tisdag 27 maj 2008

Några av mina favoritcitat:

"Varför kan alla stava till egoism? Varför kan ingen stava till solidaritet?"
Mikael Persbrandt


De 7 gyllene orden som motverkar ilska och bråk och öppnar vägen till kommuntikation:
"DET LIGGER MYCKET I DET DU SÄGER"

Affirmationer att upprepa för sig själv när man är riktigt irriterad på någon:
"Jag är fast besluten att ändra min uppfattning om denna människa."

"Han/Hon är utsänd för mig att öva på."

"Det är aldrig kärleksfullt att vara någons dörrmatta!"
Kay Pollack

"Att kränka en annan människa är som att spotta Gud i ansiktet."
Okänd

Jag gick till skogs för att leva medvetet. Jag ville leva innerligt och suga märgen ur livet. För att utdriva allt som ej är liv, och inte vid min död upptäcka att jag aldrig levat.
Henry David Thoreau


fredag 23 maj 2008

Vårruset


Igår torsdag, den 22 maj, sprang jag för första gången på väldigt länge. Och jag sprang inte vad eller var som helst: Jag sprang vårruset! 5 kilometer, varav jag kanske lunkade 1,5 km och sprang 3,5 km. Eller nått. Men stolt som tuppen är jag allt. 39 minuter kom jag in på.

Till sällskap hade jag min syjunta, som hade bildat två lag. Vi hade alla vita t-shitar som tydligt visade att: här kommer Sticken!

Men den stora frågan som nu är på allas läppar kvarstår: Heter det verkligen Vår ruset, som det faktiskt står överallt; i reklamen, på medaljen m.m.????? (särskrivning)

måndag 19 maj 2008

Aldrig tyst!

Nu tror du säkert att det här inlägget kommer att handla om hur mycket jag längtar efter tystnad / avskyr allt väsen runt omkring mig. Men tyvärr, så är ej fallet.

Jag slås allt oftare av att jag alltid har något typ av ljud runt omkring mig. Så fort jag kommer hem till rummet, slår jag på musik på datorn eller tv:n. Så fort det inte finns någon annan att prata med så behövs musik, ljudbok eller någon serie att titta på eller "ha i bakgrunden". Inte ens ens cykeltur till stationen klarar jag utan min ipod. Varför aldrig tyst?

Ytterligare ett konstigt fenomen: Jag kan inte somna i tystnad. Det är hur lätt som helst att somna i en fullsatt pendeltågsvagn, men förfärligt jobbigt att försöka komma till ro i ett ensamt tyst sovrum. När jag var liten brukade jag alltid lyssna på sagoband för att kunna somna. Denna vana har förföljt mig ända in i vuxenåldern, ända tills dagen idag. Jag lyssnar alltid på någon talande röst för att kunna komma till ro. Ordet lyssnar är dock överdrivet, jag behöver höra mumlandet i bakgrunden av mina tankar. Alltför ofta somnar jag till tv:n eller någon dvd:film på datorn.

Samtidigt har jag lärt mig stänga ute vissa ljud och till exempel läsa till musik, babbel och andra störsmoment.

Samtidigt måste min kära pojkvän alltid ta batterierna ur min tickande väggklocka för att kunna sova i mitt rum. Jag, jag hör den inte ens.

söndag 18 maj 2008

Att resa


Idag har jag umgåtts med en av mina bästa och äldsta vänner: Matilda. Hon har nyligen kommit hem från en fyra veckors lång resa i Thailand så självklart hade hon mycket att berätta, och jag kunde inte vara en mer nyfiken lyssnare.

Det här med resor har jag snabbt ändrat åsikt om. För ett år sedan då många av mina vänner började resa hit och dit i världen tyckte jag inte att det var så intressant; det var inget för mig. Jag har alltid varit så glad över att bara befinna mig i Sverige och det har alltid varit en självklarhet att jag ville plugga här. Jag vet också att jag alltid har varit lite rädd för att åka långt bort, till främmande länder, främmande kulturer. Främmande, främmande, främmande. Kanske beror det på att jag inte rest mycket alls i mitt liv; aldrig lämnat Europa. När jag var under femton kommer jag ihåg att jag till och med tyckte att det var obehagligt att befinna mig i Danmark och Finland. Det var helt enkelt inte hemma.

Jag känner dock mer och mer hur jag mognar i min inställning till främmande länder och resor. Jag längtar mer och mer ut i världen. Däremot är jag medveten om att jag inte har varit mogen för långa resor förrens nu. Jag känner en längtan efter att "vara där". Inte bara uppleva allt det där främmande, eller ska jag säga det där nya, genom en tv-ruta.

Första stora händelsen är att jag den 31 maj lämnar Europas gränser bakom mig och upptäcker Egyptens städer, religioner, byggnader och människor. Jag kunde inte vara mer exalterad och spänd! Jag kommer att "vara där"!!!

Jag brukar säga: Om man ska bli lärare måste man ha något att berätta. Och helst ska allt detta inte lästs i böcker. Man måste ha egna upplevelser att berika undervisningen med. Inte behöva börja sin mening med: "Det här är en bild på floden Ganges...", utan istället "Den här bilden tog jag när jag var vid floden Ganges..." eller "Mitt intryck av atmosfären kring Ganges var...". Denna tanke och detta förhållningssätt har under det senaste året blivit mycket viktig för mig. Det har även triggat min längtan efter resor och upplevelser.

Planerna är därför att jag ska läsa klart mina svenskstudier, d v s plugga ett år till, och sedan ta ett så kallat sabbatsår. Under detta sabbatsår skulle jag vilja jobba jobba jobba för att sedan uppleva: Indien, Thailand, Vietnam, Kina, Indonesien, Japan och eventuellt den Australienska kontinenten. Ambitiöst: Javisst!

Det finns ändå något vackert i människor som inte finner något intresse i att resa. De som lever och trivs på exakt samma plats där de föddes; för de är det det ultimata och mest spännande.

Att alla inte vill eller vågar resa, det är viktigt att komma ihåg i en tid då allt uppmanar oss till rörelse och förnyelse. Vissa vill stå stilla!

lördag 17 maj 2008

Små fina ögonblick

En varm torsdag och syjunta i Stadsparken

Annelie och hennes vän


Anna och nachosen


Ida och Marie


Isabella


En seg fredagskväll med husmanskost och rödvin


Mattias och Pernilla ska hugga in


Maria


En regnig lördag med kossorna, som sprang ut på sommarbete


Mattias, Pernilla, Maria och jag var där


Vi hälsade på kalvarna och tittade på när kossorna sprang ut på fältet
Så mycket lycka!

tisdag 13 maj 2008

Tv-tidsfördriv

Eftersom jag nu har bantat ner min skoltid från heltid på Arlandagymnasiet till två tretimmars lektioner i veckan måste man ju uppehålla sig på något vis. För mig uppehåller jag mig med alfapet på Internet, läsning och slötittande på Sex and the city, South Park och annan Tv.

Jag har överraskats två gånger den här terminen över, återigen, SVT:s fantastiska utbud. Två program som jag tjatat om för alla jag känner är charad-programmet Glasklart och dramaproduktionen Sthlm. Se dem, se dem, se dem! För skratt och för gråt. För glädeskratt och tårar av lycka. Som min far brukar påpeka: Varför finns det inte fler tv-program om snäll, roliga och goda människor? Men dessa exempel är verkligen exempel på just snäll-tv.

Sen måste jag även rekomendera alla att kolla in http://www.southparkstudios.com/. Visserligen bjuder South Park ofta på extrem och vulgär humor, men serien bär på budskap som för den upp till Simpson-kvalitet. Men i många fall överträffar South Park Simpsons i smarthet. Faktiskt. Bägge serierna driver ju med Amerika, amerikaner och amerikanska fenomen.

Det är ändå konstigt att man kan bli så fäst vid fyra extremt dåligt animerade småpojkar. Men för mig har de nu humor, känslor och fyra mycket stora små-hjärtan.







Förlåt till alla som tyckte att klippen var stötande. Man blir nog lite hämmad när man sett serien ett tag. Men själv garvar jag så att jag gråter.

Jenny