torsdag 22 november 2007

Kärlek i höstvintermörkret

Kl är 00.23 och det är äntligen fredag!
Idag/igår torsdag steg jag upp kl 08.10. Jag hade låtit fönstret stå öppet hela natten för att jag skulle kunna sova bättre. Det hjälpte i och för sig, men jag har hostat en del idag. Aj aj!

En akademisk kvart efter nio samlades vi för den sista seminariet i kursen Litteraturläsning med Magnus Ullén, aka Ullen. Vi diskuterade dramatik utifrån Strindbergs tragedi Fadren och sedan tre episoder av Sex and the city. Det intressant att se vilka känsloreaktioner den serien väcker hos en del. De kan inte att motivera varför, men aggressiva blir de. Jag har väl säkert en liknande känsla inför något annat... hmm.. får se om jag kommer på något innan inlägget är färdigskrivet.

Kl 12 slutade vi och jag begav mig hemåt för att knopa ihop de sista meningarna på min uppsats. Kl 15.45 låg uppsatsen om J.D. Salingers roman Räddaren i nöden i Ullens fack och i urkunds inbox. Maria och jag följdes åt hem från Engelska parken och hann plocka upp hennes efterlängtade Harry Potter-bok på Folkes livs, aka postens återförsäljare.

Därefter har jag slöat på rummet, tvättat, lyssnat på musik, lagat mat och slutligen infunnit mig på torsdagens syjunta. Denna dag var vi hemma hos Louise i Triangeln (Snerkes nationsbostäder). Jag har lagt korsstygnen åt sidan och istället börjat virka en mössa av vitt eskimo-garn. Bilder på mig och den riktiga mössan kommer när den är helt klar.

Nu sitter jag, ganska sömndrucken med ett stort glas iskallt citronvatten. Jag saknar min Axel - kommer du snart? Han ska åka bort hela helgen till Åsa folkhögskola där han läste en skrivarkurs förra terminen. Jag ska försöka överleva genom att träffa massor av tjejkompisar och handla massa billig mat på Lidl. Imorgon blir det hemmamys i korridoren, med middag och Idol. På lördag ska jag och Maria få betalning för allt det slit som vi uthärdade under Antigås-serveringskvällen. GRATIS MIDDAG MED TILLHÖRANDE FEST! Yohoo!

Avslutningsvis vill jag spela en låt till min älskade. Låten som jag föralltid kommer att förknippa med ditt vardagsrum och oss. Du och jag Axel, du och jag.



Kärlek i höstvintermörkret

Jo. Jag tror att jag blir omotiverat arg (och fylld med en gnutta aggression) när blivande lärare inte kan lära sig att det heter engelsk-, tysk-, fransk- och svensklärare och när nätverket här på Norrlandsgårdarna tror att jag har all tid i världen.
"When I counted up my demons Saw there was one for every day
With the good ones on my shoulders I drove the other ones away"

2 kommentarer:

Axel sa...

Vad glad jag blir älskling! Jag kommer strax (jag menar alltså jättebums). PUSS!

Alicia sa...

Hej älskade flicka,
jag är så glad att du har ett sådant rikt liv. Inte utan att man längtar tillbaka till 1981-85.
Bra att du håller språkfanan högt.
Språket öppnar vägar till nya tankar.
Skriver mamsi kl. 4.27, fortfarande uppochnervänd efter sin resa.