Förändrade åsikter

Hmm.. Jag vet inte vad som händer, men på senare tid har jag märkt att jag omvärderat många av mina ståndpunkter. Eller i alla fall varit tvungen att se dem ur ett större och annorlunda perspektiv. Jag kanske börjar bli vuxen. Vad hände med mitt rebelliska jag. Ja ja, hon kanske är tillbaka i morgon.

Köttfärs, köttfärs, köttfärs! Jag tror vi svenskar har uttalat ordet fler gånger den senaste veckan än under hela alla de resterande månaderna detta år. När jag såg Uppdrag gransknings granskning av Ica's kötthantering tänkte jag först: Ja, det är rätt! Sätt dit dom kapitalistiska överprissättarna. Förargad som jag är, över att flertalet gånger ha betalat 39.90 för 500 gram nötköttfärs på den besvärligt närliggande Icahandlaren på Odengatan. Ica Nära är lika med rysning.
I morse läste jag dock en krönika av den vackra författarinnan Emma Hagberg, som sade sitt ord angående ordet köttfärs. Och efter att ha läst förstod jag att även jag hade omvärderat min mening. Okej, de har märkt om datumen på köttfärsen. Men den absolut värsta följden av detta är att Icahandlarna själva gjort sig skyldiga till brott mot det åttonde budordet. För: Har någon blivit sjuk av denna köttfärs? Nej. Har någon klagat på att den smakat konstigt? Nej. Det enda som har hänt är att vi sluppit slänga stora mängder fullkomligt ätbar mat. Jag tror att barnen i Afrika skulle applåderat om de visste.

Dessutom upptäckte jag mig själv med att sitta klistrad framför teverutan inför den glamorösa nobellmiddagen den tionde. Och till min fasa hörde jag mig själv tänka: Men det är ju ändå mysigt att vi har en helt maktlös men representabel familj, vars klädsel är hemlig ända tills de ögonblick då de svävar ner för trappan i Blå hallen. Och från och med den stunden är jag säker på att jag (om fenomenet monarki fortfarande existerar då) kommer vara en av de gummor som tålmodigt väntar på ett ögonblicks ögonkontakt med konungen när han på nationaldagen tar sig en tur med häst och vagn. Jag med ett krampaktigt grepp om den svenska flaggan i ena handen. Lyckligt vinkande med den andra.Måtte detta endast vara en kortvarig sinnesförvirring.

Vilken tur att chansen alltid finns att säga: Jag hade fel.

Ps. Drottningen var finast på festen.
Ps2. Förlåt mig för alla fjantiga försök till alliterationer i det här inlägget. Förfäras, förundras eller låt dig förtjusas.

Puss!