Jag slås allt oftare av att jag alltid har något typ av ljud runt omkring mig. Så fort jag kommer hem till rummet, slår jag på musik på datorn eller tv:n. Så fort det inte finns någon annan att prata med så behövs musik, ljudbok eller någon serie att titta på eller "ha i bakgrunden". Inte ens ens cykeltur till stationen klarar jag utan min ipod. Varför aldrig tyst?
Ytterligare ett konstigt fenomen: Jag kan inte somna i tystnad. Det är hur lätt som helst att somna i en fullsatt pendeltågsvagn, men förfärligt jobbigt att försöka komma till ro i ett ensamt tyst sovrum. När jag var liten brukade jag alltid lyssna på sagoband för att kunna somna. Denna vana har förföljt mig ända in i vuxenåldern, ända tills dagen idag. Jag lyssnar alltid på någon talande röst för att kunna komma till ro. Ordet lyssnar är dock överdrivet, jag behöver höra mumlandet i bakgrunden av mina tankar. Alltför ofta somnar jag till tv:n eller någon dvd:film på datorn.
Samtidigt har jag lärt mig stänga ute vissa ljud och till exempel läsa till musik, babbel och andra störsmoment.
Samtidigt måste min kära pojkvän alltid ta batterierna ur min tickande väggklocka för att kunna sova i mitt rum. Jag, jag hör den inte ens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar