Ojojoj, nu var det länge sen jag skrev. Jag tror att det kan ha att göra med alla fikon, daddlar och nötter som kom emellan och gav en viss idétorka. Dessutom har jag slavat, sprungit, rusat och rekommenderat böcker under julruschen i min söta lilla bokhandel.
Julen i en butik är en spännande tid. Det är underbart roligt att få träffa så mycket folk. Även om konversationen med varje person ungefär uppgår till 30 sekunder. Högst! Som blivande svensklärare jag är och i och med den passion för litteratur som jag har så blir jag ofantligt glad när kunder kommer med riktiga frågor. Inte meningar som börjar med: Jag söker en bok... eller Har du någon bra bok... eller Säljer ni plasttallrikar? (för tusan människa, detta är en bokhandel!!!) Nej. Jag blir så glad emellanåt då en litteraturkunnig kund dyker upp. Någon som inte får ut något av Guillou och Marklund utan frågar efter böcker som rekommenderats i Gokväll eller någon gammal god nobelpristagare (här kan speciellt Axel lägga märket till rättstavningen).
Anekdoter från en bokhandlarinnas vardag:
1. I år har jag slutat att skratta gulligt åt de kunder som använder sig av den mest förekommande utav vitsar. Alla ni som jobbar i butik VET vad jag pratar om. För det första är det ofantligt konstigt att halva jordens befolkning fortfarande inte vet vad en streckkod är till för. Vilket resulterar i att de inte förstår varför en kassörska måste hålla på och krångla med en ibland inte fungerande streckkod. Det står ju ett pris på prislappen... (uttalas med gnällig ironisk röst). Dessutom är det OFANTLIGT roligt att skojja med kassörskan när inte en streckkod fungerar. Kundens OOOOOFANTLIGT snittsiga kommentar lyder alltför ofta: Den är väl gratis antar jag.. hohoho! Urtråkigt! Jag är så trött på detta skämt att jag från och med nu svarar kunden - stadig i blicken. Du, den hade jag aldrig hört förut. Punkt.
2. Min fars barndomskompis förälder ägde en gång en bokhandel där det en dag spatserade in en man med en son i hand. Sonen var tydligen inte bildad nog eller så behövde mannen någonting att ställa i pojkens gapande bokhyllor. Mannen bad i alla fall om att få köpa lite böcker eller rättare sagt: "Ungefär två meter..."
3. Under julens hets har en och en annan groda sluppit ut ur personalens vokabulär. Men det är nog tur det. Hur skulle vi annars överleva stressen, utan skratt menar jag. Jag tror ändå Miss C står för den bästa i år. Vi har nämligen haft lite krångel med vårt kortsystem. Ibland får kunden trycka in sin kod i en maskin, men ibland måste vi se legitimation och dra kortet i en annan maskin bakom kassan. Det vet ju vi att den står där bakom. Men när Miss C ska förklara det för en förvirrad kund så säger hon: Jag måste dra ditt kort där bak. Hysteriskt kul! Tycker i alla fall jag.
Mina meriter: Jag har träffat omkring ett tiotal personer med samma födelsedagsdatum som jag, vilket jag alltid uppmärksammar när jag ser siffrorna 1002 efter födelseårtalet på ID-kortet. En gång har jag till och med träffat en tjej med samma namn som jag. Jenny Bergman. Jag satte nästan anden i halsen (medveten felstavning Axel).
God fortsättning till alla lyckliga, alla misserabla, alla sorgsna, alla kära, alla uttråkade, alla sökande och alla troende. Var stolt över att du är människa. Inom dig öppnar sig valv efter valv oändligt.
/Jenny
lördag 29 december 2007
tisdag 18 december 2007
Ett Uppsalafenomen
Flogstaskriket - I studentområdet i Flogsta, 30 minuter utanför city, existerar ett udda med underbart fenomen. Klockan 22.00 varje kväll skriker hundra- eller kanske tusentals studenter ut sin frustration och pluggångest i ett stort kollektivt vrål. Jag har aldrig varit där själv vid den tiden, men som tur är finns Youtube.
Håll till godo med följande filmsnuttar. På den första kan man se några utbytesstudenter som är med om sitt första Flogstaskrik. På det andra klippet hörs dock ångesten bättre. Dessutom är den inspelad på vintern, då tentaångesten verkligen bryter ner oss studenter.
http://www.youtube.com/watch?v=dJamX-x6wWc
http://www.youtube.com/watch?v=liygGmowAiI&feature=related
Håll till godo med följande filmsnuttar. På den första kan man se några utbytesstudenter som är med om sitt första Flogstaskrik. På det andra klippet hörs dock ångesten bättre. Dessutom är den inspelad på vintern, då tentaångesten verkligen bryter ner oss studenter.
http://www.youtube.com/watch?v=dJamX-x6wWc
http://www.youtube.com/watch?v=liygGmowAiI&feature=related
lördag 15 december 2007
Förändrade åsikter
Hmm.. Jag vet inte vad som händer, men på senare tid har jag märkt att jag omvärderat många av mina ståndpunkter. Eller i alla fall varit tvungen att se dem ur ett större och annorlunda perspektiv. Jag kanske börjar bli vuxen. Vad hände med mitt rebelliska jag. Ja ja, hon kanske är tillbaka i morgon.
Köttfärs, köttfärs, köttfärs! Jag tror vi svenskar har uttalat ordet fler gånger den senaste veckan än under hela alla de resterande månaderna detta år. När jag såg Uppdrag gransknings granskning av Ica's kötthantering tänkte jag först: Ja, det är rätt! Sätt dit dom kapitalistiska överprissättarna. Förargad som jag är, över att flertalet gånger ha betalat 39.90 för 500 gram nötköttfärs på den besvärligt närliggande Icahandlaren på Odengatan. Ica Nära är lika med rysning.
I morse läste jag dock en krönika av den vackra författarinnan Emma Hagberg, som sade sitt ord angående ordet köttfärs. Och efter att ha läst förstod jag att även jag hade omvärderat min mening. Okej, de har märkt om datumen på köttfärsen. Men den absolut värsta följden av detta är att Icahandlarna själva gjort sig skyldiga till brott mot det åttonde budordet. För: Har någon blivit sjuk av denna köttfärs? Nej. Har någon klagat på att den smakat konstigt? Nej. Det enda som har hänt är att vi sluppit slänga stora mängder fullkomligt ätbar mat. Jag tror att barnen i Afrika skulle applåderat om de visste.
Dessutom upptäckte jag mig själv med att sitta klistrad framför teverutan inför den glamorösa nobellmiddagen den tionde. Och till min fasa hörde jag mig själv tänka: Men det är ju ändå mysigt att vi har en helt maktlös men representabel familj, vars klädsel är hemlig ända tills de ögonblick då de svävar ner för trappan i Blå hallen. Och från och med den stunden är jag säker på att jag (om fenomenet monarki fortfarande existerar då) kommer vara en av de gummor som tålmodigt väntar på ett ögonblicks ögonkontakt med konungen när han på nationaldagen tar sig en tur med häst och vagn. Jag med ett krampaktigt grepp om den svenska flaggan i ena handen. Lyckligt vinkande med den andra.Måtte detta endast vara en kortvarig sinnesförvirring.
Vilken tur att chansen alltid finns att säga: Jag hade fel.
Ps. Drottningen var finast på festen.
Ps2. Förlåt mig för alla fjantiga försök till alliterationer i det här inlägget. Förfäras, förundras eller låt dig förtjusas.
Puss!
Köttfärs, köttfärs, köttfärs! Jag tror vi svenskar har uttalat ordet fler gånger den senaste veckan än under hela alla de resterande månaderna detta år. När jag såg Uppdrag gransknings granskning av Ica's kötthantering tänkte jag först: Ja, det är rätt! Sätt dit dom kapitalistiska överprissättarna. Förargad som jag är, över att flertalet gånger ha betalat 39.90 för 500 gram nötköttfärs på den besvärligt närliggande Icahandlaren på Odengatan. Ica Nära är lika med rysning.
I morse läste jag dock en krönika av den vackra författarinnan Emma Hagberg, som sade sitt ord angående ordet köttfärs. Och efter att ha läst förstod jag att även jag hade omvärderat min mening. Okej, de har märkt om datumen på köttfärsen. Men den absolut värsta följden av detta är att Icahandlarna själva gjort sig skyldiga till brott mot det åttonde budordet. För: Har någon blivit sjuk av denna köttfärs? Nej. Har någon klagat på att den smakat konstigt? Nej. Det enda som har hänt är att vi sluppit slänga stora mängder fullkomligt ätbar mat. Jag tror att barnen i Afrika skulle applåderat om de visste.
Dessutom upptäckte jag mig själv med att sitta klistrad framför teverutan inför den glamorösa nobellmiddagen den tionde. Och till min fasa hörde jag mig själv tänka: Men det är ju ändå mysigt att vi har en helt maktlös men representabel familj, vars klädsel är hemlig ända tills de ögonblick då de svävar ner för trappan i Blå hallen. Och från och med den stunden är jag säker på att jag (om fenomenet monarki fortfarande existerar då) kommer vara en av de gummor som tålmodigt väntar på ett ögonblicks ögonkontakt med konungen när han på nationaldagen tar sig en tur med häst och vagn. Jag med ett krampaktigt grepp om den svenska flaggan i ena handen. Lyckligt vinkande med den andra.Måtte detta endast vara en kortvarig sinnesförvirring.
Vilken tur att chansen alltid finns att säga: Jag hade fel.
Ps. Drottningen var finast på festen.
Ps2. Förlåt mig för alla fjantiga försök till alliterationer i det här inlägget. Förfäras, förundras eller låt dig förtjusas.
Puss!
onsdag 12 december 2007
BILDERNA!!!
Här har ni bilderna från drömmarna och stjärnornas kväll!
Karaokeårsfinal 2007
Klicka på bilden för att se bilder från den oförglömliga kvällen på Etage.
Hej hej, hallå bloggen!
I morgon skall jag och mina klasskamrater Camilla och Robert hålla i en liten lektion om barnboken Det lilla huset på prärien, som vi nu har detaljstuderat och analyserat. Det är en väldigt lugnt lunkande berättarstil som Laura Ingalls Wilder använder sig av. Det händer en del spännande saker, men ändå känns det som om händelseförloppet går mäkta långsamt. Jag förstår dock att vissa läsare och speciellt barn tycker att det är skönt att lyssna till en berättelse som just är lugn och harmonisk. Som vuxen (jo jag får nog kalla mig det nu) blir man nästintill irriterad istället. Familjen Ingalls som den delvis självbiografiska boken handlar om är äckligt idyllisk och konservativ i sin struktur. Pappa fixar, mamma tackar och säger: "Åh Charles, så mycket behövde du verkligen inte ha gjort." Barnen får inte prata vid matbordet, inte begära någonting och inte gråta. Det tyder på svaghet och att de beter sig som små bäbisar.
Jag och mina medarbetare är ändå nöjda och glada över upplägget av lektionen, som är mera av en helklass diskussion. Vi ska prata om boken genre, om det självbiografiska inslaget, om den är adapterad, om huvudkaraktärerna och slutligen lite om motiv och budskap i boken. Kul va! Nu önskar ni allt att ni hade fått vara med.
Boken handlar i grunden om frihet i att inte fästa sig vid det materiella och om familjen som det viktigaste i världen.
Just nu väntar jag på min tvätt, som ska vara färdig om sisådär tio minuter. Dessutom är jag djupt försjunken i en Maria Gripes böcker om den lilla pojken Elvis. Överraskande njutfull läsning. Jag skall även ha läst Det susar i säven tills i morgon. Men den kommer jag förmodligen plocka ut några kapitel ur och läsa de. Allt som allt, så är min läxa tills i morgon 280+230+180+20 barnbokssidor lång, typ. Tre böcker och en facklig text av Vivi Edström, den underbara, ni vet.
Mycket nöje
Kärlek till världen!
I morgon skall jag och mina klasskamrater Camilla och Robert hålla i en liten lektion om barnboken Det lilla huset på prärien, som vi nu har detaljstuderat och analyserat. Det är en väldigt lugnt lunkande berättarstil som Laura Ingalls Wilder använder sig av. Det händer en del spännande saker, men ändå känns det som om händelseförloppet går mäkta långsamt. Jag förstår dock att vissa läsare och speciellt barn tycker att det är skönt att lyssna till en berättelse som just är lugn och harmonisk. Som vuxen (jo jag får nog kalla mig det nu) blir man nästintill irriterad istället. Familjen Ingalls som den delvis självbiografiska boken handlar om är äckligt idyllisk och konservativ i sin struktur. Pappa fixar, mamma tackar och säger: "Åh Charles, så mycket behövde du verkligen inte ha gjort." Barnen får inte prata vid matbordet, inte begära någonting och inte gråta. Det tyder på svaghet och att de beter sig som små bäbisar.
Jag och mina medarbetare är ändå nöjda och glada över upplägget av lektionen, som är mera av en helklass diskussion. Vi ska prata om boken genre, om det självbiografiska inslaget, om den är adapterad, om huvudkaraktärerna och slutligen lite om motiv och budskap i boken. Kul va! Nu önskar ni allt att ni hade fått vara med.
Boken handlar i grunden om frihet i att inte fästa sig vid det materiella och om familjen som det viktigaste i världen.
Just nu väntar jag på min tvätt, som ska vara färdig om sisådär tio minuter. Dessutom är jag djupt försjunken i en Maria Gripes böcker om den lilla pojken Elvis. Överraskande njutfull läsning. Jag skall även ha läst Det susar i säven tills i morgon. Men den kommer jag förmodligen plocka ut några kapitel ur och läsa de. Allt som allt, så är min läxa tills i morgon 280+230+180+20 barnbokssidor lång, typ. Tre böcker och en facklig text av Vivi Edström, den underbara, ni vet.
Mycket nöje
Kärlek till världen!
måndag 10 december 2007
Vårt palats är ett fullkomligt kaos
Välsignad vare du World Wide Webb. Ibland är det himla skönt att inte behöva springa i affärer och trängas bland sexton andra stressade kunder. Mycket kan man ju få hem direkt i brevlådan. Idag har jag beställt en av mina egna julklappar. Eftersom jag lär få hem denna underbara tingest redan på på onsdag eller torsdag så hinner jag föra över alla nummer från mina gamla tingest, och kanske till och med lägga in musik och bilder i den.
Det ska bli gött att bli ägare av en tingest som inte raderar ord som man redan lagt till i T9-ordlistan, som kan spara fler än 200 meddelanden, som man inte behöver ladda varje dag och som kan ta lika bra kamerabilder som en riktig digitalkamera.
Återigen... Pappa, vad skulle en stackars fattig student göra utan en far som du!?
Idag har jag läst de återstående 180 sidorna i Lilla huset på prärien, vilken jag ska hålla en kort lektion om på torsdag. Jag har dessutom detaljstuderat ett gäng välklädda människor sväva ner för trappan i Blå hallen och just nu belönar jag mig med lite välförtjänt surfande och Vänner-tittande.
Igår blev jag klar med den här korsstygnsskapelse...
Är hon inte ett mirakel?
(Citat: Bo Kaspers Orkester, låten Fullkomligt kaos)
Ja, den som kan räkna ut hur jag gör det här lilla tricket (och varför) är allt bra!
Tjing tjing!
Det ska bli gött att bli ägare av en tingest som inte raderar ord som man redan lagt till i T9-ordlistan, som kan spara fler än 200 meddelanden, som man inte behöver ladda varje dag och som kan ta lika bra kamerabilder som en riktig digitalkamera.
Återigen... Pappa, vad skulle en stackars fattig student göra utan en far som du!?
Idag har jag läst de återstående 180 sidorna i Lilla huset på prärien, vilken jag ska hålla en kort lektion om på torsdag. Jag har dessutom detaljstuderat ett gäng välklädda människor sväva ner för trappan i Blå hallen och just nu belönar jag mig med lite välförtjänt surfande och Vänner-tittande.
Igår blev jag klar med den här korsstygnsskapelse...
Är hon inte ett mirakel?
(Citat: Bo Kaspers Orkester, låten Fullkomligt kaos)
Ja, den som kan räkna ut hur jag gör det här lilla tricket (och varför) är allt bra!
Tjing tjing!
söndag 9 december 2007
Nu kan jag gå igen!
Här är mina nya skor.
Tack Mami och Papi!
(de är svarta, fast Maria säger att de ser blå ut på fotot)
lördag 8 december 2007
Några ord, innan natten kommer
Människorna sänker sina huvuden, men du vänder ditt ansikte till mig.
Du låter mig vila ut i stillhet och du viskar sanningar i mitt hjärta.
Ingenting är längre förgängligt, för du är hos mig.
Vad skulle jag vara utan dina vingars skydd?
Vad skulle jag ta mig till om inte du vakade över mina steg?
Var skulle jag vara utan din allomfattande kärlek som gör mig levande?
Du som ser mig, du som hör mig, du som är till i mig. Du som ger mig liv.
Låt min själ stråla av glädje i tron på dig.
Låt din vilja ske och uppfyllas genom mina handlingar och mina tankar.
Gör mig till ett redskap för din frid. Gör mig till välsignelse.
Jag är för alltid i din hand
Amen
En bön jag skrev ner våren 2006
Du låter mig vila ut i stillhet och du viskar sanningar i mitt hjärta.
Ingenting är längre förgängligt, för du är hos mig.
Vad skulle jag vara utan dina vingars skydd?
Vad skulle jag ta mig till om inte du vakade över mina steg?
Var skulle jag vara utan din allomfattande kärlek som gör mig levande?
Du som ser mig, du som hör mig, du som är till i mig. Du som ger mig liv.
Låt min själ stråla av glädje i tron på dig.
Låt din vilja ske och uppfyllas genom mina handlingar och mina tankar.
Gör mig till ett redskap för din frid. Gör mig till välsignelse.
Jag är för alltid i din hand
Amen
En bön jag skrev ner våren 2006
God natt
fredag 7 december 2007
Uppdatering
Karaokefinalen blev en kväll fylld av blandade känslor. Men jag är glad och lycklig över min prestation. Eftersom jag aldrig stått på scen förut på det sättet: och sjungit ensam för en stor publik. För mig var det oerhört stor och betydelsefullt.
Min första låt blev som sagt Life is a Cabaret. Den gick inte så bra som den brukar. Jag var väldigt spänd och nervös, men det var samtidigt väldigt kul och spännande. Vi var allt som allt 12 finalister som dykt upp. Fyra personer i juryn. Efter att alla finalister sjungit var sin låt tog juryn ut sex stycken som fick sjunga en andra omgång. Dit blev jag uttagen!
Min andra låt blev inte någon som jag nämnde i det tidigare inlägget. Det blev istället Stevie Wonders Yester me yester you yesterday. Jag slutade alltså på en 4:e till 6:e plats. Lucky me!
Snart kommer jag lägga upp en länk med bilder från kvällen. Så fort Etage lägger upp bilderna på sin hemsida.
Nu ska jag förbereda mig för inför kvällens Lussegasque på GH nation (Gästrike-Hälsinge). Jag och Axel ska gå och äta massa julmat iklädda kavaj och cocktailklänning, typ. Så är det tänkt i alla fall. 17 dk (dubbel-akademisk-kvart) ska vi vara där, så det är bäst att jag lägger på en morot.
Min första låt blev som sagt Life is a Cabaret. Den gick inte så bra som den brukar. Jag var väldigt spänd och nervös, men det var samtidigt väldigt kul och spännande. Vi var allt som allt 12 finalister som dykt upp. Fyra personer i juryn. Efter att alla finalister sjungit var sin låt tog juryn ut sex stycken som fick sjunga en andra omgång. Dit blev jag uttagen!
Min andra låt blev inte någon som jag nämnde i det tidigare inlägget. Det blev istället Stevie Wonders Yester me yester you yesterday. Jag slutade alltså på en 4:e till 6:e plats. Lucky me!
Snart kommer jag lägga upp en länk med bilder från kvällen. Så fort Etage lägger upp bilderna på sin hemsida.
Nu ska jag förbereda mig för inför kvällens Lussegasque på GH nation (Gästrike-Hälsinge). Jag och Axel ska gå och äta massa julmat iklädda kavaj och cocktailklänning, typ. Så är det tänkt i alla fall. 17 dk (dubbel-akademisk-kvart) ska vi vara där, så det är bäst att jag lägger på en morot.
Fred och frid i juletid
tisdag 4 december 2007
AAAaahhh!
I morgon gäller det. Det är äntligen (med ton av blandade känslor) dags för årsfinalen i karaoke på Etage. Hoppas de som kan dyker upp och skriker och jublar för att vi vågar. Jag har lite fjärilar i magen redan, men det ska bli grymt kul. Det känns dock lite jobbigt att man nu måste ställas på en scen, två decimeter över vanlig markhöjd. Man kanske blir höjdrädd eller får hybris eller så går det hur bra som helst. Andas in, andas ut...
Det kommer fungera som följer: Alla 14 sångare som blivit uttagna till finlen får framföra en låt. Sedan kommer de fem personerna i juryn att välja ut de fem bästa av dessa. Dessa fem får sjunga en andra låt. I slutändan kommer det att finnas en etta, en tvåa, en trea, en fyra, en femma och nio sexor. Ettan och tvåan blir skickade till karaoke-SM och alla de som kommit på 1-5 plats får något fint pris.
Det kommer fungera som följer: Alla 14 sångare som blivit uttagna till finlen får framföra en låt. Sedan kommer de fem personerna i juryn att välja ut de fem bästa av dessa. Dessa fem får sjunga en andra låt. I slutändan kommer det att finnas en etta, en tvåa, en trea, en fyra, en femma och nio sexor. Ettan och tvåan blir skickade till karaoke-SM och alla de som kommit på 1-5 plats får något fint pris.
Min första låt (säkert):
det blir Liza Minnellis Life is a Cabaret
det blir Liza Minnellis Life is a Cabaret
Om jag är lyckligt lottad och inte faller av den
höga scenen blir den andra låten (osäkert):
No Doubts Don't Speak
Norah Jones Don't know why
eller No Doubt Sunday morning
höga scenen blir den andra låten (osäkert):
No Doubts Don't Speak
Norah Jones Don't know why
eller No Doubt Sunday morning
Wish me luck! Gah!
Kärlek till sången och musiken (och er)
Kärlek till sången och musiken (och er)
måndag 3 december 2007
Första måndagen efter den första advent
Måndag igen. Äntligen.
Helgen har bjudit på diverse förnöjenheter:
Advent förresten. Väntans tider. Advent som betyder ankomst. Jag tycker det är underbart att vi från och med igår lever i en längtan och en väntan på något gott. Då menar jag inte bara julbordets goda. Utan det evigt goda.
Jag försöker att upprätthålla julens sanna värden varje år. Bland annat köper jag direkt de få julkort som finns i butiken som utsmyckats med riktiga julmotiv. Och då snackar vi inte om några Jenny Lindh-motiv eller Bauer-tomtar eller julgrisar. Nej det ska vara Madonnabilder, tre vise män och Betlehemsstjärnan. Det är det enda som räknas. Hoppas du får ett!
Det finns så många frågetecken kring julen i juletider. Frågor och ovisshet, i den tid då vi egentligen borde se klarhet och upplysning.
Varför vet alla barn vem den snälle tomten är, när ingen av dem vet vad julevangeliet handlar om?
Varför har den snälle tomten låtit sig köpas av kommersialismens jätte Coca Cola?
Varför är vi rädda för mörkret?
Varför är vi som mest stressade i den tid som ska symboliseras av lugn och gemenskap?
Varför firar jag jul?
...eller som min kloke far uttryckte det när han bevittnade den stora massan av shoppande människor i Väsby centrum, söndagen den 2 december:
"Det är det här som är den nya kyrkan. Shopping."
Bibelhumor:
Nu ska jag sätta igång att leta litteratur. Lättare sagt än gjort i Uppsala. Min nya kurs startar i morgon. Barn och och ungdomars läsning. Kurslitteraturen innehåller allt från Kitty till Huckelberry Finn, Emil, Robinson, Det susar i säven...
Allt gott!
Ta hand om varandra.
Helgen har bjudit på diverse förnöjenheter:
- Inflyttningsfest i Hampus nya pedagog-lya
- Jobb mellan 10-15 i Väsby bokhandel (lördag)
- Fika med Anna och Anna hemma hos vår gamla lärare Annette Ferronato
- Sushi framför Svensson Svensson
- Karaoketräning inför onsdag tillsammans med Christoph och Rebecca
- Jobb mellan 11-15 i Väsby bokhandel (söndag)
- Middag med Anja och mamma hemma på Lövstavägen
- Glögg och pepparkaka med Axel sent på adventskvällen
Advent förresten. Väntans tider. Advent som betyder ankomst. Jag tycker det är underbart att vi från och med igår lever i en längtan och en väntan på något gott. Då menar jag inte bara julbordets goda. Utan det evigt goda.
Jag försöker att upprätthålla julens sanna värden varje år. Bland annat köper jag direkt de få julkort som finns i butiken som utsmyckats med riktiga julmotiv. Och då snackar vi inte om några Jenny Lindh-motiv eller Bauer-tomtar eller julgrisar. Nej det ska vara Madonnabilder, tre vise män och Betlehemsstjärnan. Det är det enda som räknas. Hoppas du får ett!
Det finns så många frågetecken kring julen i juletider. Frågor och ovisshet, i den tid då vi egentligen borde se klarhet och upplysning.
Varför vet alla barn vem den snälle tomten är, när ingen av dem vet vad julevangeliet handlar om?
Varför har den snälle tomten låtit sig köpas av kommersialismens jätte Coca Cola?
Varför är vi rädda för mörkret?
Varför är vi som mest stressade i den tid som ska symboliseras av lugn och gemenskap?
Varför firar jag jul?
...eller som min kloke far uttryckte det när han bevittnade den stora massan av shoppande människor i Väsby centrum, söndagen den 2 december:
"Det är det här som är den nya kyrkan. Shopping."
Bibelhumor:
Nu ska jag sätta igång att leta litteratur. Lättare sagt än gjort i Uppsala. Min nya kurs startar i morgon. Barn och och ungdomars läsning. Kurslitteraturen innehåller allt från Kitty till Huckelberry Finn, Emil, Robinson, Det susar i säven...
Allt gott!
Ta hand om varandra.
tisdag 27 november 2007
En optimists manifest
Det kommer komma en dag då jag kommer gråta över mina studieskulder -
men den dagen är inte idag.
Det kommer komma en dag då jag kommer att förbanna det faktum att jag inte sparade mer -
men den dagen är inte idag.
Alla perioder som vi upplever som hårda och fyllda av sorg känns ofta hopplösta -
men ingen av dessa perioder är eller var av ondo.
Alla människor som irriterar mig eller på någon sätt får mig att känna mig liten -
dessa människor är utsända för mig att öva mig på.
Vissa stunder fruktar jag döden över allt annat -
men jag är av den övertygelsen att när den dagen kommer så kommer jag inte vara rädd.
(Det är övergången som skrämmer mig, inte den andra sidan)
Jag är full av brister -
men jag bejakar mina goda sidor.
Det positiva i mitt liv kom inte till mig -
det är jag som söker, letar och belyser det.
Ibland önskar jag att jag sett mer av världen -
men livet är inte mindre värt bara för att det är här och nu.
Religionen har skadat och sårat -
men det betyder inte att tron är ond.
Jag struntar i om min tro kommer att "löna" sig i slutändan -
det viktiga är att den skapar hopp och kärlek bland mig och mina medmänniskor idag.
Ibland är jag rädd för andra människor -
men om jag vågar se alla i ögonen, då ser jag mig själv, och då finns det inget att vara rädd för.
Jag hoppas, jag längtar, jag älskar -
alltså är jag människa, därför finns jag till.
/Jenny
men den dagen är inte idag.
Det kommer komma en dag då jag kommer att förbanna det faktum att jag inte sparade mer -
men den dagen är inte idag.
Alla perioder som vi upplever som hårda och fyllda av sorg känns ofta hopplösta -
men ingen av dessa perioder är eller var av ondo.
Alla människor som irriterar mig eller på någon sätt får mig att känna mig liten -
dessa människor är utsända för mig att öva mig på.
Vissa stunder fruktar jag döden över allt annat -
men jag är av den övertygelsen att när den dagen kommer så kommer jag inte vara rädd.
(Det är övergången som skrämmer mig, inte den andra sidan)
Jag är full av brister -
men jag bejakar mina goda sidor.
Det positiva i mitt liv kom inte till mig -
det är jag som söker, letar och belyser det.
Ibland önskar jag att jag sett mer av världen -
men livet är inte mindre värt bara för att det är här och nu.
Religionen har skadat och sårat -
men det betyder inte att tron är ond.
Jag struntar i om min tro kommer att "löna" sig i slutändan -
det viktiga är att den skapar hopp och kärlek bland mig och mina medmänniskor idag.
Ibland är jag rädd för andra människor -
men om jag vågar se alla i ögonen, då ser jag mig själv, och då finns det inget att vara rädd för.
Jag hoppas, jag längtar, jag älskar -
alltså är jag människa, därför finns jag till.
/Jenny
söndag 25 november 2007
Här är gudagott att vara
Dagens tips: (från Maria och Jenny) Mammaavdelningen på HM är en outforskad guldgruva.
Dagen igår skulle tydligen vara en antikommersiell sådan. Om jag hade vetat det i tid hade jag aldrig låtit Maria ta mig ner på stan. Ischh! Men vi hade mysigt. Vi åt lördagsfika på Norrlands nation och sen spatserade vi utmed Uppsalas shoppinggata. En utomordentligt lyckad dag... och...
...vilken lyckad kväll!!! Igår var det dags för payback-party, d v s en fest som fungerade som betalning för vårt slit under Anti-gås festen (don't tell skatteverket). Vi var cirka 40 personer och det bjöds på trerätters och dricka. En silltoast till förrätt, sen fläskfilé med rotgrönsaker och marängsviss till efterrätt. Underbart sällskap och mycket sång från Norrlands egen nationssångbok. Allt från Internationalen till Här är gudagott att vara.
Klockan hade nog börjat närma sig elva när vi började fundera på att dra vidare till något dansställe. Jag förslog inte helt oväntat Etage, karaokestället. De flesta var dock mer intresserade av att gå hem mot studentvägen och festa med singstar. Men envis som jag kan vara, så stod jag på mig och erbjöd mig att gå till Etage ensam för att kolla stämningen. Vilket jag också gjorde.
Det var mycket folk, 50 kronor i inträde och absolut ingen jag kände... förutom karaokevärden Fredrik. När jag hade minglat runt med mig själv i en halvtimme kom tack och lov några andra trogna karaokefantaster som erbjöd sig att ta hand om mig. Maria och Märta hade dock bestämt sig att lämna Norrlands, 50 minuter efter att jag gott. De anslöt sig till de glada sällskapet på Etage. Och tur var väl det - mellan 00-03 den kvällen dansade vi och sjöng och levde glada dagar. Därifrån kom vi inte förrän efter stängning. Lamporna hade tänds för länge sen när vi äntligen fick tag i våra jackor och kunde traska hem i snöovädret. Frusna till det yttre, men varma i själen. Tack för en underbar kväll tjejer!!!
Dagen igår skulle tydligen vara en antikommersiell sådan. Om jag hade vetat det i tid hade jag aldrig låtit Maria ta mig ner på stan. Ischh! Men vi hade mysigt. Vi åt lördagsfika på Norrlands nation och sen spatserade vi utmed Uppsalas shoppinggata. En utomordentligt lyckad dag... och...
...vilken lyckad kväll!!! Igår var det dags för payback-party, d v s en fest som fungerade som betalning för vårt slit under Anti-gås festen (don't tell skatteverket). Vi var cirka 40 personer och det bjöds på trerätters och dricka. En silltoast till förrätt, sen fläskfilé med rotgrönsaker och marängsviss till efterrätt. Underbart sällskap och mycket sång från Norrlands egen nationssångbok. Allt från Internationalen till Här är gudagott att vara.
Klockan hade nog börjat närma sig elva när vi började fundera på att dra vidare till något dansställe. Jag förslog inte helt oväntat Etage, karaokestället. De flesta var dock mer intresserade av att gå hem mot studentvägen och festa med singstar. Men envis som jag kan vara, så stod jag på mig och erbjöd mig att gå till Etage ensam för att kolla stämningen. Vilket jag också gjorde.
Det var mycket folk, 50 kronor i inträde och absolut ingen jag kände... förutom karaokevärden Fredrik. När jag hade minglat runt med mig själv i en halvtimme kom tack och lov några andra trogna karaokefantaster som erbjöd sig att ta hand om mig. Maria och Märta hade dock bestämt sig att lämna Norrlands, 50 minuter efter att jag gott. De anslöt sig till de glada sällskapet på Etage. Och tur var väl det - mellan 00-03 den kvällen dansade vi och sjöng och levde glada dagar. Därifrån kom vi inte förrän efter stängning. Lamporna hade tänds för länge sen när vi äntligen fick tag i våra jackor och kunde traska hem i snöovädret. Frusna till det yttre, men varma i själen. Tack för en underbar kväll tjejer!!!
Just det! Jag är klar med mössan!
Fred och frid
(ps. sa uppdaterad önskelista längre ner)
Fred och frid
torsdag 22 november 2007
Kärlek i höstvintermörkret
Kl är 00.23 och det är äntligen fredag!
Idag/igår torsdag steg jag upp kl 08.10. Jag hade låtit fönstret stå öppet hela natten för att jag skulle kunna sova bättre. Det hjälpte i och för sig, men jag har hostat en del idag. Aj aj!
En akademisk kvart efter nio samlades vi för den sista seminariet i kursen Litteraturläsning med Magnus Ullén, aka Ullen. Vi diskuterade dramatik utifrån Strindbergs tragedi Fadren och sedan tre episoder av Sex and the city. Det intressant att se vilka känsloreaktioner den serien väcker hos en del. De kan inte att motivera varför, men aggressiva blir de. Jag har väl säkert en liknande känsla inför något annat... hmm.. får se om jag kommer på något innan inlägget är färdigskrivet.
Kl 12 slutade vi och jag begav mig hemåt för att knopa ihop de sista meningarna på min uppsats. Kl 15.45 låg uppsatsen om J.D. Salingers roman Räddaren i nöden i Ullens fack och i urkunds inbox. Maria och jag följdes åt hem från Engelska parken och hann plocka upp hennes efterlängtade Harry Potter-bok på Folkes livs, aka postens återförsäljare.
Därefter har jag slöat på rummet, tvättat, lyssnat på musik, lagat mat och slutligen infunnit mig på torsdagens syjunta. Denna dag var vi hemma hos Louise i Triangeln (Snerkes nationsbostäder). Jag har lagt korsstygnen åt sidan och istället börjat virka en mössa av vitt eskimo-garn. Bilder på mig och den riktiga mössan kommer när den är helt klar.
Nu sitter jag, ganska sömndrucken med ett stort glas iskallt citronvatten. Jag saknar min Axel - kommer du snart? Han ska åka bort hela helgen till Åsa folkhögskola där han läste en skrivarkurs förra terminen. Jag ska försöka överleva genom att träffa massor av tjejkompisar och handla massa billig mat på Lidl. Imorgon blir det hemmamys i korridoren, med middag och Idol. På lördag ska jag och Maria få betalning för allt det slit som vi uthärdade under Antigås-serveringskvällen. GRATIS MIDDAG MED TILLHÖRANDE FEST! Yohoo!
Avslutningsvis vill jag spela en låt till min älskade. Låten som jag föralltid kommer att förknippa med ditt vardagsrum och oss. Du och jag Axel, du och jag.
Idag/igår torsdag steg jag upp kl 08.10. Jag hade låtit fönstret stå öppet hela natten för att jag skulle kunna sova bättre. Det hjälpte i och för sig, men jag har hostat en del idag. Aj aj!
En akademisk kvart efter nio samlades vi för den sista seminariet i kursen Litteraturläsning med Magnus Ullén, aka Ullen. Vi diskuterade dramatik utifrån Strindbergs tragedi Fadren och sedan tre episoder av Sex and the city. Det intressant att se vilka känsloreaktioner den serien väcker hos en del. De kan inte att motivera varför, men aggressiva blir de. Jag har väl säkert en liknande känsla inför något annat... hmm.. får se om jag kommer på något innan inlägget är färdigskrivet.
Kl 12 slutade vi och jag begav mig hemåt för att knopa ihop de sista meningarna på min uppsats. Kl 15.45 låg uppsatsen om J.D. Salingers roman Räddaren i nöden i Ullens fack och i urkunds inbox. Maria och jag följdes åt hem från Engelska parken och hann plocka upp hennes efterlängtade Harry Potter-bok på Folkes livs, aka postens återförsäljare.
Därefter har jag slöat på rummet, tvättat, lyssnat på musik, lagat mat och slutligen infunnit mig på torsdagens syjunta. Denna dag var vi hemma hos Louise i Triangeln (Snerkes nationsbostäder). Jag har lagt korsstygnen åt sidan och istället börjat virka en mössa av vitt eskimo-garn. Bilder på mig och den riktiga mössan kommer när den är helt klar.
Nu sitter jag, ganska sömndrucken med ett stort glas iskallt citronvatten. Jag saknar min Axel - kommer du snart? Han ska åka bort hela helgen till Åsa folkhögskola där han läste en skrivarkurs förra terminen. Jag ska försöka överleva genom att träffa massor av tjejkompisar och handla massa billig mat på Lidl. Imorgon blir det hemmamys i korridoren, med middag och Idol. På lördag ska jag och Maria få betalning för allt det slit som vi uthärdade under Antigås-serveringskvällen. GRATIS MIDDAG MED TILLHÖRANDE FEST! Yohoo!
Avslutningsvis vill jag spela en låt till min älskade. Låten som jag föralltid kommer att förknippa med ditt vardagsrum och oss. Du och jag Axel, du och jag.
Kärlek i höstvintermörkret
Jo. Jag tror att jag blir omotiverat arg (och fylld med en gnutta aggression) när blivande lärare inte kan lära sig att det heter engelsk-, tysk-, fransk- och svensklärare och när nätverket här på Norrlandsgårdarna tror att jag har all tid i världen.
"When I counted up my demons Saw there was one for every day
With the good ones on my shoulders I drove the other ones away"
Jo. Jag tror att jag blir omotiverat arg (och fylld med en gnutta aggression) när blivande lärare inte kan lära sig att det heter engelsk-, tysk-, fransk- och svensklärare och när nätverket här på Norrlandsgårdarna tror att jag har all tid i världen.
"When I counted up my demons Saw there was one for every day
With the good ones on my shoulders I drove the other ones away"
onsdag 21 november 2007
Snön ligger vit på taken... (not!)
...hoppas tomten är vaken!?För här kommer årets önskelista till tomten, gott folk!
ps. Tomten kan klicka på önskningarna i önskelistan, om han vill.
ps. Tomten kan klicka på önskningarna i önskelistan, om han vill.
llJennys önskalistall
Ny mobil med minst 3.2-megapixelkamera
Bäddmadrasskydd 120 cm
DVD-box med "Planet Earth" serien
Gröna badhanddukar/badlakan
Ett nattlinne, likt det som Anja fick förra julen
Presentkort på Body Shop eller följande produkter:
Klicka
Klicka
Klicka
Hårklippning och färgning
Överraskningar
Och låt oss inte glömma bort varför vi firar jul.
En son är oss given, allting ska bli nytt, världen får ett nytt ansikte.
Julig bild
(åldersgräns 1o år)
Today, was a pretty day...
...no disappointments
...no expectations on your whereabouts
...And oh, did I let you go?
...Did it finally show that strange things will happen if you let them?
Today I didn't even try to hide
I'll stay here and never push things to the side
You can't reach me cause I'm way beyond you today...
Today I didn't even look to find
Something to put me in that peace of mind
You can't touch me cause I'm way beyond you today...
Denna dag har jag typ ENDAST ägnat åt studier. Jag känner redan hur det håller på att stiga mig åt huvudet. Jag vill ut ut ut! Någonstans varsomhelst, bara inte framför en löpande text med bokstäver i (om det nu inte är texten på en karaokeskärm). Usch! Mina andra sinnen behöver underhållas.
SYNEN: Idag har säkert min syn stått från 90% av all sinnesaktivitet. Läsa, skriva, läsa, skriva och läsa lite till.
HÖRSEL: I morse var det i alla fall två tjejer från min basgrupp här och tittade på tre avsnitt av Sex and the city (vilket faktiskt var en läxa). Så då fick jag åtminstone använda rösten och hörsel lite. Sen har jag på kvällskvisten roat mig med att ladda hem och lyssna karaokelåtar för att testa röstläget på dem. Jag har även fått lyssna till Pappa och Mammas ljuva röster per telefon. Axel Paxel Paxis stämma har jag hört tre gånger. Två av de gångerna var rösten nyvaken, mer säger jag inte.
SMAK: Jag har ätit tre knäckemackor och en tallrik pasta med köttbullar och pesto.
LUKT: (se ovan) Plus. Jag har börjat använda mina vaniljljus som jag köpte vid det senaste IKEA-besöket. Så att det inte ska lukta "möglande student fastväxt i datastol" i rummet.
KÄNSEL: Jag längtar och väntar.
MITT SJÄTTE SINNE:
...säger mig att det blir snö på julafton, att Victora blir vår första uttalat homosexuella regent, att Sverige vinner kvalmatchen ikväll, att jag kommer gå och träna minst en gång denna vecka, att Axel inte somnar innan 4 i natt, att socker gör en god och klok, att dödligheten är 100% säker och att Gud finns.
...no expectations on your whereabouts
...And oh, did I let you go?
...Did it finally show that strange things will happen if you let them?
Today I didn't even try to hide
I'll stay here and never push things to the side
You can't reach me cause I'm way beyond you today...
Today I didn't even look to find
Something to put me in that peace of mind
You can't touch me cause I'm way beyond you today...
Denna dag har jag typ ENDAST ägnat åt studier. Jag känner redan hur det håller på att stiga mig åt huvudet. Jag vill ut ut ut! Någonstans varsomhelst, bara inte framför en löpande text med bokstäver i (om det nu inte är texten på en karaokeskärm). Usch! Mina andra sinnen behöver underhållas.
SYNEN: Idag har säkert min syn stått från 90% av all sinnesaktivitet. Läsa, skriva, läsa, skriva och läsa lite till.
HÖRSEL: I morse var det i alla fall två tjejer från min basgrupp här och tittade på tre avsnitt av Sex and the city (vilket faktiskt var en läxa). Så då fick jag åtminstone använda rösten och hörsel lite. Sen har jag på kvällskvisten roat mig med att ladda hem och lyssna karaokelåtar för att testa röstläget på dem. Jag har även fått lyssna till Pappa och Mammas ljuva röster per telefon. Axel Paxel Paxis stämma har jag hört tre gånger. Två av de gångerna var rösten nyvaken, mer säger jag inte.
SMAK: Jag har ätit tre knäckemackor och en tallrik pasta med köttbullar och pesto.
LUKT: (se ovan) Plus. Jag har börjat använda mina vaniljljus som jag köpte vid det senaste IKEA-besöket. Så att det inte ska lukta "möglande student fastväxt i datastol" i rummet.
KÄNSEL: Jag längtar och väntar.
MITT SJÄTTE SINNE:
...säger mig att det blir snö på julafton, att Victora blir vår första uttalat homosexuella regent, att Sverige vinner kvalmatchen ikväll, att jag kommer gå och träna minst en gång denna vecka, att Axel inte somnar innan 4 i natt, att socker gör en god och klok, att dödligheten är 100% säker och att Gud finns.
"Om jag tänkte som fan,
kanske tänkte hela dan
på mitt liv och fann
en slags mening som var sann,
ja, då får jag inte glömma en förbannat viktig grej,
att då gäller denna sanning bara mig."
(Tage Danielsson)
kanske tänkte hela dan
på mitt liv och fann
en slags mening som var sann,
ja, då får jag inte glömma en förbannat viktig grej,
att då gäller denna sanning bara mig."
(Tage Danielsson)
lördag 17 november 2007
Drottningen av landet i fjärran
Några av mina stora förebilder här i livet (bli inte upprörda av det breda spektrum av namn här) är Jesus, Carolina Klüft, Helen Sjöholm och Astrid Lindgren. Den 14 november, i onsdags, skulle min kära Astrid ha fyllt 100 år. Hon fattas mig. Vår relation består i att hennes berättarröst har nattat mig under hela min barndom. Hennes vision och liv har präglat mina värderingar. Hennes person har berört mig ända in i själen. För att citera Skorpan i Törnrosdalen: "Om alla vore som Astrid (eg. Jonathan) skulle det inte finnas någon ondska."
"Farbror Melker, vet du vad? Om inte du kan skriva så att jag förstår det, då tycker jag att du ska sluta opp med att skriva."
"Det finns saker som man måste göra fastän de är obehagliga och man helst vill slippa. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort."
"Lotta: BAJS! Fy va äckligt!
Lottas morfar: Nej, men så får du väl inte säga om gödsel Lotta. Om du visste hur viktig det är. Utan gödsel så växer ingenting.
Lotta: Det är BAJS i alla fall."
"Gunilla och Krister säger att Karlsson är ett påhitt, men Karlsson säger att de är dem som är påhitt. Ovanligt korkade påhitt, säger han."
"Hyss hittar `en inte på. De bare blir."
"Mattis: HAN ÄR DÖÖÖ!
Skalle-Per: Det är jag inte alls. Tror du inte jag har så´patt folkvett, att jag tar avsked innan jag geme väg."
"Lovis: Du vet att alla måste dö. Vi föds och vi dör, så har det alltid varit.
Mattis: MEN HAN FATTAS MIG. Han fattas mig så det skär i bröstet."
"Mamma, det är så konstiga med dig. På kvällarna, när vi är klarvakna, då vill du att vi ska gå och lägga oss. Men på morgonen, när vi sover, då vill du att vi ska gå upp."
"Den som är stark måste vara snäll."
"Det är ingen ordning på allting. Man hittar inte ett vartenda dugg."
"Rasmus: Jag vill va med dig Oskar. Du måste låta mig få va med dig.
Oskar: Så du tänker slänga bort en hel gård, med hästar och kor.. hela fadderullan.
Rasmus: Men Oskar, kan inte du få va min far då?
Oskar: Men du kan väl inte ha en luffare till far inte?
Rasmus: Joo, en sån som du.
Oskar: Men du har ju sagt att du vill ha någon som är rik och vacker.
Rasmus: Men jag tycker du är ganska vacker... och jag skiter i om inte du är rik. Jag vill va med dig Oskar."
"Pelle: Det kanske är en önskesten.
Tjorven: En önskesten, vad är det för slag?
Pelle: Man håller den i sin hand och önskar och så blir det så.
Tjorven: Haha, det tror jag bäst jag vill. Önska att vi får två kilo chockladglass så får du se.
Pelle: Äh, man måste önska någonting riktigt om man ska önska... Jag önskar att mina bröder ska komma hem snart, från det villande havet."
"Lotta: Snufs! Snurvel!!!
Tant: Har du ingen näsduk du?
Lotta: Jo, det har jag visst det. Men den lånar jag inte ut till dem som jag inte känner."
"Lotta: Nu är plättlöven slut, nu får vi börja äta av de gröna.
Jonas och Mia: Tack, men vi är nog mätta nu.
Lotta: Men med socker på så går det.
Mia: Men se upp så det inte sitter en mask på lövet.
Lotta: Masken får väl se opp själv."
"Spelar ingen roll, spelar ingen roll i Skymningslandet."
"Karlsson dricker vatten ur Lillebrors akvarium:
Lillebror: AKTA MINA FISKAR!
Karlsson: När man är sjuk måste man dricka stup i ett. Om det slinker med en och en annan fisk, det är en världslig sak."
"Lisabet: Madicken, vad ska vi göra?
Madicken: Ta ett par katten och köra och köra rakt över sjön och ta svansen till töm.
Lisabet: Men det har jag ju redan gjort.
Madicken: Hörrödu Lisabet, om du har dragit Gosan i svansen, då klår jag dig. Det vet du.
Lisabet: Men det har jag ju inte gjort. Det var Gosan som drog. Så svansen nästan gick av."
Jag var med under Astrids begravningceremoni, som jag tror ägde rum år 2003. I Storkyrkan var det i alla fall. Jag och min mamma satt bakom en av de stora tegelpelarna och såg absolut ingenting av ceremonin, men vi hörde allt och jag grät hulkande igenom den flera timmar långa begravningen. Innerligt ska det vara. Innan vi kom till kyrkan den dagen hade jag skrivit ett fyra sidor långt brev till min hjältinna. Kuvertet fick sen sin plats bland tusen och åter tusen blommor på kyrkorummets stengolv. Till drottningen av landet i fjärran, så löd adressen. För det är min största övertygelse att Astrid faktiskt befinner sig i landet i fjärran, i Nangiala och i landet som icke är. Och här hos oss, så klart. Jag tänker på henne ofta. Hon fattas mig, hon fattas mig så det skär i bröstet.
För att vi tillsammans ska få minnas Astrid extra mycket just denna vecka, följer här en rad Astrid-ord, uttalade av dem som säger dem bäst. Barnen. (Ursäkta detta breda spektrum av citat: från de mest allvarliga till de mest frispråkiga, men ingen säger att det inte är just de som är de största visdomsorden. Inte sant?)
"Farbror Melker, vet du vad? Om inte du kan skriva så att jag förstår det, då tycker jag att du ska sluta opp med att skriva."
"Det finns saker som man måste göra fastän de är obehagliga och man helst vill slippa. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort."
"Lotta: BAJS! Fy va äckligt!
Lottas morfar: Nej, men så får du väl inte säga om gödsel Lotta. Om du visste hur viktig det är. Utan gödsel så växer ingenting.
Lotta: Det är BAJS i alla fall."
"Gunilla och Krister säger att Karlsson är ett påhitt, men Karlsson säger att de är dem som är påhitt. Ovanligt korkade påhitt, säger han."
"Hyss hittar `en inte på. De bare blir."
"Mattis: HAN ÄR DÖÖÖ!
Skalle-Per: Det är jag inte alls. Tror du inte jag har så´patt folkvett, att jag tar avsked innan jag geme väg."
"Lovis: Du vet att alla måste dö. Vi föds och vi dör, så har det alltid varit.
Mattis: MEN HAN FATTAS MIG. Han fattas mig så det skär i bröstet."
"Mamma, det är så konstiga med dig. På kvällarna, när vi är klarvakna, då vill du att vi ska gå och lägga oss. Men på morgonen, när vi sover, då vill du att vi ska gå upp."
"Den som är stark måste vara snäll."
"Det är ingen ordning på allting. Man hittar inte ett vartenda dugg."
"Rasmus: Jag vill va med dig Oskar. Du måste låta mig få va med dig.
Oskar: Så du tänker slänga bort en hel gård, med hästar och kor.. hela fadderullan.
Rasmus: Men Oskar, kan inte du få va min far då?
Oskar: Men du kan väl inte ha en luffare till far inte?
Rasmus: Joo, en sån som du.
Oskar: Men du har ju sagt att du vill ha någon som är rik och vacker.
Rasmus: Men jag tycker du är ganska vacker... och jag skiter i om inte du är rik. Jag vill va med dig Oskar."
"Pelle: Det kanske är en önskesten.
Tjorven: En önskesten, vad är det för slag?
Pelle: Man håller den i sin hand och önskar och så blir det så.
Tjorven: Haha, det tror jag bäst jag vill. Önska att vi får två kilo chockladglass så får du se.
Pelle: Äh, man måste önska någonting riktigt om man ska önska... Jag önskar att mina bröder ska komma hem snart, från det villande havet."
"Lotta: Snufs! Snurvel!!!
Tant: Har du ingen näsduk du?
Lotta: Jo, det har jag visst det. Men den lånar jag inte ut till dem som jag inte känner."
"Lotta: Nu är plättlöven slut, nu får vi börja äta av de gröna.
Jonas och Mia: Tack, men vi är nog mätta nu.
Lotta: Men med socker på så går det.
Mia: Men se upp så det inte sitter en mask på lövet.
Lotta: Masken får väl se opp själv."
"Spelar ingen roll, spelar ingen roll i Skymningslandet."
"Karlsson dricker vatten ur Lillebrors akvarium:
Lillebror: AKTA MINA FISKAR!
Karlsson: När man är sjuk måste man dricka stup i ett. Om det slinker med en och en annan fisk, det är en världslig sak."
"Lisabet: Madicken, vad ska vi göra?
Madicken: Ta ett par katten och köra och köra rakt över sjön och ta svansen till töm.
Lisabet: Men det har jag ju redan gjort.
Madicken: Hörrödu Lisabet, om du har dragit Gosan i svansen, då klår jag dig. Det vet du.
Lisabet: Men det har jag ju inte gjort. Det var Gosan som drog. Så svansen nästan gick av."
Sluta aldrig dansa, folk!
fredag 16 november 2007
Tripp, Trapp och Trull
I veckan har jag roat mig med att se många av mina favoritavsnitt av Sex and the city. Det finns mycket jag stör mig på i den serien, typ: Mirandas okänslighet (ingenting är heligt), Carries sunkiga ordförråd, Carries skrik och Carries personlighet. He! Samtidigt förundras jag över hur snitsiga och fantasifulla manusförfattarna faktiskt kan vara. De har sin stunder. Jag får dock alltid en innerlig längtan efter mina tjejvänner i Väsby när jag ser de fyra tjejerna i serien äta sena middagar och dricka dyra drinkar. Så i början av veckan fick jag för mig att pausa ett avsnitt och skicka ett SMS till mina älsklingar Hanna och Matilda. Darlings!
Så nu är jag just hemkommen från a fabulous evening with tha gails!
Vi möttes vid, om inte, a even more fabulous restaurant on Skånegatan!
Koh Phangan
Jag kom dit 40 minuter innan tjejerna, så jag skrev upp oss på väntlistan för ett bord, beställde in en öl och fick 30 minuters kvalitetstid tillsammans med Strindbergs Fadren. (Jag insåg när jag satt där i baren hur glad jag är att jag faktiskt kan glömma allt muller som skakar en innerstadskrog och bara sjunka in i en god bok.)
Och jag fick min Sex and the city-kväll. En riktig gails-night, med god mat och prat om gamla och nya minnen. Hanna åt grillspett med dipsåser från BBQ:n, Matilda åt citrongräskryddad lax med ingefära och champinjoner och jag åt currymarinerade kycklingspett med jordnötssås. Vi smakade av varandras rätter - självklart.
Tripp, Trapp och Trull, det är vi det! En liten lek som vi kom på under hattens glada timmar. Efter varje kväll vi tillbringar tillsammans tilldelas någon titeln Tripp, någon Trapp och någon Trull. Just ikväll var det frågan om vem som var mättast. Jag tror Matilda var Tripp i början av kvällen, men sen fick jag typ magknip på tåget hem. Slutligen:
Jenny - Tripp
Matilda - Trapp
Hanna - Trull
Tack för att ni läst.
Massa kärlek
onsdag 14 november 2007
Onsdagens nöje (helgad vare den)
Yes. Karaoke ikväll igen.
Det är ju onsdag, karaokens heliga dag. Vet inte när det började men på något sätt har jag lyckats bli stammis på Uppsalas karaokebar Etage (den ligger vid Dragarbrunn). De har karaokekvällar onsdag-lördag. Förr brukade Maria och Axel alltid följa med men de har nog en stoltare karaktär än jag. De tycker det är dåligt att de har karaoketävling, vilket betyder att de väljer ut folk då och då som får vara med i en månadsfinal. Jag tycker också att det är helt emot karaokens principer. Det ska vara en folkfest, där alla kan vara med och sjunga hur bra eller dåligt som helst. Man ska ha kul tillsammans och man ska applådera alla för att de vågade hålla i mikrofonen och stå i rampljuset i några minuter. Det är ingen sångtävling. Men nu är det tyvärr så att Etage har en tävling och då är det ju så att tävlingsmänniskan Jenny tar över. Jag hatar att jag tycker att det är så himla kul att det just är tävling ibland.
För några månader sen var jag, Axel OCH Maria uttagna till en månadsfinal. Och bara Axel gick vidare till årsfinal med sin tolkning av "Black Velvet". Maria sjöng en Kelly Clarkson låt och jag sjöng Lisa Nilssons "Varje gång jag ser dig". Dåligt, tråkigt och alldeles för vanligt låtval fattade jag sen. Axel var däremot grym. Samtidigt var det kul att en vän som heter Rebecca gick vidare tillsammans med Axel.
Jag har därefter jobbat på mina låtval och förrförra onsdagen var jag med i en månadsfinal igen. Det var jag emot 6 killar. De sjöng låtar såsom "Pure some sugar on me", "Bed of roses", "I'm just a gigalo", "Jolene" och någon Billy Joel låt smög också förbi. Jag sjöng låten "Life is a Cabaret", med Liza Minelli ur musikalen Cabaret. Den är så underbar att sjunga, för allt som är musikal kan göras till just musikal. Det vill säga, man kan överdriva och showa bäst man vill. Och det var nog det som behövdes för att ta mig till ÅRSFINAL! Dubbelt så roligt blev det när även min vän Christoph utropades till den andra årsfinalisten. Så 5 december ska jag, Axel, Rebecca och Christoph brista ut i sjönsång. Förhoppningsvis. Kom om du har lust (blink).
Ikväll i alla fall... Ikväll ska jag ut med Rebecca för att fira att hon fyllt 20, med några sköna låtar och några glas rött.
Kolla in bilder från en kväll på Etage i goda vänners sällskap:
(Klicka på bilden)
Massa kärlek
För några månader sen var jag, Axel OCH Maria uttagna till en månadsfinal. Och bara Axel gick vidare till årsfinal med sin tolkning av "Black Velvet". Maria sjöng en Kelly Clarkson låt och jag sjöng Lisa Nilssons "Varje gång jag ser dig". Dåligt, tråkigt och alldeles för vanligt låtval fattade jag sen. Axel var däremot grym. Samtidigt var det kul att en vän som heter Rebecca gick vidare tillsammans med Axel.
Jag har därefter jobbat på mina låtval och förrförra onsdagen var jag med i en månadsfinal igen. Det var jag emot 6 killar. De sjöng låtar såsom "Pure some sugar on me", "Bed of roses", "I'm just a gigalo", "Jolene" och någon Billy Joel låt smög också förbi. Jag sjöng låten "Life is a Cabaret", med Liza Minelli ur musikalen Cabaret. Den är så underbar att sjunga, för allt som är musikal kan göras till just musikal. Det vill säga, man kan överdriva och showa bäst man vill. Och det var nog det som behövdes för att ta mig till ÅRSFINAL! Dubbelt så roligt blev det när även min vän Christoph utropades till den andra årsfinalisten. Så 5 december ska jag, Axel, Rebecca och Christoph brista ut i sjönsång. Förhoppningsvis. Kom om du har lust (blink).
Ikväll i alla fall... Ikväll ska jag ut med Rebecca för att fira att hon fyllt 20, med några sköna låtar och några glas rött.
Kolla in bilder från en kväll på Etage i goda vänners sällskap:
(Klicka på bilden)
Massa kärlek
tisdag 13 november 2007
Källan till liv
Låtar som måste lyssnas på just idag:
Radio Dept. med Strange things will happen
Queen med klassikern Bohemian Rapshody
Jonathan och Hjältar med Tingeltangel
Låten Life is a cabaret från musikalen Cabaret
Margot & The nuclear So and So's med Skeleton key
Dave Mattews band med Superman
Rebecca St James version av den keltiska psalmen Be thou my vision
Adiemus med Cantus Inaequalis
Magic Numbers med Carl's song
Manu Chao med Homens
Nu ska jag ut och dricka öl på Snerkes nation.
Trevlig kväll alla nära och kära och älskade!
Radio Dept. med Strange things will happen
Queen med klassikern Bohemian Rapshody
Jonathan och Hjältar med Tingeltangel
Låten Life is a cabaret från musikalen Cabaret
Margot & The nuclear So and So's med Skeleton key
Dave Mattews band med Superman
Rebecca St James version av den keltiska psalmen Be thou my vision
Adiemus med Cantus Inaequalis
Magic Numbers med Carl's song
Manu Chao med Homens
Nu ska jag ut och dricka öl på Snerkes nation.
Trevlig kväll alla nära och kära och älskade!
måndag 12 november 2007
Måndag och snöblandat regn
En helt vanlig måndag. Dagen har inte varit så värst spännande. Jag gick upp 12.30, typ. :-S
Jag har hunnit sitta i min "gungstol" (den gungar ytterst lite) djupt försjunken i min Salinger-roman, med en mysig kopp Yogi-te på fönsterbläcket intill. Maria, den mysiga, kom in någon gång vid 14-tiden med en cookie och ett glas mjölk. "Kakpaus!"
Sen kom Axel in på rummet vid 15-tiden, med en nachostallrik som han under en timme hade fixat i ordning i mitt (vårt) kök. Jag fick smaka!
Jag har kollat lite på TV, sytt lite korsstygn, sett på fyra Vänneravsnitt på datan och gått en långpromenad med Älskling i snöblandat regnrusk.
Klockan är nu tio i tolv.
Men jag ska nog ändå slå mig ner en stund i gungstolen och läsa några sidor till.
Ps. igår såg jag dock en gammal film som berörde. Good Will Hunting. Ofattbart att jag lyckats hålla mig ifrån detta underbara konststycke. Jag älskar verkligen Robin Williams och hans skådespeleri. Det är dock lite roligt att han alltid får spela snälla-gubben-rollen, medan Stellan Skarsgård alltid får spela den iskalla, missahandlande eller krävande fadersgestalten (även i detta fall). Ds.
Favoritmening ur den underbara historien om den vidunderliga kärleken:
"Hon satt hopkrupen på taburetten med tekoppen mellan händerna och blicken fäst vid något som kunde vara en fläck på mattan men likväl en punkt på hennes inre horisont"
(Carl-Johan Vallgren)
Jag har hunnit sitta i min "gungstol" (den gungar ytterst lite) djupt försjunken i min Salinger-roman, med en mysig kopp Yogi-te på fönsterbläcket intill. Maria, den mysiga, kom in någon gång vid 14-tiden med en cookie och ett glas mjölk. "Kakpaus!"
Sen kom Axel in på rummet vid 15-tiden, med en nachostallrik som han under en timme hade fixat i ordning i mitt (vårt) kök. Jag fick smaka!
Jag har kollat lite på TV, sytt lite korsstygn, sett på fyra Vänneravsnitt på datan och gått en långpromenad med Älskling i snöblandat regnrusk.
Klockan är nu tio i tolv.
Men jag ska nog ändå slå mig ner en stund i gungstolen och läsa några sidor till.
Ps. igår såg jag dock en gammal film som berörde. Good Will Hunting. Ofattbart att jag lyckats hålla mig ifrån detta underbara konststycke. Jag älskar verkligen Robin Williams och hans skådespeleri. Det är dock lite roligt att han alltid får spela snälla-gubben-rollen, medan Stellan Skarsgård alltid får spela den iskalla, missahandlande eller krävande fadersgestalten (även i detta fall). Ds.
Favoritmening ur den underbara historien om den vidunderliga kärleken:
"Hon satt hopkrupen på taburetten med tekoppen mellan händerna och blicken fäst vid något som kunde vara en fläck på mattan men likväl en punkt på hennes inre horisont"
(Carl-Johan Vallgren)
söndag 11 november 2007
Usch! vilken härlig kväll
Ja, kvällen igår bjöd verkligen på allt från finstämd fördrink "Välkommen, får det lov att vara en fördrink. Skumpa eller alkoholfritt", till vinglande med avecglasen på en liten bricka medan 230 jurister sjunger Bohemian Rapsody och gungar i armkrok. Gud vilken kväll. Historien är denna: Mary Olie lurade med mig till Norrlands nations festlokal igår den 10 november för att hjälpa till att servera på juristernas Anti-gås fest. Jag trodde först att man skulle komma dit kanske vid 17 och hjälpa till att dela ut lite mat.
Men detta var vad jag gjorde igår.
Kl 12 var det samling för alla som skulle servera. Vi var 14 stycken, under ledning av Anna, som jobbar på nationen. Vi tilldelades olika uppgifter. Några började ställa ut bord, stolar och lägga upp dukar i den stora festsalen. Jag Maria och två till tjejer som heter Märta och Veronica fick en lista och skulle plocka ihop lite saker till middagsdukningen:
230 knivar
230 gafflar
230 små gafflar
230 skedar
230 dessertskedar
230 teskedar
230 rödvinsglas
230 vattenglas
230 ölglas
230 kaffekoppar
230 champangeglas
230 tallrikar
230 förrättsskålar
460 halvtallrikar
230 kaffefat
massa shotglas
massa avecglas
(så tydligt stod det även på listan)
(dessutom plockade vi även ihop 230 vitvinsglas, men de behövde vi inte ha gjort fick vi reda på senare)
Mellan kl 14-16 roade vi oss med att putsa alla glas och bestick. Sen fick vi lite mat i oss.
Kl 17+ började de första uppklädda juristerna anlända. Jag och Mary hade tagit på oss att dela ut fördrinkarna i trappen mellan garderoben och "mingelhallen". Det kan ha varit 50-60 flaskor mousserande vin som tog slut på en timme. Inte omöjligt.
Resten av kvällen hade jag ansvar för att 18 personer fick dricka och mat. Serveringsschemat:
Servering av shot till förrätten
Avdukning av förrätt
Vinbjud nr 1
Servering av köttet
Servering av potatis och sås
Vinbjud nr 2
Avdukning av tallrikar, bestick, glas m.m.
Vinbjud nr 3
Servering av efterrätt
Avecbjudning
Avdukning och städning av hela j-kla festsalen
Vi var klara vid 23.40 ungefär.
Klart att vi hade roligt. Inför varje serveringsmoment hade vi typ lagsnack, i stil med peppning inför en lagkapp (bra simnings-liknelse där Jenny). Och jag var fett taggad första halvan av kvällen. Trots att jag fick ont i benen, skoskav, ryggverk och typ muskelkramper i vänster arm efter att ha serverat köttet. Så när vi skulle starta vår fest, ca 00.30 var jag inte lika sugen. Rättare sagt, jag var mer död än levande. Så jag åt maten som bjöds och sen cyklade jag faktiskt hem i kylan. Inte ett dugg bitter över att missa all fri sprit, vin och öl som serverades. Sant.
Jag åkte hem och sov hos Axel istället. Dessutom fick jag, ur klara ögon, bevittna ett upplyst Domkyrka på vägen hem. Ljus och färger lyste ut ur vartenda fönster i de tre kyrktornen. Det var magiskt, på sitt sätt. Och när jag ledde min cykel upp längs St. Olofsgatan kl 1.00 på natten så kände jag att den synen var så mycket mer värd än all den festlighet som jag övergav. Jag var nöjd över att ha hjälpt till att göra 230 juristers kväll festlig och glädjefylld.
Idag har jag träningsvärk. Men jag är pigg. För jag fick 10 timmars skönsömn.
Tack för igår, alla som var med på Anti-gåsfirandet på Norrlands nation. Alla ni som var tillfälliga gäster i mitt liv.
Massa kärlek
Men detta var vad jag gjorde igår.
Kl 12 var det samling för alla som skulle servera. Vi var 14 stycken, under ledning av Anna, som jobbar på nationen. Vi tilldelades olika uppgifter. Några började ställa ut bord, stolar och lägga upp dukar i den stora festsalen. Jag Maria och två till tjejer som heter Märta och Veronica fick en lista och skulle plocka ihop lite saker till middagsdukningen:
230 knivar
230 gafflar
230 små gafflar
230 skedar
230 dessertskedar
230 teskedar
230 rödvinsglas
230 vattenglas
230 ölglas
230 kaffekoppar
230 champangeglas
230 tallrikar
230 förrättsskålar
460 halvtallrikar
230 kaffefat
massa shotglas
massa avecglas
(så tydligt stod det även på listan)
(dessutom plockade vi även ihop 230 vitvinsglas, men de behövde vi inte ha gjort fick vi reda på senare)
Mellan kl 14-16 roade vi oss med att putsa alla glas och bestick. Sen fick vi lite mat i oss.
Kl 17+ började de första uppklädda juristerna anlända. Jag och Mary hade tagit på oss att dela ut fördrinkarna i trappen mellan garderoben och "mingelhallen". Det kan ha varit 50-60 flaskor mousserande vin som tog slut på en timme. Inte omöjligt.
Resten av kvällen hade jag ansvar för att 18 personer fick dricka och mat. Serveringsschemat:
Servering av shot till förrätten
Avdukning av förrätt
Vinbjud nr 1
Servering av köttet
Servering av potatis och sås
Vinbjud nr 2
Avdukning av tallrikar, bestick, glas m.m.
Vinbjud nr 3
Servering av efterrätt
Avecbjudning
Avdukning och städning av hela j-kla festsalen
Vi var klara vid 23.40 ungefär.
Klart att vi hade roligt. Inför varje serveringsmoment hade vi typ lagsnack, i stil med peppning inför en lagkapp (bra simnings-liknelse där Jenny). Och jag var fett taggad första halvan av kvällen. Trots att jag fick ont i benen, skoskav, ryggverk och typ muskelkramper i vänster arm efter att ha serverat köttet. Så när vi skulle starta vår fest, ca 00.30 var jag inte lika sugen. Rättare sagt, jag var mer död än levande. Så jag åt maten som bjöds och sen cyklade jag faktiskt hem i kylan. Inte ett dugg bitter över att missa all fri sprit, vin och öl som serverades. Sant.
Jag åkte hem och sov hos Axel istället. Dessutom fick jag, ur klara ögon, bevittna ett upplyst Domkyrka på vägen hem. Ljus och färger lyste ut ur vartenda fönster i de tre kyrktornen. Det var magiskt, på sitt sätt. Och när jag ledde min cykel upp längs St. Olofsgatan kl 1.00 på natten så kände jag att den synen var så mycket mer värd än all den festlighet som jag övergav. Jag var nöjd över att ha hjälpt till att göra 230 juristers kväll festlig och glädjefylld.
Idag har jag träningsvärk. Men jag är pigg. För jag fick 10 timmars skönsömn.
Tack för igår, alla som var med på Anti-gåsfirandet på Norrlands nation. Alla ni som var tillfälliga gäster i mitt liv.
Massa kärlek
torsdag 8 november 2007
Tidsfördrif.
För att fördriva eller berika min pluggfria tid här i min bohemiska korridor finns ett antal alternativ. Tjejerna i min klass (Svenska I) har bildat en syjunta som träffas varje torsdag. Jag bestämde mig för att ge mig på syslöjdens enklaste moment. Men tidkrävande är det: Korsstygnen!!!
Här är ett smakprov på min sköna skapelse. Den är menad för korridorens köksvägg framåt jul. Som de flesta ser, hoppas jag, är det ett Bo Kaspers citat som broderas.
VÅRT PALATS ÄR
ETT FULLKOMLIGT
KAOS
Ett annat härligt tisfördriv är läsning. All läsning som INTE är kurslitteratur lockar dessvärre extremt mycket. Här är alla de böcker som jag underhåller mig med just nu.
Danjel Sjölins Agustnominerade bok "Världens sista roman"
Karen Armstrongs bok "Genom den trånga porten" om hennes 7 år i kloster
Svensklärarföreningens årsbok "Gud och djävulen i svensk litteratur"
Lasse Bergs bok "Gryning över Kalahari" om hur människan blev människa
och
Salingers klassiker "Räddaren i nöden", som jag faktiskt ska skriva en uppsats om i slutet av denna kurs (eget val av skönlitterär bok dock)
Det roliga är att jag kan rekommendera dem allihop!
Massa kärlek
Välkomna.
Hej alla goda vänner, familj och bekanta. Jag som trodde att facebook var den enda Internetepedemi som jag skulle dras med i. Men nu är det bloggarnas tid. Jag önskar att jag var som den gamla dam som ringde till bokhandeln i Väsby en dag och frågade efter en författare: ”Ja, han har skrivit på Internet. En grogg eller plogg eller vad det nu heter”. Tyvärr är jag inte så lyckligt ovetande.
Detta är ett litet rum. En dörr står på glänt. En öppen dörr, direkt in i mitt huvud, min själ och mitt hjärta. Välkommen in! Vågar du kika in?
Själv vet jag inte än vad som kommer hända här. Det blir ett äventyr. And… ”it’s a mystery” (Shakespeare in Love) som vi säger i Upppsala. Det blir förmodligen en godisblandning. Lite bilder, lite texter, berättelser, tankar och sådant.
Sluta aldrig dansa!?
Anledningen till denna härliga blogg-titel har följande historia:
Graninge Stiftsgård är mitt andra hem, och alltid när jag vistas där uppfylls mitt inre av en sprudlande glädje vilken får mig att uttala de mest bevingade av ord. Exempelvis ”mitt hjärta sjunger och lever som mest på Graninge”. Ett annat exempel är ”Sluta aldrig dansa!”. Det har blivit som en sammanfattning av mitt alltför optimistiska sätt och också mitt motto här i livet.
Att aldrig sluta dansa handlar om att aldrig förlora hoppet och kärleken till just livet. Människan behöver dansa, sjunga, skratta och gråta. Annars är hon ingen människa. Så när jag känner mig nere, uppe eller förlorad finns de orden alltid inom mig.
Jag tror på godheten och kärleken. Vad skulle jag annars göra. Vad skulle vi annars göra.
Detta är ett litet rum. En dörr står på glänt. En öppen dörr, direkt in i mitt huvud, min själ och mitt hjärta. Välkommen in! Vågar du kika in?
Själv vet jag inte än vad som kommer hända här. Det blir ett äventyr. And… ”it’s a mystery” (Shakespeare in Love) som vi säger i Upppsala. Det blir förmodligen en godisblandning. Lite bilder, lite texter, berättelser, tankar och sådant.
Sluta aldrig dansa!?
Anledningen till denna härliga blogg-titel har följande historia:
Graninge Stiftsgård är mitt andra hem, och alltid när jag vistas där uppfylls mitt inre av en sprudlande glädje vilken får mig att uttala de mest bevingade av ord. Exempelvis ”mitt hjärta sjunger och lever som mest på Graninge”. Ett annat exempel är ”Sluta aldrig dansa!”. Det har blivit som en sammanfattning av mitt alltför optimistiska sätt och också mitt motto här i livet.
Att aldrig sluta dansa handlar om att aldrig förlora hoppet och kärleken till just livet. Människan behöver dansa, sjunga, skratta och gråta. Annars är hon ingen människa. Så när jag känner mig nere, uppe eller förlorad finns de orden alltid inom mig.
Jag tror på godheten och kärleken. Vad skulle jag annars göra. Vad skulle vi annars göra.
Igen,
Välkomna in.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
