lördag 12 april 2008

Lugnets lov

Jag såg just på filmen Sound of music (1965) och det slog mig vilken otroligt lång introduktion den hade. I över fem minuter får man endast se kameran svepa över stora landskap; skogar och berg. Samtidigt presenteras i tur och ordning regissören, producenten, skådespelarna, ja, alla som varit med och skapat filmen. Förfärligt nog slås jag även av hur stressande eller snarare tråkigt man tycker det är. Ska inte filmen börja snart? tänker man. Idag görs det knappast några filmer som tar sig tid att i lugn och ro presentera konstnärerna i början av filmen. De får vänta till allra sist, då namnen presenteras i rasande fart i rullande text. Allt för att inte göra publiken uttråkad.

Men vilka är det egentligen fel på? Vilka är mest allegiska mot långsamheten? Vi som tittar eller de som skapat filmen?

Jag kommer på mig själv och min allergi mot allt som går långsamt. Jag är formad av samhällets mer och mer stressade tillvaro. Allt ska gå så fort. Idag hänger inte ens jag med i barnprogrammens tempo, medan barn idag säkert skulle bli uttråkade av att se ett trivialt och lugnt program som till exempel Bullerbyn.

Så jag lutar mig tillbaka i gungstolen för att försöka motverka tidsandan som även speglas i mig. Varför inte njuta av en lång filmintroduktion med sköna naturbilder och vacker musik? Jag har ju egentligen ingenting att vara stressad över.

Av samma skäl försöker jag allt oftare att se kollektivtrafiken som ett tillfälle och en stund för vila. Jag kan ju faktiskt inte få det att gå fortare.

Lovad vare lugnet och stillsamheten.
Har du tagit dig tid att lyssna till dina egna hjärtslag?
Att kunna vila i stunden är en gåva och en prövning.
Vågar du stanna upp?
Medveten om att tystnaden också bär på många svar.

Jag vill våga ta mig tid.
Jag vill lyssna till klockans tickande och hjärtat slag som tickar i takt.
Till och med ta mig tid att skriva en dikt då och då.

Det här är lugnets lov.

Har du någonsin funderat över varför Mumintrollen är så trevligt runda och vänliga?
De är för mig förbilder och lärare i långsamhet och lugn.

1 kommentar:

Anonym sa...

Den som dansar´håller sig lugn-avreagerar ju sig genom dansen!Mumintrollen såg aldrig -Sound of mjusic-själv ser jag på den varje nyårs afton-blivit en tradition!