Sitter just och skriver på en novellanalys. Utreder dubbelgånarmotivet i Edgar Allan Poes "William Wilson". Jag trodde fram till igår att jag skulle skriva om Boccaccios Decamerone, men det visade sig vara en aning knepigt och överambitiöst. Därför ska jag nu försöka knepa ihop en BRA analys på TVÅ dagar. Shit, Jenny, du visste ju att det här skulle vara gjort.
Jag blundar, tittar ut på höstlöven på träden och på marken utanför mitt fönster, lyssnar på min instrumentala playlist på Itunes och tänker: Jenny, va f-n, det här har du klarat förut! Det är så här du gör det bäst! Presspresspress!
Eller som Anki skulle ha sagt det: RYCK UPP DIG, du går på VRG! (citat från gammalt sms)
Och jag svarar: Ja, jag klarar det här. Jag är inte och tänker inte bli ett Aniara.
(öppet för egen tolkning)
Blink och kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ett Aniara? Ett förlorat skepp eller vad menar du..?
Eller en sorgefarkost utan hopp? eller nått.. Därav fri tolkning ;-)
Skicka en kommentar