Läsa läsa läsa...

Ja, denna sommar är ägnad åt orden, berättelserna och böckerna. Jag ska verkligen passa på att läsa allt det där som jag besväran tittar upp på i bokhyllan och tänker att jag så gärna vill läsa, men som jag annars aldrig hinner. Nu har jag tid. Tid i överflöd.

Jag har som ni kanske märkt i det senaste inlägget att jag redan hunnit med i alla fall en läsupplevelse. Men inget kan överträffa den berättelse som jag med tårfyllda ögon avslutade i morse. Khaled Hosseinis Flyga drake. Jag har i ett tidigare inlägg, från januari, skrivit om den första boken som jag läste av honom: Tusen strålande solar. Det gick så snabbt att läsa den att jag inte ens hann byta bild på boken som jag håller på att läsa här på bloggen. Så här kommer en bild.

Hosseinis berätttelser är som sagor, men det är inga vackra sagor. Han skriver inte på intet sätt krångligt, men det är alltid träffsäkert. Får jag bjuda på ett smakprov?

När jag stängde Sohrabs dörr tänkte jag att det kanske var så förlåtelse började växa fram, inte med en storslagen gudomlig uppenbarelse utan med att smärtan samlar ihop sina saker, packar ner dem i en väska och utan att tala om det för någon sticker iväg mitt i natten.

och...

Jag tog honom från ett säkert kaos och släppte ner honom i en kaotisk osäkerhet.

Jag tror faktiskt inte jag gråtit över en bok förut. Men Flyga drake är en saga som bara tar tag i en, jag tror aldrig den kommer släppa taget.Och för det är jag lycklig. Läs!

Rekommendation till de lata dagarna i hängmattan

Finns det något underbarare än att njuta av en dag i hängmattan, i den ljumma skuggan från träden?

För er som håller med, vare sig man äger en hängmatta eller inte, så kommer här en sällskapsrekommendation. En av PC Jersilds böcker: De ondas kloster (2003). Jag har varit intresserad av boken sen den gavs ut, men inte gett mig på den förrän nu. Jag har dessutom samlat på mig flera dåliga recentioner från tidningar och läsare, som tyckt att boken varit torr och tråkig. Men NEEEJ säger jag! Det var verkligen en läsupplevelse. En bok som både är facklitteratur, deckare och roman (räknas dock som skönlitteratur). En spänningsroman i historisk miljö och nutid.

Så för dig som vill berikas med Stockholmshistoria i blandning med spännande religionsfilosofi och arkeologiaction - Läs!

Nya sysselsättningar

Igår, torsdag, var jag på besök hos en familj som jag ska vara hundvakt åt i höst. De ska om en vecka hämta sin lilla dvärgschnauzer. Denne lille rackare har fått namnet Emil och ser väl ungefär ut så här:

Jag kommer i höst att spendera många timmar med honom om allt går bra. Förmodligen kommer vi ses tre timmar per dag (vardagar). Jag tar mig till familjen hus med cykel, ca 10-15 minuters cykelväg. Välkommen vardagsmotion. Plus att jag ju kommer att behöva ta promenader med Emil. Annars kommer jag nog använda timmarna till att plugga och inandas den kärlek som bara ett djur jag ge en. Det ska bli underbart att få kontakt ett djur igen, det ger så mycket. Förra sommaren var ju rena rama valpsommaren, med Axels pappas åtta valpar.

Dessutom kommer hundpassningen innebära att jag kan spara mer pengar. Jag satsar på att spara kanske två och fem i månaden. Bra att ha om jag ska ut och se världen 2009-2010.

Kramar från Uppsala

I kärlekens namn

Carola. Varför väcker denna människa så mycket känslor hos svenskarna? Oftast tycker jag att det talas illa om henne. De flesta verkar känna ett obehag eller ilska gentemot henne, bara vid omnämnandet av hennes namn.

Jag tillhör dem som tycker om Carola. Jag tycker faktiskt att hon är en vettig människa och en storartad artist. Därför vill jag, som en protest gentemot häxjakten runt Carola, hylla henne här på bloggen med, enligt min mening, ett av de tuffaste framträdanden som hon gjort. I kärlekens och musikens namn. Hon bevisar utan det minsta tvivel att hon är en av våra största svenska röster.

Egypten

Åh Egypten, jag saknar dig redan. Så mycket intryck. Så mycket nytt att inse, förstå och lära sig. För mig blev resan det första mötet med en helt annan kultur än den jag är van vid. För att få höra mer beskrivande berättelser måste du nog bjuda mig på en kopp te. Här är det jag kommer minnas från Egyptenresan:
(Våra resmål var Kairo och Dahab, ett samhälle vid Sinaihalvöns östra kust)

Tempot, Kairos luft fylld av avgaser rök och damm, trafiken, taxibilarna utan bälten, inredningen i taxibilarna, tutandet, det tillmötesgående folket, Röda havet, saltvattnet, katterna, försäljarna, böneutropen, Hannas underbara lägenhet, home-delivery, Stella-öl, värmen, fläktarna i sovrummen, arabiskan, magont, toaletterna med de små duschsystemen, snorklandet bland fiskar och koraller, de starka teerna, människorna med de små men betydelsefulla arbetena, dörrvakterna som sov i trapphusen, pyramiderna, sjöborrarna, sjöstjärnorna, det plötsliga regnet på marknaden, känslan av att vara instängd i ett badrum utan luft, äventyret med att få ut mig ur badrummet, Kairos muller som aldrig tystnar, sönderklippta filmer, känslan av salt i ansiktet och i håret, prutandet i butikerna, Hibiskusteet, fikonmarmeladen, tunnelbanan, korallskadan, beduinflickorna som sålde smycken, personalen på Jasmine Pension & Resturant, den sköna frånvaron av mobiltelefonen och datorn, människorna som går rakt ut i gatan, bevittnandet av airo från flygplanet, kyrkorna i koptiska Kairo, avslappningen, missförstånden, samtalen, tårarna och skratten.

Jag vill tillbaka.

Fler bilder kommer snart, här är en början (klicka på bilden)