En optimists manifest

Det kommer komma en dag då jag kommer gråta över mina studieskulder -
men den dagen är inte idag.


Det kommer komma en dag då jag kommer att förbanna det faktum att jag inte sparade mer -
men den dagen är inte idag.


Alla perioder som vi upplever som hårda och fyllda av sorg känns ofta hopplösta -
men ingen av dessa perioder är eller var av ondo.


Alla människor som irriterar mig eller på någon sätt får mig att känna mig liten -
dessa människor är utsända för mig att öva mig på.


Vissa stunder fruktar jag döden över allt annat -
men jag är av den övertygelsen att när den dagen kommer så kommer jag inte vara rädd.
(Det är övergången som skrämmer mig, inte den andra sidan)


Jag är full av brister -
men jag bejakar mina goda sidor.


Det positiva i mitt liv kom inte till mig -
det är jag som söker, letar och belyser det.


Ibland önskar jag att jag sett mer av världen -
men livet är inte mindre värt bara för att det är här och nu.


Religionen har skadat och sårat -
men det betyder inte att tron är ond.


Jag struntar i om min tro kommer att "löna" sig i slutändan -
det viktiga är att den skapar hopp och kärlek bland mig och mina medmänniskor idag.


Ibland är jag rädd för andra människor -
men om jag vågar se alla i ögonen, då ser jag mig själv, och då finns det inget att vara rädd för.


Jag hoppas, jag längtar, jag älskar -
alltså är jag människa, därför finns jag till.

/Jenny