Snart ere dax!

Snart är det dags! Jag ska ha en liten fest här hemma i korridoren för att fira min fölsedag och det ska bli himla skoj. Jag har i egenskap av enväldig temaväljare valt temat: Barnprogram!

Så förhoppningsvis kommer det under torsdagskvällen krylla av mumintroll, vildvittror, Pippilottor, Finduskatter, Pettsongubbar, trasdockor och Pelle Svanslösisar i mitt hem.

Jag själv tänkte försöka efterlikna följande barnprogramsikon, både till utseende och engagemang (Njut!):

Det är lustigt hur annorlunda veckoplaneringar ser ut när man lever som student i Uppsala. Här sitter jag nu, en fredagkväll, hemma med några goda böcker. Det är i veckorna som hålligånget äger rum. Däremot blir helgerna ofta lugna.

Dagens utflykt bestod av storhandling på ICA Maxi med Joel och Pernilla från korridoren och Mattias från våning tre. Det var däremot en chockupplevelse att storhandla på en fredag klockan fem. Pulsen var extremt hög under hela vistelsen. Vilken stress!! och vilken massa människor!

Senare blev det middag med Axel och hans kompisgäng. Och kvällen som är nu ägnar jag åt min pluggläsning. Det är inte helt fel att få ägna två höstmånader åt endast skönlitteratursläsning. Dickens, Flaubert, Shelley och Almqvist står på "läser just nu"-listan. Men just denna fredagkväll hade jag tänkt klara av 60 sidor i Frankenstein, 25 sidor i Madame Bovary och möjligtvis mina dagliga 15 sidor i Lysande utsikter. Om jag inte hinner somna.

I morgon blir det IKEA-besök och införskaffande av det efterlängtade nattduksbordet och kanske en tvättkorg. Sedan vill jag kika förbi marknaden på Vaksala torg. Senare på kvällen ska jag besöka en vagansk nationsrestaurang: 2 gröna rum och kök. Det är min klasskompis Sara (http://veganvrak.blogspot.com) som står för matlagningen och i sällskapet kommer Anna E finnas och sedan fyra tjejer från klassen/syjuntan. Sen får vi se var kväller leder oss.

En härlig vecka har det i alla fall varit!

Dagens funderingar:
Varför måste alltid hjärnan hitta ett nytt orosmoment, när man just blivit av med ett?
Borde/Vill jag omstrukturera mina pocketböcker, i en färgskala?

Lev väl! Du behövs!

Lite bilder från i somras: Klicka på bilderna så kommer du till fotoalbumen

Model house Sthlm

Mors och min skåne-roadtrip

Jag tycker illa om...

Idag fick jag en otroligt arrogant och spydig kommentar av en man på stan. Jag hade bråttom till Vaksala torg, för att hinna till marknaden och köpa grönsaker innan de packade ihop. Därför cyklade jag på trottoaren, ville inte cykla i den ivriga trafiken runt femsnåret. Jag var ändå väldigt försiktig så att jag inte skulle cykla på någon eller stressa de promenerande. Ändå kommer det plötsligt fram en man som med avsikt går in i mig så jag blir tvungen att bromsande hoppa av cykeln. Sen stirrar han på mig, både likgiltigt och halvgalet och säger: "Jasså, jag visste inte att det här var en cykelbana."

Detta väckte både ilska och aggression i mig. Om han ändå kunde avstå från att vara sarkastisk och se så obrydd ut. Om man hade skällt ut mig så skulle jag känt mig förlägen och bett om ursäkt. Men detta tilltal fick mig bara att tyst och argt gå därifrån, medan mina tankar försökte komma på en ännu spydigare kommentar att kontra med.

Typ att storleende säga:
"Du var mej en trevlig en" eller
"Haft en bra dag idag?!" eller
"Eftersom du förmodligen själv inte äger en cykel förstår jag att det kan vara svårt att sätta dig in i cyklisters situation! Idiot!"

Sen kom jag på en sak. En av de saker som jag tycker riktigt illa om; det är människor som får mig att vilja vara elak.

Så det var det som jag borde sagt var:
"Vet du, det finns en sak som jag tycker riktigt illa om och det är människor som får mig att vilja vara elak. För det är jag inte."
Vänt mig om och gått (alternativt cyklat)

Tack för att ni läser om min obetydliga vardag. Det gör mig varm och villig att göra gott!

En av årets högtider!

Ja, snart är den här: Min födelsedag!
Som tidigare känns det väldigt praktiskt att lägga upp önskelistan här på bloggen. Men länkar och hela baletten.

Lite uppdeteringar innan jag kör igång med uppräknandet kanske. I helgen har jag jobbat i Väsby och kommit hem med diverse prylar. Inte helt oväntat, ännu fler böcker. Egentligen borde jag önska mig en ny bokhylla. En nyskapande pryl, som jag mer sällan lägger ut pengar på, har denna gång hängt med hem till rummet. Det är en tavla som jag haft min ögon på hela våren och som jag fick jaga för att tillslut få tag på. Så dagens tips till alla oss snåla studenter: När vi hittar något som vi tycker om så mycket att vi vet att vi kommer att köpa det såsmåningom. Köpt det direkt! Annars försvinner det och du blir bitter! Eller, som i mitt fall, lägga ner massa tid på undersökningar och jagande.

Nu vaktar dock Buddhan över min viloplats.


En bit av mitt ickeexisterande nattduksbord: Den nya pocketboken, fina örhängen och en hemlis.

Önskelista till den 2 oktober, för då var det exakt 22 år sen...

1. Ett nattduksbord (Ikea Vitt)
2. En cykel
3. Den här boken
4. En bra ljudbok
5. En knasig bokhylla (mest för Axels ögon)
6. Ett "det här brukade jag alltid låna av Maria när hon bodde här"-kit (Maria vet nog bäst själv, hihi!)
7. Beck-boxen
8. Presentkort på kläder: HM, Gina tricot, Indiska, Twilfit, Zara, Topshop, typ.
9. Muminmuggar

Frid och fred!

Vardagshjältar

Long time no see!
Men nu ska bloggen komma igång igen, nu när jag är tillbaka i Uppsala! Det känns helt underbart att andas luften, se folket och känna pluggstressen igen. Jag läser nu två kurser parallellt: Lyrikläsning och Prosaläsning.

Men nu till några små anekdoter från de första dagarna:
Vi har en hemlig vardagshjälte som vandrar Uppsalas gator. Historien började torsdagen en 21 augusti, då jag efter att ha avklarat en omtenta (jag hade hoppat över en tenta, inte misslyckats på en, måste tilläggas) och cyklade rask till Maria för att få tänka på något annat än sociolingvistik. Vi hade tänkt att gå ut senare på kvällen så jag hade packat på mig ombyteskläder och smink i en kasse. Men när Maria väl vill låna lite smink upptäcker jag att sminkväskan inte kommit med. Den har jag väl glömt hemma då, skit!

Men, den jobbiga lilla väskan dyker inte upp hemma och ingen annanstans heller. Jag har alltså slarvat bort massa dyrt smink.

Jag bestämmer mig för att ge mig ner på stan tillsammans med Anki, som precis flyttat hit till Uppsala (Lycka!), och köpa nytt. Lite irriterande eftersom det kostar en del. Men först ska jag gå till macken för att hämta ut ett paket - jag har fått en avi på posten. Dock fattar jag inte vad för typ av paket som jag beställt, ingen aning!

När jag mottager paketet är det en stor brun Jiffy-påse med min adress handskriven på framsidan. Läskigt! Vad tusan är detta för något. Jag öppnar, lite halvrädd, påsen och möts av ännu ett meddelande skrivet på ett kuvert:


Så här stod det (för föräldrar mfl med glasögon): Hej Jenny! Vi känner inte varandra. Det är så att jag hittade din makeupväska idag när jag staplade upp till jobbet. Här kommer den. Keep smiling. Gunnar

Heltokigt. Ingen avsändaradress, telefonnummer eller efternamn. Bara en underbar människa som skickat tillbaka min sminkväska, som jag alltså har tappat på någon gata i Uppsala. Observera: Åtta frimärken, vilket betyder att det kostat 44 kr att få iväg paketet. Plus ansträngningen såklart.

Men.. nu återstår ju ett problem! Hur tusan kunde denne Gunnar veta var jag bor och vad jag heter! Jag får en klump i halsen där jag står med paketet i hand. I några skälvande sekunder blir jag uppriktigt rädd.

Tills jag inser: Jag har ju haft en receptbelagd kräm i väskan. Och på den står alltså mitt namn och personnummer. Och sen finns ju underbara Eniro.se att tillgå. En suck av lättad. När jag senare gräver djupare i påsen hittar jag även ett papper med mina utskrivna personuppgifter: Förmodligen medskickade för att jag skulle förstå att han funnit mig genom mitt personnummer.

Vad mer finns att tillägga! En människa som ville hjälpa, som inte krävde någonting i gengäld .
Tack Gunnar! Du är min vardagshjälte!

Så Keep smiling allihop!