måndag 28 april 2008

Äventyr på havet


Igår söndag gjorde jag och Maria en endagstur ut på Östersjön. Vi skulle ta Ålandsfärjan fram och tillbaka för att njuta det billiga nöjet: taxfree. Obervera här att vi betalade 60 kronor för en turochretur resa, en enkelresa till Upplands Väsby med Upptåget kostar 95 kronor. Absurt.

Vi skulle ta bussen till Grisslehamn, en buss som gick från Willys i Uppsala. Vi var där 20 minuter innan bussen skulle gå och tänkte gå in på Willys och köpa en pastasallad att ha med oss som proviant. Vi frågade nästan direkt ett biträde om var pastasalladerna fanns och var Eckeröbussarna gick ifrån. Då svarade han: Vi har inga pastasallader och bussen går det andra Willyset som ligger på andra sidan stan. Totalförvirring i Jenny och Marias hjärnor. PÅ ANDRA SIDAN STAN. Vi kommer aldrig hinna! Vi hade ju bara cyklarna med oss. Vi bestämmer oss för en kupp, det får bära eller brista. Vi beställer en taxi, med meddelandet: DET ÄR BRÅTTOM!

Och det är nu miraklet sker. Efter fyra minuter kommer en taxi och i taxin sitter vår hjälte Goran. Goran är en sådan där taxichaufför som bara finns med i Josef Fares filmer (och tydligen i Uppsala). Ett riktigt orginal som fick oss att ligga dubbelvikta av skratt hela det kortkorta resan. Vi förklarar i vilken situation vi befinner oss och han säger först: Tjejer! Varför ni göra så här mot mig?! Sen öser han iväg och skriker "Himla talibaner!" åt alla långsamma bilar framför. Vi kör förbi en tant på cykel och Goran utbrister: Akta mormor tjejerna ska med bussen!!! När vi nästan är framme säger han: Damer, nu det hundra procent ni hinner. Om ni inte hinner så lovar jag köra gratis efter bussen. Han kör upp och parkerar snett framför bussen så att den inte ska kunna åka utan oss. 120 spänn för fem minuters åktur med taxichauffören Goran, det var dagens mest välspenderade pengar.

Här kommer några bilder från Tuttan och Tussans äventyr på havet:


Till haaaavs!


Pernillas exotiska hemland: Åland!


Tussan och Tuttan och Åland


De kyliga dryckerna var perfekta att värma sig på i den ännu kyligare vinden


Jenny på Östersjön


Här hittade vi en dörr som var perfekt för små människor som Maria och Frodo

söndag 20 april 2008

Idag är ändå en ganska bra dag

Det finns mycket som tynger. Men eftersom jag påstår mig vara optimist så måste jag ju upplysa de sakerna som är bra just nu. Trots att jobbet på bokhandeln i helgen har varit ganska långtråkigt och enformigt så har två röster förgyllt min helg extra mycket.

Äntligen har mina Annor återvänt till Svealand, efter tre eller fyra månaders vistelse i Indien. Jag känner verkligen hur mycket jag saknat dem nu när deras röster påverkar min vardag igen. Nästa vecka ska jag bjuda hit dem till Uppsala. Det ska bli en kväll och en natt fylld av kramar och frossande i mat, Indienbilder och alla berättelser som de samlat på sig.


Anna och Anna i Indien

Sen har jag faktiskt klarat halva mitt viktmål. Jag har gått ner tre kilo. Tre tills ska bort innan sommaren. Hoppas hoppas hoppas att det går! (Hint till alla mina vänner som läser: Bjud mig alltså INTE på bakverk, godis eller friterat!!!)

Så idag är en ganska bra dag ändå.
Kärlek till världen!

torsdag 17 april 2008

Inspekterad och klar

Nu har de båda inspektörerna från Uppsala universitet varit och tittat på mig i klassrumsmiljön. En gubbe från litteraturvetenskapliga institutionen och en gubbe från nordiska språk. Bägge lektionerna när de var där gick förhållandevis bra. De kom till var sin klass. När gubben från littvet kom hade jag lektion med idrottstvåorna och de skötte sig bättre än vanligt, för att han var där förmodligen. Förhoppningsvis också för att vara snälla mot mig. Men i teknikklassen blev de stökigare än vanligt. Kanske för att provocera honom, eller för att testa mig. Vem vet?

Jag fick efter varje besök en muntlig utvärdering av hur jag hade skött mig, om man kan uttrycka det så. Båda poängterade att jag hade en naturlig auktoritet i min röst och i mitt uttryck som (blivande) lärare. (Jag får nog tacka alla de timmar jag spenderat med busiga konfirmationsgrupper för det.) Däremot fick jag kritik för bristande ämneskunskaper av ena gubben och beröm för detsamma av den andre. Jag kanske hade en bättre dag den andra gången helt enkelt. Men blir ju i alla fall säkrare för varje minut som man står inför en klass. I början tvekade jag ofta på hur mycket jag egentligen visste och kunde förmedla.

Det som jag verkligen känner att jag har utvecklats i är nog det som jag i början tyckte var allra svårast. Att våga vara sträng och säga till de som stör i klassrummet och de som inte lyssnar på sina kamrater. OCH förmågan att ta emot ett elevsvar, lyfta upp det och bygga vidare föreläsningen eller dialogen med hjälp av detta. Istället för att vara säga rätt eller fel när en elev svarar på en fråga eller lägger till något.

Nu kvarstår den största utmaningen. Hur skapar man ett klassrumsklimat som inbjuder till en jämlik dialog, när ungdomarna inte ens bryr sig om eller har lärt sig att lyssna på varandra? Jag är tyvärr där för kort tid för att kunna göra någon skillnad tyvärr.

lördag 12 april 2008

Lugnets lov

Jag såg just på filmen Sound of music (1965) och det slog mig vilken otroligt lång introduktion den hade. I över fem minuter får man endast se kameran svepa över stora landskap; skogar och berg. Samtidigt presenteras i tur och ordning regissören, producenten, skådespelarna, ja, alla som varit med och skapat filmen. Förfärligt nog slås jag även av hur stressande eller snarare tråkigt man tycker det är. Ska inte filmen börja snart? tänker man. Idag görs det knappast några filmer som tar sig tid att i lugn och ro presentera konstnärerna i början av filmen. De får vänta till allra sist, då namnen presenteras i rasande fart i rullande text. Allt för att inte göra publiken uttråkad.

Men vilka är det egentligen fel på? Vilka är mest allegiska mot långsamheten? Vi som tittar eller de som skapat filmen?

Jag kommer på mig själv och min allergi mot allt som går långsamt. Jag är formad av samhällets mer och mer stressade tillvaro. Allt ska gå så fort. Idag hänger inte ens jag med i barnprogrammens tempo, medan barn idag säkert skulle bli uttråkade av att se ett trivialt och lugnt program som till exempel Bullerbyn.

Så jag lutar mig tillbaka i gungstolen för att försöka motverka tidsandan som även speglas i mig. Varför inte njuta av en lång filmintroduktion med sköna naturbilder och vacker musik? Jag har ju egentligen ingenting att vara stressad över.

Av samma skäl försöker jag allt oftare att se kollektivtrafiken som ett tillfälle och en stund för vila. Jag kan ju faktiskt inte få det att gå fortare.

Lovad vare lugnet och stillsamheten.
Har du tagit dig tid att lyssna till dina egna hjärtslag?
Att kunna vila i stunden är en gåva och en prövning.
Vågar du stanna upp?
Medveten om att tystnaden också bär på många svar.

Jag vill våga ta mig tid.
Jag vill lyssna till klockans tickande och hjärtat slag som tickar i takt.
Till och med ta mig tid att skriva en dikt då och då.

Det här är lugnets lov.

Har du någonsin funderat över varför Mumintrollen är så trevligt runda och vänliga?
De är för mig förbilder och lärare i långsamhet och lugn.

onsdag 9 april 2008

Kvinnliga förebilder


Behöver jag säga så mycket. Astrid har varit min absolut största förebild, redan från barnsben. Hon är en förebild som författare, talare, samhällsdebattör, kvinna och som person i största allmänhet. Det finns bara fred och kärlek i namnet Astrid Lindgren.


Hon har förändrat Sverige och vår syn på idrott. Sällan har någon spritt så mycket glädje genom att just betona glädjen i det hon gör. Vinsten är inte det viktigaste, det viktigaste är att vi gör vårt bästa och att vi gör det tillsammans. Sport handlar om vänskap och samarbete!
Carolina är min hjältinna.


Förbild inom sången: Vackra, fantastiska och helt underbara Helen Sjöholm. Bara bevittna hennes känsla och hennes minspel när hon sjunger. Det är inte alltid det vackraste, men ack så innerligt.
Du måste finnas
The Prayer


Självklart måste man skaffa sig nya förbilder då och då. De här två är de senaste i raden. De leder programmet Rent hus på Tv4 och hjälper folk som totalt tappat kontrollen över smutsen i deras hem. Men Marie-Louise och Marlené städar inte bara upp, utan de hjälper folk till självhjälp; ger dem tips, vänlighet och uppmuntran. Jag tror att alla som ser på programmet på något plan ser lite ner på människor som lever i smuts och bakterier, men damerna på bilden kommer ofta med förståelse och en enorm vilja att hjälpa.
Det är dessutom extremt roligt att Marie-Louise har en stor fascination för bakterier och tar prover överallt i hemmen. Marlené uppvisar också en stor passion för städning. Hon både sjunger och lovprisar smuts när hon väl kommer igång.
Så se programmet, det är äckligt, men samtidigt fullt av kärlek!

tisdag 8 april 2008

Plugga för livet, arbeta för mänskligheten!



Det gör mig ofta förundrad och förvånad att elever idag ser skolan och lektionerna som ett tvång. Speciellt eftersom jag nu befinner mig som praktikant på gymnasiet. På gymnasiet! som redan är frivilligt, får lärarna kämpa för att hålla elever fokuserade och motiverade. Jag tror att ens tålamod stärks med tiden, för alla lärare vill sina elevers bästa. Men som blivande lärare blir man förskräckt och förbannad på elever som tror att de är i skolan för att leka och prata med kompisar. Helst skulle man ju vilja säga: "Jaha, men du där som inte tar det här seriöst eller inte vill lära dig något. Gå då ut ur klassrummet och bli föralltid betraktad som analfabet och medlem i samhällets bottenskikt!" Att ungarna inte fattar att det här och just det här tillfället är deras chans att förverkliga allt de önskar och nå dit man aldrig trodde man skulle kunna nå.

Skolan är ju demokratins främjare. Alla ska ha samma chans att arbeta och plugga sig ur den samhällsklass som man annars skulle vara inlåst i. Bekämpa klassamhället bojor! Tusan att de inte fattar det.

Å andra sidan finns det också en fara med att tro att bara man pluggar och matar in fakta på huvudets hårddisk så får man allt och uppnår allt.

Jag läste idag en för min del förlösande krönika i Stockholm Citys gratistidning. Ett fetstilt citat löd: Den som pluggar för jobben och inte för livet blir både kunskapslös och arbetslös. Och precis så tror jag att det är. Det finns alltför många studenter på gymnasium och universitet som pluggar utan något egentligen mål eller syfte förutom att de vill få jobb snabbt och bra betalt. Gärna jäkligt bra betalt. Men var finns betydelsen i det de vill göra? Var finns elden och glöden? Arbetsgivarna vill inte ha och arbetslivet behöver inte guldgrävare eller ohumana kunskapsmaskiner; de vill ha eldsjälar! de behöver eldsjälar!

Jag skulle önska att alla visste att kunskap gör gott och om man är så lycklig att man vet vad man skulle vara bra på (d v s vilja jobba med), så gör det och låt inte löftet om pengar bestämma vad du vill syssla med.

Blev det här inlägget en progglåt eller en predikan? Du får välja själv...

Brinn männska', brinn!

måndag 7 april 2008

Rikets rispigaste röst

Här kommer två klipp, som i alla fall fick mitt hjärta att stråla av glädje. Sångerskan Frida Öhrn (Oh Laura) gör världens succé i sitt första framträdande i programmet Så ska det låta. Jag säger bara: Amanda Jenssen, släng dig i väggen. Jämfört med Frida har du inte tillstymmelse till rispig röst. Frida Öhrn får mig att vilja sjunga och smälta på samma gång!



torsdag 3 april 2008

Ris och ros


Ris: Idag var eleverna riktiga små?&%###!!&%#-ar. De lyssnade inte, hade ingen koncetration. Bara babbel babbel babbel från tre olika ställen i klassrummet. Jag fick således testa min lärarroll på många nya sätt. Bland annat var idag första dagen då jag slängde ut en elev från klassrummet. Jag kunde helt enkelt inte koncentrera mig när en elev sitter och sjunger.


Ros: I morse vaknade jag upp med en ny idé till dagens lektion. Jag hade bestämt att jag skulle reda ut begreppen epik, lyrik och dramatik i början av lektionen, men jag var inte riktigt nöjd med den tillhörande skrivuppgift jag först planerat. Men i morse ändrade jag den till denna briljanta uppgift: Eleverna skulle transformera lyrik till epik. I detta fall skulle de ta en dikt av Sapfo och göra om denna till en berättande text.