En optimists manifest

Det kommer komma en dag då jag kommer gråta över mina studieskulder -
men den dagen är inte idag.


Det kommer komma en dag då jag kommer att förbanna det faktum att jag inte sparade mer -
men den dagen är inte idag.


Alla perioder som vi upplever som hårda och fyllda av sorg känns ofta hopplösta -
men ingen av dessa perioder är eller var av ondo.


Alla människor som irriterar mig eller på någon sätt får mig att känna mig liten -
dessa människor är utsända för mig att öva mig på.


Vissa stunder fruktar jag döden över allt annat -
men jag är av den övertygelsen att när den dagen kommer så kommer jag inte vara rädd.
(Det är övergången som skrämmer mig, inte den andra sidan)


Jag är full av brister -
men jag bejakar mina goda sidor.


Det positiva i mitt liv kom inte till mig -
det är jag som söker, letar och belyser det.


Ibland önskar jag att jag sett mer av världen -
men livet är inte mindre värt bara för att det är här och nu.


Religionen har skadat och sårat -
men det betyder inte att tron är ond.


Jag struntar i om min tro kommer att "löna" sig i slutändan -
det viktiga är att den skapar hopp och kärlek bland mig och mina medmänniskor idag.


Ibland är jag rädd för andra människor -
men om jag vågar se alla i ögonen, då ser jag mig själv, och då finns det inget att vara rädd för.


Jag hoppas, jag längtar, jag älskar -
alltså är jag människa, därför finns jag till.

/Jenny

Här är gudagott att vara

Dagens tips: (från Maria och Jenny) Mammaavdelningen på HM är en outforskad guldgruva.

Dagen igår skulle tydligen vara en antikommersiell sådan. Om jag hade vetat det i tid hade jag aldrig låtit Maria ta mig ner på stan. Ischh! Men vi hade mysigt. Vi åt lördagsfika på Norrlands nation och sen spatserade vi utmed Uppsalas shoppinggata. En utomordentligt lyckad dag... och...

...vilken lyckad kväll!!! Igår var det dags för payback-party, d v s en fest som fungerade som betalning för vårt slit under Anti-gås festen (don't tell skatteverket). Vi var cirka 40 personer och det bjöds på trerätters och dricka. En silltoast till förrätt, sen fläskfilé med rotgrönsaker och marängsviss till efterrätt. Underbart sällskap och mycket sång från Norrlands egen nationssångbok. Allt från Internationalen till Här är gudagott att vara.

Klockan hade nog börjat närma sig elva när vi började fundera på att dra vidare till något dansställe. Jag förslog inte helt oväntat Etage, karaokestället. De flesta var dock mer intresserade av att gå hem mot studentvägen och festa med singstar. Men envis som jag kan vara, så stod jag på mig och erbjöd mig att gå till Etage ensam för att kolla stämningen. Vilket jag också gjorde.

Det var mycket folk, 50 kronor i inträde och absolut ingen jag kände... förutom karaokevärden Fredrik. När jag hade minglat runt med mig själv i en halvtimme kom tack och lov några andra trogna karaokefantaster som erbjöd sig att ta hand om mig. Maria och Märta hade dock bestämt sig att lämna Norrlands, 50 minuter efter att jag gott. De anslöt sig till de glada sällskapet på Etage. Och tur var väl det - mellan 00-03 den kvällen dansade vi och sjöng och levde glada dagar. Därifrån kom vi inte förrän efter stängning. Lamporna hade tänds för länge sen när vi äntligen fick tag i våra jackor och kunde traska hem i snöovädret. Frusna till det yttre, men varma i själen. Tack för en underbar kväll tjejer!!!

Just det! Jag är klar med mössan!


Fred och frid

(ps. sa uppdaterad önskelista längre ner)

Kärlek i höstvintermörkret

Kl är 00.23 och det är äntligen fredag!
Idag/igår torsdag steg jag upp kl 08.10. Jag hade låtit fönstret stå öppet hela natten för att jag skulle kunna sova bättre. Det hjälpte i och för sig, men jag har hostat en del idag. Aj aj!

En akademisk kvart efter nio samlades vi för den sista seminariet i kursen Litteraturläsning med Magnus Ullén, aka Ullen. Vi diskuterade dramatik utifrån Strindbergs tragedi Fadren och sedan tre episoder av Sex and the city. Det intressant att se vilka känsloreaktioner den serien väcker hos en del. De kan inte att motivera varför, men aggressiva blir de. Jag har väl säkert en liknande känsla inför något annat... hmm.. får se om jag kommer på något innan inlägget är färdigskrivet.

Kl 12 slutade vi och jag begav mig hemåt för att knopa ihop de sista meningarna på min uppsats. Kl 15.45 låg uppsatsen om J.D. Salingers roman Räddaren i nöden i Ullens fack och i urkunds inbox. Maria och jag följdes åt hem från Engelska parken och hann plocka upp hennes efterlängtade Harry Potter-bok på Folkes livs, aka postens återförsäljare.

Därefter har jag slöat på rummet, tvättat, lyssnat på musik, lagat mat och slutligen infunnit mig på torsdagens syjunta. Denna dag var vi hemma hos Louise i Triangeln (Snerkes nationsbostäder). Jag har lagt korsstygnen åt sidan och istället börjat virka en mössa av vitt eskimo-garn. Bilder på mig och den riktiga mössan kommer när den är helt klar.

Nu sitter jag, ganska sömndrucken med ett stort glas iskallt citronvatten. Jag saknar min Axel - kommer du snart? Han ska åka bort hela helgen till Åsa folkhögskola där han läste en skrivarkurs förra terminen. Jag ska försöka överleva genom att träffa massor av tjejkompisar och handla massa billig mat på Lidl. Imorgon blir det hemmamys i korridoren, med middag och Idol. På lördag ska jag och Maria få betalning för allt det slit som vi uthärdade under Antigås-serveringskvällen. GRATIS MIDDAG MED TILLHÖRANDE FEST! Yohoo!

Avslutningsvis vill jag spela en låt till min älskade. Låten som jag föralltid kommer att förknippa med ditt vardagsrum och oss. Du och jag Axel, du och jag.

Kärlek i höstvintermörkret

Jo. Jag tror att jag blir omotiverat arg (och fylld med en gnutta aggression) när blivande lärare inte kan lära sig att det heter engelsk-, tysk-, fransk- och svensklärare och när nätverket här på Norrlandsgårdarna tror att jag har all tid i världen.
"When I counted up my demons Saw there was one for every day
With the good ones on my shoulders I drove the other ones away"

Snön ligger vit på taken... (not!)

...hoppas tomten är vaken!?

För här kommer årets önskelista till tomten, gott folk!
ps. Tomten kan klicka på önskningarna i önskelistan, om han vill.

llJennys önskalistall

Ny mobil med minst 3.2-megapixelkamera
Bäddmadrasskydd 120 cm
DVD-box med "Planet Earth" serien
Gröna badhanddukar/badlakan
Ett nattlinne, likt det som Anja fick förra julen
Presentkort på Body Shop eller följande produkter:
Klicka
Klicka
Klicka
Hårklippning och färgning
Överraskningar



Och låt oss inte glömma bort varför vi firar jul.
En son är oss given, allting ska bli nytt, världen får ett nytt ansikte.
Julig bild
(åldersgräns 1o år)

Today, was a pretty day...

...no disappointments
...no expectations on your whereabouts
...And oh, did I let you go?
...Did it finally show that strange things will happen if you let them?

Today I didn't even try to hide
I'll stay here and never push things to the side
You can't reach me cause I'm way beyond you today...

Today I didn't even look to find
Something to put me in that peace of mind
You can't touch me cause I'm way beyond you today...

Denna dag har jag typ ENDAST ägnat åt studier. Jag känner redan hur det håller på att stiga mig åt huvudet. Jag vill ut ut ut! Någonstans varsomhelst, bara inte framför en löpande text med bokstäver i (om det nu inte är texten på en karaokeskärm). Usch! Mina andra sinnen behöver underhållas.

SYNEN: Idag har säkert min syn stått från 90% av all sinnesaktivitet. Läsa, skriva, läsa, skriva och läsa lite till.
HÖRSEL: I morse var det i alla fall två tjejer från min basgrupp här och tittade på tre avsnitt av Sex and the city (vilket faktiskt var en läxa). Så då fick jag åtminstone använda rösten och hörsel lite. Sen har jag på kvällskvisten roat mig med att ladda hem och lyssna karaokelåtar för att testa röstläget på dem. Jag har även fått lyssna till Pappa och Mammas ljuva röster per telefon. Axel Paxel Paxis stämma har jag hört tre gånger. Två av de gångerna var rösten nyvaken, mer säger jag inte.
SMAK: Jag har ätit tre knäckemackor och en tallrik pasta med köttbullar och pesto.
LUKT: (se ovan) Plus. Jag har börjat använda mina vaniljljus som jag köpte vid det senaste IKEA-besöket. Så att det inte ska lukta "möglande student fastväxt i datastol" i rummet.
KÄNSEL: Jag längtar och väntar.

MITT SJÄTTE SINNE:
...säger mig att det blir snö på julafton, att Victora blir vår första uttalat homosexuella regent, att Sverige vinner kvalmatchen ikväll, att jag kommer gå och träna minst en gång denna vecka, att Axel inte somnar innan 4 i natt, att socker gör en god och klok, att dödligheten är 100% säker och att Gud finns.

"Om jag tänkte som fan,
kanske tänkte hela dan
på mitt liv och fann
en slags mening som var sann,
ja, då får jag inte glömma en förbannat viktig grej,
att då gäller denna sanning bara mig."
(Tage Danielsson)

Drottningen av landet i fjärran

Några av mina stora förebilder här i livet (bli inte upprörda av det breda spektrum av namn här) är Jesus, Carolina Klüft, Helen Sjöholm och Astrid Lindgren. Den 14 november, i onsdags, skulle min kära Astrid ha fyllt 100 år. Hon fattas mig. Vår relation består i att hennes berättarröst har nattat mig under hela min barndom. Hennes vision och liv har präglat mina värderingar. Hennes person har berört mig ända in i själen. För att citera Skorpan i Törnrosdalen: "Om alla vore som Astrid (eg. Jonathan) skulle det inte finnas någon ondska."

Jag var med under Astrids begravningceremoni, som jag tror ägde rum år 2003. I Storkyrkan var det i alla fall. Jag och min mamma satt bakom en av de stora tegelpelarna och såg absolut ingenting av ceremonin, men vi hörde allt och jag grät hulkande igenom den flera timmar långa begravningen. Innerligt ska det vara. Innan vi kom till kyrkan den dagen hade jag skrivit ett fyra sidor långt brev till min hjältinna. Kuvertet fick sen sin plats bland tusen och åter tusen blommor på kyrkorummets stengolv. Till drottningen av landet i fjärran, så löd adressen. För det är min största övertygelse att Astrid faktiskt befinner sig i landet i fjärran, i Nangiala och i landet som icke är. Och här hos oss, så klart. Jag tänker på henne ofta. Hon fattas mig, hon fattas mig så det skär i bröstet.

För att vi tillsammans ska få minnas Astrid extra mycket just denna vecka, följer här en rad Astrid-ord, uttalade av dem som säger dem bäst. Barnen. (Ursäkta detta breda spektrum av citat: från de mest allvarliga till de mest frispråkiga, men ingen säger att det inte är just de som är de största visdomsorden. Inte sant?)

"Farbror Melker, vet du vad? Om inte du kan skriva så att jag förstår det, då tycker jag att du ska sluta opp med att skriva."

"Det finns saker som man måste göra fastän de är obehagliga och man helst vill slippa. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort."

"Lotta: BAJS! Fy va äckligt!
Lottas morfar: Nej, men så får du väl inte säga om gödsel Lotta. Om du visste hur viktig det är. Utan gödsel så växer ingenting.
Lotta: Det är BAJS i alla fall."

"Gunilla och Krister säger att Karlsson är ett påhitt, men Karlsson säger att de är dem som är påhitt. Ovanligt korkade påhitt, säger han."

"Hyss hittar `en inte på. De bare blir."

"Mattis: HAN ÄR DÖÖÖ!
Skalle-Per: Det är jag inte alls. Tror du inte jag har så´patt folkvett, att jag tar avsked innan jag geme väg."

"Lovis: Du vet att alla måste dö. Vi föds och vi dör, så har det alltid varit.
Mattis: MEN HAN FATTAS MIG. Han fattas mig så det skär i bröstet."

"Mamma, det är så konstiga med dig. På kvällarna, när vi är klarvakna, då vill du att vi ska gå och lägga oss. Men på morgonen, när vi sover, då vill du att vi ska gå upp."

"Den som är stark måste vara snäll."

"Det är ingen ordning på allting. Man hittar inte ett vartenda dugg."

"Rasmus: Jag vill va med dig Oskar. Du måste låta mig få va med dig.
Oskar: Så du tänker slänga bort en hel gård, med hästar och kor.. hela fadderullan.
Rasmus: Men Oskar, kan inte du få va min far då?
Oskar: Men du kan väl inte ha en luffare till far inte?
Rasmus: Joo, en sån som du.
Oskar: Men du har ju sagt att du vill ha någon som är rik och vacker.
Rasmus: Men jag tycker du är ganska vacker... och jag skiter i om inte du är rik. Jag vill va med dig Oskar."

"Pelle: Det kanske är en önskesten.
Tjorven: En önskesten, vad är det för slag?
Pelle: Man håller den i sin hand och önskar och så blir det så.
Tjorven: Haha, det tror jag bäst jag vill. Önska att vi får två kilo chockladglass så får du se.
Pelle: Äh, man måste önska någonting riktigt om man ska önska... Jag önskar att mina bröder ska komma hem snart, från det villande havet."

"Lotta: Snufs! Snurvel!!!
Tant: Har du ingen näsduk du?
Lotta: Jo, det har jag visst det. Men den lånar jag inte ut till dem som jag inte känner."

"Lotta: Nu är plättlöven slut, nu får vi börja äta av de gröna.
Jonas och Mia: Tack, men vi är nog mätta nu.
Lotta: Men med socker på så går det.
Mia: Men se upp så det inte sitter en mask på lövet.
Lotta: Masken får väl se opp själv."

"Spelar ingen roll, spelar ingen roll i Skymningslandet."

"Karlsson dricker vatten ur Lillebrors akvarium:
Lillebror: AKTA MINA FISKAR!
Karlsson: När man är sjuk måste man dricka stup i ett. Om det slinker med en och en annan fisk, det är en världslig sak."

"Lisabet: Madicken, vad ska vi göra?
Madicken: Ta ett par katten och köra och köra rakt över sjön och ta svansen till töm.
Lisabet: Men det har jag ju redan gjort.
Madicken: Hörrödu Lisabet, om du har dragit Gosan i svansen, då klår jag dig. Det vet du.
Lisabet: Men det har jag ju inte gjort. Det var Gosan som drog. Så svansen nästan gick av."

Sluta aldrig dansa, folk!

Tripp, Trapp och Trull

I veckan har jag roat mig med att se många av mina favoritavsnitt av Sex and the city. Det finns mycket jag stör mig på i den serien, typ: Mirandas okänslighet (ingenting är heligt), Carries sunkiga ordförråd, Carries skrik och Carries personlighet. He! Samtidigt förundras jag över hur snitsiga och fantasifulla manusförfattarna faktiskt kan vara. De har sin stunder. Jag får dock alltid en innerlig längtan efter mina tjejvänner i Väsby när jag ser de fyra tjejerna i serien äta sena middagar och dricka dyra drinkar. Så i början av veckan fick jag för mig att pausa ett avsnitt och skicka ett SMS till mina älsklingar Hanna och Matilda. Darlings!

Så nu är jag just hemkommen från a fabulous evening with tha gails!

Vi möttes vid, om inte, a even more fabulous restaurant on Skånegatan!

Koh Phangan

Jag kom dit 40 minuter innan tjejerna, så jag skrev upp oss på väntlistan för ett bord, beställde in en öl och fick 30 minuters kvalitetstid tillsammans med Strindbergs Fadren. (Jag insåg när jag satt där i baren hur glad jag är att jag faktiskt kan glömma allt muller som skakar en innerstadskrog och bara sjunka in i en god bok.)

Och jag fick min Sex and the city-kväll. En riktig gails-night, med god mat och prat om gamla och nya minnen. Hanna åt grillspett med dipsåser från BBQ:n, Matilda åt citrongräskryddad lax med ingefära och champinjoner och jag åt currymarinerade kycklingspett med jordnötssås. Vi smakade av varandras rätter - självklart.

Tripp, Trapp och Trull, det är vi det! En liten lek som vi kom på under hattens glada timmar. Efter varje kväll vi tillbringar tillsammans tilldelas någon titeln Tripp, någon Trapp och någon Trull. Just ikväll var det frågan om vem som var mättast. Jag tror Matilda var Tripp i början av kvällen, men sen fick jag typ magknip på tåget hem. Slutligen:

Jenny - Tripp

Matilda - Trapp

Hanna - Trull

Tack för att ni läst.

Massa kärlek

Onsdagens nöje (helgad vare den)

Yes. Karaoke ikväll igen.

Det är ju onsdag, karaokens heliga dag. Vet inte när det började men på något sätt har jag lyckats bli stammis på Uppsalas karaokebar Etage (den ligger vid Dragarbrunn). De har karaokekvällar onsdag-lördag. Förr brukade Maria och Axel alltid följa med men de har nog en stoltare karaktär än jag. De tycker det är dåligt att de har karaoketävling, vilket betyder att de väljer ut folk då och då som får vara med i en månadsfinal. Jag tycker också att det är helt emot karaokens principer. Det ska vara en folkfest, där alla kan vara med och sjunga hur bra eller dåligt som helst. Man ska ha kul tillsammans och man ska applådera alla för att de vågade hålla i mikrofonen och stå i rampljuset i några minuter. Det är ingen sångtävling. Men nu är det tyvärr så att Etage har en tävling och då är det ju så att tävlingsmänniskan Jenny tar över. Jag hatar att jag tycker att det är så himla kul att det just är tävling ibland.

För några månader sen var jag, Axel OCH Maria uttagna till en månadsfinal. Och bara Axel gick vidare till årsfinal med sin tolkning av "Black Velvet". Maria sjöng en Kelly Clarkson låt och jag sjöng Lisa Nilssons "Varje gång jag ser dig". Dåligt, tråkigt och alldeles för vanligt låtval fattade jag sen. Axel var däremot grym. Samtidigt var det kul att en vän som heter Rebecca gick vidare tillsammans med Axel.

Jag har därefter jobbat på mina låtval och förrförra onsdagen var jag med i en månadsfinal igen. Det var jag emot 6 killar. De sjöng låtar såsom "Pure some sugar on me", "Bed of roses", "I'm just a gigalo", "Jolene" och någon Billy Joel låt smög också förbi. Jag sjöng låten "Life is a Cabaret", med Liza Minelli ur musikalen Cabaret. Den är så underbar att sjunga, för allt som är musikal kan göras till just musikal. Det vill säga, man kan överdriva och showa bäst man vill. Och det var nog det som behövdes för att ta mig till ÅRSFINAL! Dubbelt så roligt blev det när även min vän Christoph utropades till den andra årsfinalisten. Så 5 december ska jag, Axel, Rebecca och Christoph brista ut i sjönsång. Förhoppningsvis. Kom om du har lust (blink).

Ikväll i alla fall... Ikväll ska jag ut med Rebecca för att fira att hon fyllt 20, med några sköna låtar och några glas rött.

Kolla in bilder från en kväll på Etage i goda vänners sällskap:
(Klicka på bilden)



Massa kärlek

Källan till liv

Låtar som måste lyssnas på just idag:

Radio Dept. med Strange things will happen
Queen med klassikern Bohemian Rapshody
Jonathan och Hjältar med Tingeltangel
Låten Life is a cabaret från musikalen Cabaret
Margot & The nuclear So and So's med Skeleton key
Dave Mattews band med Superman
Rebecca St James version av den keltiska psalmen Be thou my vision
Adiemus med Cantus Inaequalis
Magic Numbers med Carl's song
Manu Chao med Homens



Nu ska jag ut och dricka öl på Snerkes nation.
Trevlig kväll alla nära och kära och älskade!

Måndag och snöblandat regn

En helt vanlig måndag. Dagen har inte varit så värst spännande. Jag gick upp 12.30, typ. :-S

Jag har hunnit sitta i min "gungstol" (den gungar ytterst lite) djupt försjunken i min Salinger-roman, med en mysig kopp Yogi-te på fönsterbläcket intill. Maria, den mysiga, kom in någon gång vid 14-tiden med en cookie och ett glas mjölk. "Kakpaus!"

Sen kom Axel in på rummet vid 15-tiden, med en nachostallrik som han under en timme hade fixat i ordning i mitt (vårt) kök. Jag fick smaka!

Jag har kollat lite på TV, sytt lite korsstygn, sett på fyra Vänneravsnitt på datan och gått en långpromenad med Älskling i snöblandat regnrusk.


Klockan är nu tio i tolv.
Men jag ska nog ändå slå mig ner en stund i gungstolen och läsa några sidor till.


Ps. igår såg jag dock en gammal film som berörde. Good Will Hunting. Ofattbart att jag lyckats hålla mig ifrån detta underbara konststycke. Jag älskar verkligen Robin Williams och hans skådespeleri. Det är dock lite roligt att han alltid får spela snälla-gubben-rollen, medan Stellan Skarsgård alltid får spela den iskalla, missahandlande eller krävande fadersgestalten (även i detta fall). Ds.



Favoritmening ur den underbara historien om den vidunderliga kärleken:

"Hon satt hopkrupen på taburetten med tekoppen mellan händerna och blicken fäst vid något som kunde vara en fläck på mattan men likväl en punkt på hennes inre horisont"
(Carl-Johan Vallgren)

Usch! vilken härlig kväll

Ja, kvällen igår bjöd verkligen på allt från finstämd fördrink "Välkommen, får det lov att vara en fördrink. Skumpa eller alkoholfritt", till vinglande med avecglasen på en liten bricka medan 230 jurister sjunger Bohemian Rapsody och gungar i armkrok. Gud vilken kväll. Historien är denna: Mary Olie lurade med mig till Norrlands nations festlokal igår den 10 november för att hjälpa till att servera på juristernas Anti-gås fest. Jag trodde först att man skulle komma dit kanske vid 17 och hjälpa till att dela ut lite mat.


Men detta var vad jag gjorde igår.

Kl 12 var det samling för alla som skulle servera. Vi var 14 stycken, under ledning av Anna, som jobbar på nationen. Vi tilldelades olika uppgifter. Några började ställa ut bord, stolar och lägga upp dukar i den stora festsalen. Jag Maria och två till tjejer som heter Märta och Veronica fick en lista och skulle plocka ihop lite saker till middagsdukningen:

230 knivar
230 gafflar
230 små gafflar
230 skedar
230 dessertskedar
230 teskedar

230 rödvinsglas
230 vattenglas
230 ölglas
230 kaffekoppar
230 champangeglas

230 tallrikar
230 förrättsskålar
460 halvtallrikar
230 kaffefat

massa shotglas
massa avecglas
(så tydligt stod det även på listan)

(dessutom plockade vi även ihop 230 vitvinsglas, men de behövde vi inte ha gjort fick vi reda på senare)

Mellan kl 14-16 roade vi oss med att putsa alla glas och bestick. Sen fick vi lite mat i oss.

Kl 17+ började de första uppklädda juristerna anlända. Jag och Mary hade tagit på oss att dela ut fördrinkarna i trappen mellan garderoben och "mingelhallen". Det kan ha varit 50-60 flaskor mousserande vin som tog slut på en timme. Inte omöjligt.

Resten av kvällen hade jag ansvar för att 18 personer fick dricka och mat. Serveringsschemat:


Servering av shot till förrätten
Avdukning av förrätt
Vinbjud nr 1
Servering av köttet
Servering av potatis och sås
Vinbjud nr 2
Avdukning av tallrikar, bestick, glas m.m.
Vinbjud nr 3
Servering av efterrätt
Avecbjudning
Avdukning och städning av hela j-kla festsalen


Vi var klara vid 23.40 ungefär.
Klart att vi hade roligt. Inför varje serveringsmoment hade vi typ lagsnack, i stil med peppning inför en lagkapp (bra simnings-liknelse där Jenny). Och jag var fett taggad första halvan av kvällen. Trots att jag fick ont i benen, skoskav, ryggverk och typ muskelkramper i vänster arm efter att ha serverat köttet. Så när vi skulle starta vår fest, ca 00.30 var jag inte lika sugen. Rättare sagt, jag var mer död än levande. Så jag åt maten som bjöds och sen cyklade jag faktiskt hem i kylan. Inte ett dugg bitter över att missa all fri sprit, vin och öl som serverades. Sant.

Jag åkte hem och sov hos Axel istället. Dessutom fick jag, ur klara ögon, bevittna ett upplyst Domkyrka på vägen hem. Ljus och färger lyste ut ur vartenda fönster i de tre kyrktornen. Det var magiskt, på sitt sätt. Och när jag ledde min cykel upp längs St. Olofsgatan kl 1.00 på natten så kände jag att den synen var så mycket mer värd än all den festlighet som jag övergav. Jag var nöjd över att ha hjälpt till att göra 230 juristers kväll festlig och glädjefylld.

Idag har jag träningsvärk. Men jag är pigg. För jag fick 10 timmars skönsömn.
Tack för igår, alla som var med på Anti-gåsfirandet på Norrlands nation. Alla ni som var tillfälliga gäster i mitt liv.

Massa kärlek

Tidsfördrif.

För att fördriva eller berika min pluggfria tid här i min bohemiska korridor finns ett antal alternativ. Tjejerna i min klass (Svenska I) har bildat en syjunta som träffas varje torsdag. Jag bestämde mig för att ge mig på syslöjdens enklaste moment. Men tidkrävande är det: Korsstygnen!!!

Här är ett smakprov på min sköna skapelse. Den är menad för korridorens köksvägg framåt jul. Som de flesta ser, hoppas jag, är det ett Bo Kaspers citat som broderas.

VÅRT PALATS ÄR
ETT FULLKOMLIGT
KAOS



Ett annat härligt tisfördriv är läsning. All läsning som INTE är kurslitteratur lockar dessvärre extremt mycket. Här är alla de böcker som jag underhåller mig med just nu.
Danjel Sjölins Agustnominerade bok "Världens sista roman"
Karen Armstrongs bok "Genom den trånga porten" om hennes 7 år i kloster
Svensklärarföreningens årsbok "Gud och djävulen i svensk litteratur"
Lasse Bergs bok "Gryning över Kalahari" om hur människan blev människa
och
Salingers klassiker "Räddaren i nöden", som jag faktiskt ska skriva en uppsats om i slutet av denna kurs (eget val av skönlitterär bok dock)

Det roliga är att jag kan rekommendera dem allihop!

Massa kärlek

Välkomna.

Hej alla goda vänner, familj och bekanta. Jag som trodde att facebook var den enda Internetepedemi som jag skulle dras med i. Men nu är det bloggarnas tid. Jag önskar att jag var som den gamla dam som ringde till bokhandeln i Väsby en dag och frågade efter en författare: ”Ja, han har skrivit på Internet. En grogg eller plogg eller vad det nu heter”. Tyvärr är jag inte så lyckligt ovetande.

Detta är ett litet rum. En dörr står på glänt. En öppen dörr, direkt in i mitt huvud, min själ och mitt hjärta. Välkommen in! Vågar du kika in?

Själv vet jag inte än vad som kommer hända här. Det blir ett äventyr. And… ”it’s a mystery” (Shakespeare in Love) som vi säger i Upppsala. Det blir förmodligen en godisblandning. Lite bilder, lite texter, berättelser, tankar och sådant.


Sluta aldrig dansa!?

Anledningen till denna härliga blogg-titel har följande historia:
Graninge Stiftsgård är mitt andra hem, och alltid när jag vistas där uppfylls mitt inre av en sprudlande glädje vilken får mig att uttala de mest bevingade av ord. Exempelvis ”mitt hjärta sjunger och lever som mest på Graninge”. Ett annat exempel är ”Sluta aldrig dansa!”. Det har blivit som en sammanfattning av mitt alltför optimistiska sätt och också mitt motto här i livet.
Att aldrig sluta dansa handlar om att aldrig förlora hoppet och kärleken till just livet. Människan behöver dansa, sjunga, skratta och gråta. Annars är hon ingen människa. Så när jag känner mig nere, uppe eller förlorad finns de orden alltid inom mig.

Jag tror på godheten och kärleken. Vad skulle jag annars göra. Vad skulle vi annars göra.

Igen,
Välkomna in.