tack för att ni läst.

Massa kärlek

Onsdagens nöje (helgad vare den)

2007-11-14T12:36:00.000-08:00

Yes. Karaoke ikväll igen.

Det är ju onsdag, karaokens heliga dag. Vet inte när det började men på något sätt har jag lyckats bli stammis på Uppsalas karaokebar Etage (den ligger vid Dragarbrunn). De har karaokekvällar onsdag-lördag. Förr brukade Maria och Axel alltid följa med men de har nog en stoltare karaktär än jag. De tycker det är dåligt att de har karaoketävling, vilket betyder att de väljer ut folk då och då som får vara med i en månadsfinal. Jag tycker också att det är helt emot karaokens principer. Det ska vara en folkfest, där alla kan vara med och sjunga hur bra eller dåligt som helst. Man ska ha kul tillsammans och man ska applådera alla för att de vågade hålla i mikrofonen och stå i rampljuset i några minuter. Det är ingen sångtävling. Men nu är det tyvärr så att Etage har en tävling och då är det ju så att tävlingsmänniskan Jenny tar över. Jag hatar att jag tycker att det är så himla kul att det just är tävling ibland.

För några månader sen var jag, Axel OCH Maria uttagna till en månadsfinal. Och bara Axel gick vidare till årsfinal med sin tolkning av "Black Velvet". Maria sjöng en Kelly Clarkson låt och jag sjöng Lisa Nilssons "Varje gång jag ser dig". Dåligt, tråkigt och alldeles för vanligt låtval fattade jag sen. Axel var däremot grym. Samtidigt var det kul att en vän som heter Rebecca gick vidare tillsammans med Axel.

Jag har därefter jobbat på mina låtval och förrförra onsdagen var jag med i en månadsfinal igen. Det var jag emot 6 killar. De sjöng låtar såsom "Pure some sugar on me", "Bed of roses", "I'm just a gigalo", "Jolene" och någon Billy Joel låt smög också förbi. Jag sjöng låten "Life is a Cabaret", med Liza Minelli ur musikalen Cabaret. Den är så underbar att sjunga, för allt som är musikal kan göras till just musikal. Det vill säga, man kan överdriva och showa bäst man vill. Och det var nog det som behövdes för att ta mig till ÅRSFINAL! Dubbelt så roligt blev det när även min vän Christoph utropades till den andra årsfinalisten. Så 5 december ska jag, Axel, Rebecca och Christoph brista ut i sjönsång. Förhoppningsvis. Kom om du har lust (blink).

Ikväll i alla fall... Ikväll ska jag ut med Rebecca för att fira att hon fyllt 20, med några sköna låtar och några glas rött.

Kolla in bilder från en kväll på Etage i goda vänners sällskap:
(Klicka på bilden)

Massa kärlek

Källan till liv

2007-11-13T10:47:00.000-08:00

Låtar som måste lyssnas på just idag:

Radio Dept. med Strange things will happen
Queen med klassikern Bohemian Rapshody
Jonathan och Hjältar med Tingeltangel
Låten Life is a cabaret från musikalen Cabaret
Margot & The nuclear So and So's med Skeleton key
Dave Mattews band med Superman
Rebecca St James version av den keltiska psalmen Be thou my vision
Adiemus med Cantus Inaequalis
Magic Numbers med Carl's song
Manu Chao med Homens

Nu ska jag ut och dricka öl på Snerkes nation.
Trevlig kväll alla nära och kära och älskade!

Måndag och snöblandat regn

2007-11-12T14:35:00.000-08:00

En helt vanlig måndag. Dagen har inte varit så värst spännande. Jag gick upp 12.30, typ. :-S

Jag har hunnit sitta i min "gungstol" (den gungar ytterst lite) djupt försjunken i min Salinger-roman, med en mysig kopp Yogi-te på fönsterbläcket intill. Maria, den mysiga, kom in någon gång vid 14-tiden med en cookie och ett glas mjölk. "Kakpaus!"

Sen kom Axel in på rummet vid 15-tiden, med en nachostallrik som han under en timme hade fixat i ordning i mitt (vårt) kök. Jag fick smaka!

Jag har kollat lite på TV, sytt lite korsstygn, sett på fyra Vänneravsnitt på datan och gått en långpromenad med Älskling i snöblandat regnrusk.

Klockan är nu tio i tolv.
Men jag ska nog ändå slå mig ner en stund i gungstolen och läsa några sidor till.

Ps. igår såg jag dock en gammal film som berörde. Good Will Hunting. Ofattbart att jag lyckats hålla mig ifrån detta underbara konststycke. Jag älskar verkligen Robin Williams och hans skådespeleri. Det är dock lite roligt att han alltid får spela snälla-gubben-rollen, medan Stellan Skarsgård alltid får spela den iskalla, missahandlande eller krävande fadersgestalten (även i detta fall). Ds.

Favoritmening ur den underbara historien om den vidunderliga kärleken:

"Hon satt hopkrupen på taburetten med tekoppen mellan händerna och blicken fäst vid något som kunde vara en fläck på mattan men likväl en punkt på hennes inre horisont"
(Carl-Johan Vallgren)