fredag 24 april 2009

Nej, inte ett till inlägg om böcker!

Det roliga med den här bloggen, i dessa tider, är att jag faktiskt uppdaterar min läsning i det lilla fältet till vänster (lite neråt), men att jag sällan kommer mig för att skriva inlägg. Man kan ju då dra slutsatsen att jag har en del att läsa i dessa tider. Ja! Jag har precis till ryggalagt stora romanjättar såsom Céline, Faulkner och Hesse. Det har varit tunga böcker, men det ger en verkligen nya litterära ögon.

Jag ska jobba i helgen, i bokhandeln och jag känner i och med mina nuvarande studier hur jag mer och mer, tyvärr, skolas in i det europeiska kanon som ska vara "god litteratur". Jag har därför blivit rädd för mina egna tankar och hur de ganska snabbt dömer människors läsvanor. T ex om någon säger att Kajsa Ingemarsson är dennes favoritförfattare. Shit, tänker jag! tänk inte så Jenny, tänk inte så. Se absolut inte ner på en människa som älskar Små citroner gula. Det är fel; som bokhandelsbiträde, som lärare, som kristen och som människa. För om någon uttrycker att de har en favoritförfattare, betyder ju det att personen läser. Och då borde väl jag som blivande lärare, bokhandelsbiträde, kristen och människa vara inget annat än glad.

Nu ska jag än en gång försöka bryta ner mina fördomar genom att läsa en författare som jag starkt ogillar p g a hennes sommarprat för några år sedan. Enligt mig var det ett angrepp på nutidens troende och en jämförelse mellan alla kristna och George W. Bush. Men jag ger hennes författarskap en ärlig chans. Ibland är det tur för mig, som människa, att jag har en bokklubb. Sju underbara väninnor som låter mig ventilera sådana här litterära funderingar, när bloggläsarna fått nog.

Håll koll på min läslista. Och kommentera gärna. Ni är fina!

1 kommentar:

Anonym sa...

Böcker har så olika funktion. Ibland vill man ha nya tankar och ibland vill man ha läsro, dvs. en berättelse att sjunka in i och bli skön av. I det senare fallet är inte Kajsa Ingemarssons bok fel, den funkade för mig. Ann Heberlein har jag läst för att kasta mig ut på okända vatten, låta mig utmanas och få tänka till.