Drottningen av landet i fjärran

Några av mina stora förebilder här i livet (bli inte upprörda av det breda spektrum av namn här) är Jesus, Carolina Klüft, Helen Sjöholm och Astrid Lindgren. Den 14 november, i onsdags, skulle min kära Astrid ha fyllt 100 år. Hon fattas mig. Vår relation består i att hennes berättarröst har nattat mig under hela min barndom. Hennes vision och liv har präglat mina värderingar. Hennes person har berört mig ända in i själen. För att citera Skorpan i Törnrosdalen: "Om alla vore som Astrid (eg. Jonathan) skulle det inte finnas någon ondska."

Jag var med under Astrids begravningceremoni, som jag tror ägde rum år 2003. I Storkyrkan var det i alla fall. Jag och min mamma satt bakom en av de stora tegelpelarna och såg absolut ingenting av ceremonin, men vi hörde allt och jag grät hulkande igenom den flera timmar långa begravningen. Innerligt ska det vara. Innan vi kom till kyrkan den dagen hade jag skrivit ett fyra sidor långt brev till min hjältinna. Kuvertet fick sen sin plats bland tusen och åter tusen blommor på kyrkorummets stengolv. Till drottningen av landet i fjärran, så löd adressen. För det är min största övertygelse att Astrid faktiskt befinner sig i landet i fjärran, i Nangiala och i landet som icke är. Och här hos oss, så klart. Jag tänker på henne ofta. Hon fattas mig, hon fattas mig så det skär i bröstet.

För att vi tillsammans ska få minnas Astrid extra mycket just denna vecka, följer här en rad Astrid-ord, uttalade av dem som säger dem bäst. Barnen. (Ursäkta detta breda spektrum av citat: från de mest allvarliga till de mest frispråkiga, men ingen säger att det inte är just de som är de största visdomsorden. Inte sant?)

"Farbror Melker, vet du vad? Om inte du kan skriva så att jag förstår det, då tycker jag att du ska sluta opp med att skriva."

"Det finns saker som man måste göra fastän de är obehagliga och man helst vill slippa. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort."

"Lotta: BAJS! Fy va äckligt!
Lottas morfar: Nej, men så får du väl inte säga om gödsel Lotta. Om du visste hur viktig det är. Utan gödsel så växer ingenting.
Lotta: Det är BAJS i alla fall."

"Gunilla och Krister säger att Karlsson är ett påhitt, men Karlsson säger att de är dem som är påhitt. Ovanligt korkade påhitt, säger han."

"Hyss hittar `en inte på. De bare blir."

"Mattis: HAN ÄR DÖÖÖ!
Skalle-Per: Det är jag inte alls. Tror du inte jag har så´patt folkvett, att jag tar avsked innan jag geme väg."

"Lovis: Du vet att alla måste dö. Vi föds och vi dör, så har det alltid varit.
Mattis: MEN HAN FATTAS MIG. Han fattas mig så det skär i bröstet."

"Mamma, det är så konstiga med dig. På kvällarna, när vi är klarvakna, då vill du att vi ska gå och lägga oss. Men på morgonen, när vi sover, då vill du att vi ska gå upp."

"Den som är stark måste vara snäll."

"Det är ingen ordning på allting. Man hittar inte ett vartenda dugg."

"Rasmus: Jag vill va med dig Oskar. Du måste låta mig få va med dig.
Oskar: Så du tänker slänga bort en hel gård, med hästar och kor.. hela fadderullan.
Rasmus: Men Oskar, kan inte du få va min far då?
Oskar: Men du kan väl inte ha en luffare till far inte?
Rasmus: Joo, en sån som du.
Oskar: Men du har ju sagt att du vill ha någon som är rik och vacker.
Rasmus: Men jag tycker du är ganska vacker... och jag skiter i om inte du är rik. Jag vill va med dig Oskar."

"Pelle: Det kanske är en önskesten.
Tjorven: En önskesten, vad är det för slag?
Pelle: Man håller den i sin hand och önskar och så blir det så.
Tjorven: Haha, det tror jag bäst jag vill. Önska att vi får två kilo chockladglass så får du se.
Pelle: Äh, man måste önska någonting riktigt om man ska önska... Jag önskar att mina bröder ska komma hem snart, från det villande havet."

"Lotta: Snufs! Snurvel!!!
Tant: Har du ingen näsduk du?
Lotta: Jo, det har jag visst det. Men den lånar jag inte ut till dem som jag inte känner."

"Lotta: Nu är plättlöven slut, nu får vi börja äta av de gröna.
Jonas och Mia: Tack, men vi är nog mätta nu.
Lotta: Men med socker på så går det.
Mia: Men se upp så det inte sitter en mask på lövet.
Lotta: Masken får väl se opp själv."

"Spelar ingen roll, spelar ingen roll i Skymningslandet."

"Karlsson dricker vatten ur Lillebrors akvarium:
Lillebror: AKTA MINA FISKAR!
Karlsson: När man är sjuk måste man dricka stup i ett. Om det slinker med en och en annan fisk, det är en världslig sak."

"Lisabet: Madicken, vad ska vi göra?
Madicken: Ta ett par katten och köra och köra rakt över sjön och ta svansen till töm.
Lisabet: Men det har jag ju redan gjort.
Madicken: Hörrödu Lisabet, om du har dragit Gosan i svansen, då klår jag dig. Det vet du.
Lisabet: Men det har jag ju inte gjort. Det var Gosan som drog. Så svansen nästan gick av."

Sluta aldrig dansa, folk!