Jag tycker illa om...

Idag fick jag en otroligt arrogant och spydig kommentar av en man på stan. Jag hade bråttom till Vaksala torg, för att hinna till marknaden och köpa grönsaker innan de packade ihop. Därför cyklade jag på trottoaren, ville inte cykla i den ivriga trafiken runt femsnåret. Jag var ändå väldigt försiktig så att jag inte skulle cykla på någon eller stressa de promenerande. Ändå kommer det plötsligt fram en man som med avsikt går in i mig så jag blir tvungen att bromsande hoppa av cykeln. Sen stirrar han på mig, både likgiltigt och halvgalet och säger: "Jasså, jag visste inte att det här var en cykelbana."

Detta väckte både ilska och aggression i mig. Om han ändå kunde avstå från att vara sarkastisk och se så obrydd ut. Om man hade skällt ut mig så skulle jag känt mig förlägen och bett om ursäkt. Men detta tilltal fick mig bara att tyst och argt gå därifrån, medan mina tankar försökte komma på en ännu spydigare kommentar att kontra med.

Typ att storleende säga:
"Du var mej en trevlig en" eller
"Haft en bra dag idag?!" eller
"Eftersom du förmodligen själv inte äger en cykel förstår jag att det kan vara svårt att sätta dig in i cyklisters situation! Idiot!"

Sen kom jag på en sak. En av de saker som jag tycker riktigt illa om; det är människor som får mig att vilja vara elak.

Så det var det som jag borde sagt var:
"Vet du, det finns en sak som jag tycker riktigt illa om och det är människor som får mig att vilja vara elak. För det är jag inte."
Vänt mig om och gått (alternativt cyklat)

Tack för att ni läser om min obetydliga vardag. Det gör mig varm och villig att göra gott!