Ojojoj, nu var det länge sen jag skrev. Jag tror att det kan ha att göra med alla fikon, daddlar och nötter som kom emellan och gav en viss idétorka. Dessutom har jag slavat, sprungit, rusat och rekommenderat böcker under julruschen i min söta lilla bokhandel.
Julen i en butik är en spännande tid. Det är underbart roligt att få träffa så mycket folk. Även om konversationen med varje person ungefär uppgår till 30 sekunder. Högst! Som blivande svensklärare jag är och i och med den passion för litteratur som jag har så blir jag ofantligt glad när kunder kommer med riktiga frågor. Inte meningar som börjar med: Jag söker en bok... eller Har du någon bra bok... eller Säljer ni plasttallrikar? (för tusan människa, detta är en bokhandel!!!) Nej. Jag blir så glad emellanåt då en litteraturkunnig kund dyker upp. Någon som inte får ut något av Guillou och Marklund utan frågar efter böcker som rekommenderats i Gokväll eller någon gammal god nobelpristagare (här kan speciellt Axel lägga märket till rättstavningen).
Anekdoter från en bokhandlarinnas vardag:
1. I år har jag slutat att skratta gulligt åt de kunder som använder sig av den mest förekommande utav vitsar. Alla ni som jobbar i butik VET vad jag pratar om. För det första är det ofantligt konstigt att halva jordens befolkning fortfarande inte vet vad en streckkod är till för. Vilket resulterar i att de inte förstår varför en kassörska måste hålla på och krångla med en ibland inte fungerande streckkod. Det står ju ett pris på prislappen... (uttalas med gnällig ironisk röst). Dessutom är det OFANTLIGT roligt att skojja med kassörskan när inte en streckkod fungerar. Kundens OOOOOFANTLIGT snittsiga kommentar lyder alltför ofta: Den är väl gratis antar jag.. hohoho! Urtråkigt! Jag är så trött på detta skämt att jag från och med nu svarar kunden - stadig i blicken. Du, den hade jag aldrig hört förut. Punkt.
2. Min fars barndomskompis förälder ägde en gång en bokhandel där det en dag spatserade in en man med en son i hand. Sonen var tydligen inte bildad nog eller så behövde mannen någonting att ställa i pojkens gapande bokhyllor. Mannen bad i alla fall om att få köpa lite böcker eller rättare sagt: "Ungefär två meter..."
3. Under julens hets har en och en annan groda sluppit ut ur personalens vokabulär. Men det är nog tur det. Hur skulle vi annars överleva stressen, utan skratt menar jag. Jag tror ändå Miss C står för den bästa i år. Vi har nämligen haft lite krångel med vårt kortsystem. Ibland får kunden trycka in sin kod i en maskin, men ibland måste vi se legitimation och dra kortet i en annan maskin bakom kassan. Det vet ju vi att den står där bakom. Men när Miss C ska förklara det för en förvirrad kund så säger hon: Jag måste dra ditt kort där bak. Hysteriskt kul! Tycker i alla fall jag.
Mina meriter: Jag har träffat omkring ett tiotal personer med samma födelsedagsdatum som jag, vilket jag alltid uppmärksammar när jag ser siffrorna 1002 efter födelseårtalet på ID-kortet. En gång har jag till och med träffat en tjej med samma namn som jag. Jenny Bergman. Jag satte nästan anden i halsen (medveten felstavning Axel).
God fortsättning till alla lyckliga, alla misserabla, alla sorgsna, alla kära, alla uttråkade, alla sökande och alla troende. Var stolt över att du är människa. Inom dig öppnar sig valv efter valv oändligt.
/Jenny
lördag 29 december 2007
tisdag 18 december 2007
Ett Uppsalafenomen
Flogstaskriket - I studentområdet i Flogsta, 30 minuter utanför city, existerar ett udda med underbart fenomen. Klockan 22.00 varje kväll skriker hundra- eller kanske tusentals studenter ut sin frustration och pluggångest i ett stort kollektivt vrål. Jag har aldrig varit där själv vid den tiden, men som tur är finns Youtube.
Håll till godo med följande filmsnuttar. På den första kan man se några utbytesstudenter som är med om sitt första Flogstaskrik. På det andra klippet hörs dock ångesten bättre. Dessutom är den inspelad på vintern, då tentaångesten verkligen bryter ner oss studenter.
http://www.youtube.com/watch?v=dJamX-x6wWc
http://www.youtube.com/watch?v=liygGmowAiI&feature=related
Håll till godo med följande filmsnuttar. På den första kan man se några utbytesstudenter som är med om sitt första Flogstaskrik. På det andra klippet hörs dock ångesten bättre. Dessutom är den inspelad på vintern, då tentaångesten verkligen bryter ner oss studenter.
http://www.youtube.com/watch?v=dJamX-x6wWc
http://www.youtube.com/watch?v=liygGmowAiI&feature=related
lördag 15 december 2007
Förändrade åsikter
Hmm.. Jag vet inte vad som händer, men på senare tid har jag märkt att jag omvärderat många av mina ståndpunkter. Eller i alla fall varit tvungen att se dem ur ett större och annorlunda perspektiv. Jag kanske börjar bli vuxen. Vad hände med mitt rebelliska jag. Ja ja, hon kanske är tillbaka i morgon.
Köttfärs, köttfärs, köttfärs! Jag tror vi svenskar har uttalat ordet fler gånger den senaste veckan än under hela alla de resterande månaderna detta år. När jag såg Uppdrag gransknings granskning av Ica's kötthantering tänkte jag först: Ja, det är rätt! Sätt dit dom kapitalistiska överprissättarna. Förargad som jag är, över att flertalet gånger ha betalat 39.90 för 500 gram nötköttfärs på den besvärligt närliggande Icahandlaren på Odengatan. Ica Nära är lika med rysning.
I morse läste jag dock en krönika av den vackra författarinnan Emma Hagberg, som sade sitt ord angående ordet köttfärs. Och efter att ha läst förstod jag att även jag hade omvärderat min mening. Okej, de har märkt om datumen på köttfärsen. Men den absolut värsta följden av detta är att Icahandlarna själva gjort sig skyldiga till brott mot det åttonde budordet. För: Har någon blivit sjuk av denna köttfärs? Nej. Har någon klagat på att den smakat konstigt? Nej. Det enda som har hänt är att vi sluppit slänga stora mängder fullkomligt ätbar mat. Jag tror att barnen i Afrika skulle applåderat om de visste.
Dessutom upptäckte jag mig själv med att sitta klistrad framför teverutan inför den glamorösa nobellmiddagen den tionde. Och till min fasa hörde jag mig själv tänka: Men det är ju ändå mysigt att vi har en helt maktlös men representabel familj, vars klädsel är hemlig ända tills de ögonblick då de svävar ner för trappan i Blå hallen. Och från och med den stunden är jag säker på att jag (om fenomenet monarki fortfarande existerar då) kommer vara en av de gummor som tålmodigt väntar på ett ögonblicks ögonkontakt med konungen när han på nationaldagen tar sig en tur med häst och vagn. Jag med ett krampaktigt grepp om den svenska flaggan i ena handen. Lyckligt vinkande med den andra.Måtte detta endast vara en kortvarig sinnesförvirring.
Vilken tur att chansen alltid finns att säga: Jag hade fel.
Ps. Drottningen var finast på festen.
Ps2. Förlåt mig för alla fjantiga försök till alliterationer i det här inlägget. Förfäras, förundras eller låt dig förtjusas.
Puss!
Köttfärs, köttfärs, köttfärs! Jag tror vi svenskar har uttalat ordet fler gånger den senaste veckan än under hela alla de resterande månaderna detta år. När jag såg Uppdrag gransknings granskning av Ica's kötthantering tänkte jag först: Ja, det är rätt! Sätt dit dom kapitalistiska överprissättarna. Förargad som jag är, över att flertalet gånger ha betalat 39.90 för 500 gram nötköttfärs på den besvärligt närliggande Icahandlaren på Odengatan. Ica Nära är lika med rysning.
I morse läste jag dock en krönika av den vackra författarinnan Emma Hagberg, som sade sitt ord angående ordet köttfärs. Och efter att ha läst förstod jag att även jag hade omvärderat min mening. Okej, de har märkt om datumen på köttfärsen. Men den absolut värsta följden av detta är att Icahandlarna själva gjort sig skyldiga till brott mot det åttonde budordet. För: Har någon blivit sjuk av denna köttfärs? Nej. Har någon klagat på att den smakat konstigt? Nej. Det enda som har hänt är att vi sluppit slänga stora mängder fullkomligt ätbar mat. Jag tror att barnen i Afrika skulle applåderat om de visste.
Dessutom upptäckte jag mig själv med att sitta klistrad framför teverutan inför den glamorösa nobellmiddagen den tionde. Och till min fasa hörde jag mig själv tänka: Men det är ju ändå mysigt att vi har en helt maktlös men representabel familj, vars klädsel är hemlig ända tills de ögonblick då de svävar ner för trappan i Blå hallen. Och från och med den stunden är jag säker på att jag (om fenomenet monarki fortfarande existerar då) kommer vara en av de gummor som tålmodigt väntar på ett ögonblicks ögonkontakt med konungen när han på nationaldagen tar sig en tur med häst och vagn. Jag med ett krampaktigt grepp om den svenska flaggan i ena handen. Lyckligt vinkande med den andra.Måtte detta endast vara en kortvarig sinnesförvirring.
Vilken tur att chansen alltid finns att säga: Jag hade fel.
Ps. Drottningen var finast på festen.
Ps2. Förlåt mig för alla fjantiga försök till alliterationer i det här inlägget. Förfäras, förundras eller låt dig förtjusas.
Puss!
onsdag 12 december 2007
BILDERNA!!!
Här har ni bilderna från drömmarna och stjärnornas kväll!
Karaokeårsfinal 2007
Klicka på bilden för att se bilder från den oförglömliga kvällen på Etage.
Hej hej, hallå bloggen!
I morgon skall jag och mina klasskamrater Camilla och Robert hålla i en liten lektion om barnboken Det lilla huset på prärien, som vi nu har detaljstuderat och analyserat. Det är en väldigt lugnt lunkande berättarstil som Laura Ingalls Wilder använder sig av. Det händer en del spännande saker, men ändå känns det som om händelseförloppet går mäkta långsamt. Jag förstår dock att vissa läsare och speciellt barn tycker att det är skönt att lyssna till en berättelse som just är lugn och harmonisk. Som vuxen (jo jag får nog kalla mig det nu) blir man nästintill irriterad istället. Familjen Ingalls som den delvis självbiografiska boken handlar om är äckligt idyllisk och konservativ i sin struktur. Pappa fixar, mamma tackar och säger: "Åh Charles, så mycket behövde du verkligen inte ha gjort." Barnen får inte prata vid matbordet, inte begära någonting och inte gråta. Det tyder på svaghet och att de beter sig som små bäbisar.
Jag och mina medarbetare är ändå nöjda och glada över upplägget av lektionen, som är mera av en helklass diskussion. Vi ska prata om boken genre, om det självbiografiska inslaget, om den är adapterad, om huvudkaraktärerna och slutligen lite om motiv och budskap i boken. Kul va! Nu önskar ni allt att ni hade fått vara med.
Boken handlar i grunden om frihet i att inte fästa sig vid det materiella och om familjen som det viktigaste i världen.
Just nu väntar jag på min tvätt, som ska vara färdig om sisådär tio minuter. Dessutom är jag djupt försjunken i en Maria Gripes böcker om den lilla pojken Elvis. Överraskande njutfull läsning. Jag skall även ha läst Det susar i säven tills i morgon. Men den kommer jag förmodligen plocka ut några kapitel ur och läsa de. Allt som allt, så är min läxa tills i morgon 280+230+180+20 barnbokssidor lång, typ. Tre böcker och en facklig text av Vivi Edström, den underbara, ni vet.
Mycket nöje
Kärlek till världen!
I morgon skall jag och mina klasskamrater Camilla och Robert hålla i en liten lektion om barnboken Det lilla huset på prärien, som vi nu har detaljstuderat och analyserat. Det är en väldigt lugnt lunkande berättarstil som Laura Ingalls Wilder använder sig av. Det händer en del spännande saker, men ändå känns det som om händelseförloppet går mäkta långsamt. Jag förstår dock att vissa läsare och speciellt barn tycker att det är skönt att lyssna till en berättelse som just är lugn och harmonisk. Som vuxen (jo jag får nog kalla mig det nu) blir man nästintill irriterad istället. Familjen Ingalls som den delvis självbiografiska boken handlar om är äckligt idyllisk och konservativ i sin struktur. Pappa fixar, mamma tackar och säger: "Åh Charles, så mycket behövde du verkligen inte ha gjort." Barnen får inte prata vid matbordet, inte begära någonting och inte gråta. Det tyder på svaghet och att de beter sig som små bäbisar.
Jag och mina medarbetare är ändå nöjda och glada över upplägget av lektionen, som är mera av en helklass diskussion. Vi ska prata om boken genre, om det självbiografiska inslaget, om den är adapterad, om huvudkaraktärerna och slutligen lite om motiv och budskap i boken. Kul va! Nu önskar ni allt att ni hade fått vara med.
Boken handlar i grunden om frihet i att inte fästa sig vid det materiella och om familjen som det viktigaste i världen.
Just nu väntar jag på min tvätt, som ska vara färdig om sisådär tio minuter. Dessutom är jag djupt försjunken i en Maria Gripes böcker om den lilla pojken Elvis. Överraskande njutfull läsning. Jag skall även ha läst Det susar i säven tills i morgon. Men den kommer jag förmodligen plocka ut några kapitel ur och läsa de. Allt som allt, så är min läxa tills i morgon 280+230+180+20 barnbokssidor lång, typ. Tre böcker och en facklig text av Vivi Edström, den underbara, ni vet.
Mycket nöje
Kärlek till världen!
måndag 10 december 2007
Vårt palats är ett fullkomligt kaos
Välsignad vare du World Wide Webb. Ibland är det himla skönt att inte behöva springa i affärer och trängas bland sexton andra stressade kunder. Mycket kan man ju få hem direkt i brevlådan. Idag har jag beställt en av mina egna julklappar. Eftersom jag lär få hem denna underbara tingest redan på på onsdag eller torsdag så hinner jag föra över alla nummer från mina gamla tingest, och kanske till och med lägga in musik och bilder i den.
Det ska bli gött att bli ägare av en tingest som inte raderar ord som man redan lagt till i T9-ordlistan, som kan spara fler än 200 meddelanden, som man inte behöver ladda varje dag och som kan ta lika bra kamerabilder som en riktig digitalkamera.
Återigen... Pappa, vad skulle en stackars fattig student göra utan en far som du!?
Idag har jag läst de återstående 180 sidorna i Lilla huset på prärien, vilken jag ska hålla en kort lektion om på torsdag. Jag har dessutom detaljstuderat ett gäng välklädda människor sväva ner för trappan i Blå hallen och just nu belönar jag mig med lite välförtjänt surfande och Vänner-tittande.
Igår blev jag klar med den här korsstygnsskapelse...
Är hon inte ett mirakel?
(Citat: Bo Kaspers Orkester, låten Fullkomligt kaos)
Ja, den som kan räkna ut hur jag gör det här lilla tricket (och varför) är allt bra!
Tjing tjing!
Det ska bli gött att bli ägare av en tingest som inte raderar ord som man redan lagt till i T9-ordlistan, som kan spara fler än 200 meddelanden, som man inte behöver ladda varje dag och som kan ta lika bra kamerabilder som en riktig digitalkamera.
Återigen... Pappa, vad skulle en stackars fattig student göra utan en far som du!?
Idag har jag läst de återstående 180 sidorna i Lilla huset på prärien, vilken jag ska hålla en kort lektion om på torsdag. Jag har dessutom detaljstuderat ett gäng välklädda människor sväva ner för trappan i Blå hallen och just nu belönar jag mig med lite välförtjänt surfande och Vänner-tittande.
Igår blev jag klar med den här korsstygnsskapelse...
Är hon inte ett mirakel?
(Citat: Bo Kaspers Orkester, låten Fullkomligt kaos)
Ja, den som kan räkna ut hur jag gör det här lilla tricket (och varför) är allt bra!
Tjing tjing!
söndag 9 december 2007
Nu kan jag gå igen!
Här är mina nya skor.
Tack Mami och Papi!
(de är svarta, fast Maria säger att de ser blå ut på fotot)
lördag 8 december 2007
Några ord, innan natten kommer
Människorna sänker sina huvuden, men du vänder ditt ansikte till mig.
Du låter mig vila ut i stillhet och du viskar sanningar i mitt hjärta.
Ingenting är längre förgängligt, för du är hos mig.
Vad skulle jag vara utan dina vingars skydd?
Vad skulle jag ta mig till om inte du vakade över mina steg?
Var skulle jag vara utan din allomfattande kärlek som gör mig levande?
Du som ser mig, du som hör mig, du som är till i mig. Du som ger mig liv.
Låt min själ stråla av glädje i tron på dig.
Låt din vilja ske och uppfyllas genom mina handlingar och mina tankar.
Gör mig till ett redskap för din frid. Gör mig till välsignelse.
Jag är för alltid i din hand
Amen
En bön jag skrev ner våren 2006
Du låter mig vila ut i stillhet och du viskar sanningar i mitt hjärta.
Ingenting är längre förgängligt, för du är hos mig.
Vad skulle jag vara utan dina vingars skydd?
Vad skulle jag ta mig till om inte du vakade över mina steg?
Var skulle jag vara utan din allomfattande kärlek som gör mig levande?
Du som ser mig, du som hör mig, du som är till i mig. Du som ger mig liv.
Låt min själ stråla av glädje i tron på dig.
Låt din vilja ske och uppfyllas genom mina handlingar och mina tankar.
Gör mig till ett redskap för din frid. Gör mig till välsignelse.
Jag är för alltid i din hand
Amen
En bön jag skrev ner våren 2006
God natt
fredag 7 december 2007
Uppdatering
Karaokefinalen blev en kväll fylld av blandade känslor. Men jag är glad och lycklig över min prestation. Eftersom jag aldrig stått på scen förut på det sättet: och sjungit ensam för en stor publik. För mig var det oerhört stor och betydelsefullt.
Min första låt blev som sagt Life is a Cabaret. Den gick inte så bra som den brukar. Jag var väldigt spänd och nervös, men det var samtidigt väldigt kul och spännande. Vi var allt som allt 12 finalister som dykt upp. Fyra personer i juryn. Efter att alla finalister sjungit var sin låt tog juryn ut sex stycken som fick sjunga en andra omgång. Dit blev jag uttagen!
Min andra låt blev inte någon som jag nämnde i det tidigare inlägget. Det blev istället Stevie Wonders Yester me yester you yesterday. Jag slutade alltså på en 4:e till 6:e plats. Lucky me!
Snart kommer jag lägga upp en länk med bilder från kvällen. Så fort Etage lägger upp bilderna på sin hemsida.
Nu ska jag förbereda mig för inför kvällens Lussegasque på GH nation (Gästrike-Hälsinge). Jag och Axel ska gå och äta massa julmat iklädda kavaj och cocktailklänning, typ. Så är det tänkt i alla fall. 17 dk (dubbel-akademisk-kvart) ska vi vara där, så det är bäst att jag lägger på en morot.
Min första låt blev som sagt Life is a Cabaret. Den gick inte så bra som den brukar. Jag var väldigt spänd och nervös, men det var samtidigt väldigt kul och spännande. Vi var allt som allt 12 finalister som dykt upp. Fyra personer i juryn. Efter att alla finalister sjungit var sin låt tog juryn ut sex stycken som fick sjunga en andra omgång. Dit blev jag uttagen!
Min andra låt blev inte någon som jag nämnde i det tidigare inlägget. Det blev istället Stevie Wonders Yester me yester you yesterday. Jag slutade alltså på en 4:e till 6:e plats. Lucky me!
Snart kommer jag lägga upp en länk med bilder från kvällen. Så fort Etage lägger upp bilderna på sin hemsida.
Nu ska jag förbereda mig för inför kvällens Lussegasque på GH nation (Gästrike-Hälsinge). Jag och Axel ska gå och äta massa julmat iklädda kavaj och cocktailklänning, typ. Så är det tänkt i alla fall. 17 dk (dubbel-akademisk-kvart) ska vi vara där, så det är bäst att jag lägger på en morot.
Fred och frid i juletid
tisdag 4 december 2007
AAAaahhh!
I morgon gäller det. Det är äntligen (med ton av blandade känslor) dags för årsfinalen i karaoke på Etage. Hoppas de som kan dyker upp och skriker och jublar för att vi vågar. Jag har lite fjärilar i magen redan, men det ska bli grymt kul. Det känns dock lite jobbigt att man nu måste ställas på en scen, två decimeter över vanlig markhöjd. Man kanske blir höjdrädd eller får hybris eller så går det hur bra som helst. Andas in, andas ut...
Det kommer fungera som följer: Alla 14 sångare som blivit uttagna till finlen får framföra en låt. Sedan kommer de fem personerna i juryn att välja ut de fem bästa av dessa. Dessa fem får sjunga en andra låt. I slutändan kommer det att finnas en etta, en tvåa, en trea, en fyra, en femma och nio sexor. Ettan och tvåan blir skickade till karaoke-SM och alla de som kommit på 1-5 plats får något fint pris.
Det kommer fungera som följer: Alla 14 sångare som blivit uttagna till finlen får framföra en låt. Sedan kommer de fem personerna i juryn att välja ut de fem bästa av dessa. Dessa fem får sjunga en andra låt. I slutändan kommer det att finnas en etta, en tvåa, en trea, en fyra, en femma och nio sexor. Ettan och tvåan blir skickade till karaoke-SM och alla de som kommit på 1-5 plats får något fint pris.
Min första låt (säkert):
det blir Liza Minnellis Life is a Cabaret
det blir Liza Minnellis Life is a Cabaret
Om jag är lyckligt lottad och inte faller av den
höga scenen blir den andra låten (osäkert):
No Doubts Don't Speak
Norah Jones Don't know why
eller No Doubt Sunday morning
höga scenen blir den andra låten (osäkert):
No Doubts Don't Speak
Norah Jones Don't know why
eller No Doubt Sunday morning
Wish me luck! Gah!
Kärlek till sången och musiken (och er)
Kärlek till sången och musiken (och er)
måndag 3 december 2007
Första måndagen efter den första advent
Måndag igen. Äntligen.
Helgen har bjudit på diverse förnöjenheter:
Advent förresten. Väntans tider. Advent som betyder ankomst. Jag tycker det är underbart att vi från och med igår lever i en längtan och en väntan på något gott. Då menar jag inte bara julbordets goda. Utan det evigt goda.
Jag försöker att upprätthålla julens sanna värden varje år. Bland annat köper jag direkt de få julkort som finns i butiken som utsmyckats med riktiga julmotiv. Och då snackar vi inte om några Jenny Lindh-motiv eller Bauer-tomtar eller julgrisar. Nej det ska vara Madonnabilder, tre vise män och Betlehemsstjärnan. Det är det enda som räknas. Hoppas du får ett!
Det finns så många frågetecken kring julen i juletider. Frågor och ovisshet, i den tid då vi egentligen borde se klarhet och upplysning.
Varför vet alla barn vem den snälle tomten är, när ingen av dem vet vad julevangeliet handlar om?
Varför har den snälle tomten låtit sig köpas av kommersialismens jätte Coca Cola?
Varför är vi rädda för mörkret?
Varför är vi som mest stressade i den tid som ska symboliseras av lugn och gemenskap?
Varför firar jag jul?
...eller som min kloke far uttryckte det när han bevittnade den stora massan av shoppande människor i Väsby centrum, söndagen den 2 december:
"Det är det här som är den nya kyrkan. Shopping."
Bibelhumor:
Nu ska jag sätta igång att leta litteratur. Lättare sagt än gjort i Uppsala. Min nya kurs startar i morgon. Barn och och ungdomars läsning. Kurslitteraturen innehåller allt från Kitty till Huckelberry Finn, Emil, Robinson, Det susar i säven...
Allt gott!
Ta hand om varandra.
Helgen har bjudit på diverse förnöjenheter:
- Inflyttningsfest i Hampus nya pedagog-lya
- Jobb mellan 10-15 i Väsby bokhandel (lördag)
- Fika med Anna och Anna hemma hos vår gamla lärare Annette Ferronato
- Sushi framför Svensson Svensson
- Karaoketräning inför onsdag tillsammans med Christoph och Rebecca
- Jobb mellan 11-15 i Väsby bokhandel (söndag)
- Middag med Anja och mamma hemma på Lövstavägen
- Glögg och pepparkaka med Axel sent på adventskvällen
Advent förresten. Väntans tider. Advent som betyder ankomst. Jag tycker det är underbart att vi från och med igår lever i en längtan och en väntan på något gott. Då menar jag inte bara julbordets goda. Utan det evigt goda.
Jag försöker att upprätthålla julens sanna värden varje år. Bland annat köper jag direkt de få julkort som finns i butiken som utsmyckats med riktiga julmotiv. Och då snackar vi inte om några Jenny Lindh-motiv eller Bauer-tomtar eller julgrisar. Nej det ska vara Madonnabilder, tre vise män och Betlehemsstjärnan. Det är det enda som räknas. Hoppas du får ett!
Det finns så många frågetecken kring julen i juletider. Frågor och ovisshet, i den tid då vi egentligen borde se klarhet och upplysning.
Varför vet alla barn vem den snälle tomten är, när ingen av dem vet vad julevangeliet handlar om?
Varför har den snälle tomten låtit sig köpas av kommersialismens jätte Coca Cola?
Varför är vi rädda för mörkret?
Varför är vi som mest stressade i den tid som ska symboliseras av lugn och gemenskap?
Varför firar jag jul?
...eller som min kloke far uttryckte det när han bevittnade den stora massan av shoppande människor i Väsby centrum, söndagen den 2 december:
"Det är det här som är den nya kyrkan. Shopping."
Bibelhumor:
Nu ska jag sätta igång att leta litteratur. Lättare sagt än gjort i Uppsala. Min nya kurs startar i morgon. Barn och och ungdomars läsning. Kurslitteraturen innehåller allt från Kitty till Huckelberry Finn, Emil, Robinson, Det susar i säven...
Allt gott!
Ta hand om varandra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
