Att resa

Idag har jag umgåtts med en av mina bästa och äldsta vänner: Matilda. Hon har nyligen kommit hem från en fyra veckors lång resa i Thailand så självklart hade hon mycket att berätta, och jag kunde inte vara en mer nyfiken lyssnare.

Det här med resor har jag snabbt ändrat åsikt om. För ett år sedan då många av mina vänner började resa hit och dit i världen tyckte jag inte att det var så intressant; det var inget för mig. Jag har alltid varit så glad över att bara befinna mig i Sverige och det har alltid varit en självklarhet att jag ville plugga här. Jag vet också att jag alltid har varit lite rädd för att åka långt bort, till främmande länder, främmande kulturer. Främmande, främmande, främmande. Kanske beror det på att jag inte rest mycket alls i mitt liv; aldrig lämnat Europa. När jag var under femton kommer jag ihåg att jag till och med tyckte att det var obehagligt att befinna mig i Danmark och Finland. Det var helt enkelt inte hemma.

Jag känner dock mer och mer hur jag mognar i min inställning till främmande länder och resor. Jag längtar mer och mer ut i världen. Däremot är jag medveten om att jag inte har varit mogen för långa resor förrens nu. Jag känner en längtan efter att "vara där". Inte bara uppleva allt det där främmande, eller ska jag säga det där nya, genom en tv-ruta.

Första stora händelsen är att jag den 31 maj lämnar Europas gränser bakom mig och upptäcker Egyptens städer, religioner, byggnader och människor. Jag kunde inte vara mer exalterad och spänd! Jag kommer att "vara där"!!!

Jag brukar säga: Om man ska bli lärare måste man ha något att berätta. Och helst ska allt detta inte lästs i böcker. Man måste ha egna upplevelser att berika undervisningen med. Inte behöva börja sin mening med: "Det här är en bild på floden Ganges...", utan istället "Den här bilden tog jag när jag var vid floden Ganges..." eller "Mitt intryck av atmosfären kring Ganges var...". Denna tanke och detta förhållningssätt har under det senaste året blivit mycket viktig för mig. Det har även triggat min längtan efter resor och upplevelser.

Planerna är därför att jag ska läsa klart mina svenskstudier, d v s plugga ett år till, och sedan ta ett så kallat sabbatsår. Under detta sabbatsår skulle jag vilja jobba jobba jobba för att sedan uppleva: Indien, Thailand, Vietnam, Kina, Indonesien, Japan och eventuellt den Australienska kontinenten. Ambitiöst: Javisst!

Det finns ändå något vackert i människor som inte finner något intresse i att resa. De som lever och trivs på exakt samma plats där de föddes; för de är det det ultimata och mest spännande.

Att alla inte vill eller vågar resa, det är viktigt att komma ihåg i en tid då allt uppmanar oss till rörelse och förnyelse. Vissa vill stå stilla!