Välkomna.

Hej alla goda vänner, familj och bekanta. Jag som trodde att facebook var den enda Internetepedemi som jag skulle dras med i. Men nu är det bloggarnas tid. Jag önskar att jag var som den gamla dam som ringde till bokhandeln i Väsby en dag och frågade efter en författare: ”Ja, han har skrivit på Internet. En grogg eller plogg eller vad det nu heter”. Tyvärr är jag inte så lyckligt ovetande.

Detta är ett litet rum. En dörr står på glänt. En öppen dörr, direkt in i mitt huvud, min själ och mitt hjärta. Välkommen in! Vågar du kika in?

Själv vet jag inte än vad som kommer hända här. Det blir ett äventyr. And… ”it’s a mystery” (Shakespeare in Love) som vi säger i Upppsala. Det blir förmodligen en godisblandning. Lite bilder, lite texter, berättelser, tankar och sådant.


Sluta aldrig dansa!?

Anledningen till denna härliga blogg-titel har följande historia:
Graninge Stiftsgård är mitt andra hem, och alltid när jag vistas där uppfylls mitt inre av en sprudlande glädje vilken får mig att uttala de mest bevingade av ord. Exempelvis ”mitt hjärta sjunger och lever som mest på Graninge”. Ett annat exempel är ”Sluta aldrig dansa!”. Det har blivit som en sammanfattning av mitt alltför optimistiska sätt och också mitt motto här i livet.
Att aldrig sluta dansa handlar om att aldrig förlora hoppet och kärleken till just livet. Människan behöver dansa, sjunga, skratta och gråta. Annars är hon ingen människa. Så när jag känner mig nere, uppe eller förlorad finns de orden alltid inom mig.

Jag tror på godheten och kärleken. Vad skulle jag annars göra. Vad skulle vi annars göra.

Igen,
Välkomna in.