Innan året är slut.

Ojojoj, nu var det länge sen jag skrev. Jag tror att det kan ha att göra med alla fikon, daddlar och nötter som kom emellan och gav en viss idétorka. Dessutom har jag slavat, sprungit, rusat och rekommenderat böcker under julruschen i min söta lilla bokhandel.


Julen i en butik är en spännande tid. Det är underbart roligt att få träffa så mycket folk. Även om konversationen med varje person ungefär uppgår till 30 sekunder. Högst! Som blivande svensklärare jag är och i och med den passion för litteratur som jag har så blir jag ofantligt glad när kunder kommer med riktiga frågor. Inte meningar som börjar med: Jag söker en bok... eller Har du någon bra bok... eller Säljer ni plasttallrikar? (för tusan människa, detta är en bokhandel!!!) Nej. Jag blir så glad emellanåt då en litteraturkunnig kund dyker upp. Någon som inte får ut något av Guillou och Marklund utan frågar efter böcker som rekommenderats i Gokväll eller någon gammal god nobelpristagare (här kan speciellt Axel lägga märket till rättstavningen).



Anekdoter från en bokhandlarinnas vardag:

1. I år har jag slutat att skratta gulligt åt de kunder som använder sig av den mest förekommande utav vitsar. Alla ni som jobbar i butik VET vad jag pratar om. För det första är det ofantligt konstigt att halva jordens befolkning fortfarande inte vet vad en streckkod är till för. Vilket resulterar i att de inte förstår varför en kassörska måste hålla på och krångla med en ibland inte fungerande streckkod. Det står ju ett pris på prislappen... (uttalas med gnällig ironisk röst). Dessutom är det OFANTLIGT roligt att skojja med kassörskan när inte en streckkod fungerar. Kundens OOOOOFANTLIGT snittsiga kommentar lyder alltför ofta: Den är väl gratis antar jag.. hohoho! Urtråkigt! Jag är så trött på detta skämt att jag från och med nu svarar kunden - stadig i blicken. Du, den hade jag aldrig hört förut. Punkt.


2. Min fars barndomskompis förälder ägde en gång en bokhandel där det en dag spatserade in en man med en son i hand. Sonen var tydligen inte bildad nog eller så behövde mannen någonting att ställa i pojkens gapande bokhyllor. Mannen bad i alla fall om att få köpa lite böcker eller rättare sagt: "Ungefär två meter..."

3. Under julens hets har en och en annan groda sluppit ut ur personalens vokabulär. Men det är nog tur det. Hur skulle vi annars överleva stressen, utan skratt menar jag. Jag tror ändå Miss C står för den bästa i år. Vi har nämligen haft lite krångel med vårt kortsystem. Ibland får kunden trycka in sin kod i en maskin, men ibland måste vi se legitimation och dra kortet i en annan maskin bakom kassan. Det vet ju vi att den står där bakom. Men när Miss C ska förklara det för en förvirrad kund så säger hon: Jag måste dra ditt kort där bak. Hysteriskt kul! Tycker i alla fall jag.

Mina meriter: Jag har träffat omkring ett tiotal personer med samma födelsedagsdatum som jag, vilket jag alltid uppmärksammar när jag ser siffrorna 1002 efter födelseårtalet på ID-kortet. En gång har jag till och med träffat en tjej med samma namn som jag. Jenny Bergman. Jag satte nästan anden i halsen (medveten felstavning Axel).

God fortsättning till alla lyckliga, alla misserabla, alla sorgsna, alla kära, alla uttråkade, alla sökande och alla troende. Var stolt över att du är människa. Inom dig öppnar sig valv efter valv oändligt.

/Jenny