Samlare

Idag köpte jag två nya muminmuggar. Och jag har nu elva stycken. Jag ser på dem, och jag blir lycklig. Nu har jag: Snusmumriken, Muminpappan, Dansande muminfamilj, Kärlek, Mymlan, Too-ticki, Filifjonkan, Tofslan & Vifslan, Mårran, Stinky och Hemulen.


Ja, vad ska man säga? Barnet i mig.

Åh! Jag köpte även plåster med Fem myror är fler än fyra elefanter-motiv. Det lilla i det stora och det stora i det lilla. Vackert!

Nya kärlekar!

Det är härligt med förnyelse. Jag har alltid sagt att jag inte är så mycket för nostalgi. Bästa tiden är nästan alltid nu, eller några veckor framåt. Kärlekar som består är förstås den till sambon, familjen, Uppsala, lärarutbildningen, syjuntan, bokklubben, teet och våren. Men visst är det härligt när nya företeelser och förälskelser kryper in i ens liv.

Sambon brukar småreta mig för att jag blir så överdrivet lycklig över småsaker, men det är nog bara som det ser ut. Jag gläds även i det stora. Men ibland slipper ett hjärtligt "iiii" ur mig, till exempel när mina liljekonvaljer börjar slå ut i min stora Starbucksmugg. (Jag trodde ju aldrig att de skulle slå ut om man tog in dem. Det var ren lycka/tur!)

Nya förälskelser i mitt liv.

Jag har gett mig in i mitt nya liv som dataspelsspelare. World of Warcraft har kommit att bli ett välkommet tidsfördriv eller kanske tidsslöseri. Ibland är det skönt att få ikläda sig rollen som den odödliga warlocken Lyri (hoppas alla WoW-spelare ursäktar mig den usla översättningen).

Mia och Klara är den mest uppfriskande komikerduon sen Sissela Kyle slog igenom tillsammans med Charlotte Strandberg som hemmafruarna Lotten och Bibbi, i Älskade lotten. Fantastisk debut.

Countrymusik. Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle självmant lyssna på Texasdialektens djupa vokaler och njuta som jag gör nu. Som tur är, är det mestadels de liberala Texasbrudarna i Dixie chicks som skränar i lurarna. Men jag blev även förälskad i den svenska countrytrion som visade framfötterna i Melodifestivalen tidigare i år. Kolla in/Lyssna in Cookies n' beans: www.myspace.com/cookiesnbeans

Dixie Chicks


Cookies n Beans
(Frida, Linda och Charlotte)

Fyra gånger om året berikas även mitt liv av utkomsten av den fantastiska kulturtidningen VI:s dottertidning VI:LÄSER. Idag sprang jag direkt ner till Ica i Luthagen och unnade mig ett exemplar för mina sista månadspengar.

Och på tal om böcker... Jag känner mig fortfarande otroligt tacksam och lycklig över att befinna mig bland så litterärt bevandrade och intresserade vänner. Tack för att ni finns och för att ni orkar lyssna på mitt tjat. Idag fick jag även en 1188 sidor lång bok på posten; Stephen Kings Det. En bok jag köpt på tradera och som ska bli sommarens projekt tillsammans med den 940 sidor långa Shantaram. Jag längtar!

Nej, inte ett till inlägg om böcker!

Det roliga med den här bloggen, i dessa tider, är att jag faktiskt uppdaterar min läsning i det lilla fältet till vänster (lite neråt), men att jag sällan kommer mig för att skriva inlägg. Man kan ju då dra slutsatsen att jag har en del att läsa i dessa tider. Ja! Jag har precis till ryggalagt stora romanjättar såsom Céline, Faulkner och Hesse. Det har varit tunga böcker, men det ger en verkligen nya litterära ögon.

Jag ska jobba i helgen, i bokhandeln och jag känner i och med mina nuvarande studier hur jag mer och mer, tyvärr, skolas in i det europeiska kanon som ska vara "god litteratur". Jag har därför blivit rädd för mina egna tankar och hur de ganska snabbt dömer människors läsvanor. T ex om någon säger att Kajsa Ingemarsson är dennes favoritförfattare. Shit, tänker jag! tänk inte så Jenny, tänk inte så. Se absolut inte ner på en människa som älskar Små citroner gula. Det är fel; som bokhandelsbiträde, som lärare, som kristen och som människa. För om någon uttrycker att de har en favoritförfattare, betyder ju det att personen läser. Och då borde väl jag som blivande lärare, bokhandelsbiträde, kristen och människa vara inget annat än glad.

Nu ska jag än en gång försöka bryta ner mina fördomar genom att läsa en författare som jag starkt ogillar p g a hennes sommarprat för några år sedan. Enligt mig var det ett angrepp på nutidens troende och en jämförelse mellan alla kristna och George W. Bush. Men jag ger hennes författarskap en ärlig chans. Ibland är det tur för mig, som människa, att jag har en bokklubb. Sju underbara väninnor som låter mig ventilera sådana här litterära funderingar, när bloggläsarna fått nog.

Håll koll på min läslista. Och kommentera gärna. Ni är fina!

Typ ett inlägg...

Förlåt för att jag är så himla dålig på att skriva i bloggen. Det är snarare så att det händer för mycket just nu än att det händer för lite.

Tyvärr är både jag, min dator och min cykel sjuka just nu, så min tid går åt till att ta hand om dem. Sen ska jag börja skriva.

Lev väl och ta hand om era datorer, cyklar och er själva.

Skeppet har nu sjösatts

Idag hade vi en fredagsspecialträff. Ja, med vi menar jag bokklubben in libris veritas. Vi diskuterade kortromanen eller novellen Förvandlingen av Tjeckiens stolthet Franz Kafka. Jag läste Processen av Kafka på gymnasiet och var inte alls imponerad, inte ens road. Men nu när året gjort en klokare och nyfiknare så kan jag uppskatta Kafkas realistiska absurdism. Det är på något sätt fortfarande nyskapande. Men för alla som inte bekantat sig med Kafka tidigare rekommenderar jag att börja med den 68 sidor långa Förvandlingen istället för den drygt 200 sidor långa Processen. Stämningen är den samma men två vitt skilda teman.

Eftersom det var fredag så bjöd bokklubbsträffen även på På spåret-final, drinkar och massa skrattskvaller. Resten av tjejerna roar sig just nu på stan. Hoppas ni kom in på ÖG! Själv väntar jag på skjussen hem till Väsby.
O! Förresten ett hett tips...
Skeppet har nu sjösatts: in libris veritas-bloggen finns nu som en sammanbindande, kunskapsbringande och meningsskapande enhet på världsnätet.

Läs mer om oss medlemmar; vad vi vill, gör och tycker. Och såklart: Vad vi läser!

http://inlibrisveritas.blogspot.com

in libris veritas läser just nu:

Upptäckter

Jag slutar aldrig att vara förälskad i den här låten och det här FRAMTRÄDANDET. Så jag måste bara dela med mig:



Dessutom måste jag säga favoriten från gårdagens melodifestivalsomgång var detta uppfriskande bidrag:

Förslag till slagkraftig titel: Vansinne och visdom!

Mitt hundrade inlägg tillägnar jag min B-uppsatsångest. Jag sitter här och försöker febrilt formulera mina tankar till ett tretal inte alltför flummiga frågeställningar (gud vad många f-ord...) .

Det är svårt att göra något enkelt och strukturerat av något så komplext som Michail Bulgakovs roman Mästaren och Margarita. Ja, det är det jag ska skriva om. (Herregud Jenny, vad har du givit dig in på.) Inte att den ä r för svår. Det finns helt enkelt för många ingångar till texten. Ska jag analysera den utifrån författarens biografi, litteratursociologiskt, idéhistoriskt???

Och om man bestämmer sig för en avgränsning, en ingång, så snubblar man ändå

in på någon av de andra. Allt hänger ihop så väl att inget förutom boken själv kan beskriva dess genialitet.

Ni som inte läs den: Läs den!
Ni som läst den: Läs om den!

För den kan kopplas till författarens biografi, den kan kopplas till ysslands historia, den kan kopplas till andra litterära verk, den kan kopplas till flera intressanta ideologier och till många intressanta genrer... Mannen låg ju för tusan nästan på dödsbädden - hur fick han till det?

Hjälp mig!

Just nu försöker jag med frågeställningen: Vilken syn på tro, tvivel och ateism förmedlas i romanen och vilka konsekvenser får det för synen på människan som tänkande och andlig varelse.

Bäääähh! Kan det bli mer flummigt.

Knappast.