Livet enligt Lotta

Detta inlägg är komponerat av både Jenny och hennes soulmate Mary Olie aka Maria Olebark.
Någon gång i framtiden kommer ni även känna oss som artisterna Tussan & Tuttan!

När Maria och Jenny träffades den 21 januari 2007 var förälskelsen omedelbar och överväldigande. Vi hade ju gått på dagis tillsammans för att sedan gå skilda vägar ända fram till universitetets dagar. När vi väl såg varandra igen upptäcktes att vi trots våra "years apart" hade utvecklats parallellt till väldigt likasinnade töser. Vilken lycka och vilken insikt att äntligen träffa någon som delar samma intressen, åsikter och passion för alteregot och hjältinnan Lotta!

Lotta från Bråkmakargatan är en ständigt citerad karaktär. Det är bara Maria och Jenny som förstår när någon uttalar meningar såsom "Dumma mamma!!!", "Det är en grisbjörn", "Nu reser jag...", "Jag säger att det var en hund som klippte sönder den"och "Han kan väl för Farao få simma lite". Det är en del av vårt normala liv att kunna relatera till Lottas utsvävande känslor. Vi har till och med införskaffat en gemensam Lotta-DVD-box, d v s vår motsvarighet till tjockisens bantningskurs, rökarens sluta-röka-metod och kvinnans överlevnadsguide i manssamhället.

Vårt kanske mest använda talesätt är taget från en scen då Lotta i vredesmod skriker i högan sky för att hennes mamma har tvingat på henne en stickig jumper. När grannen Tant Berg hör Lottas skrik uttalar hon de bevingade orden: "Nämen nu har väl Lotta ont i magen ändå".

Därför... När Jenny eller Maria känner sig lite nere eller faktiskt lider av en gnutta mensvärk, kan denna gå ut i korridoren och likt Lotta ta ton. Den andra av oss kan då likt Tant berg le i mjugg inne på sitt rum och uttala de bevingade orden (fast med utbytt namn): "Nämen nu har väl Jenny/Maria ont i magen ändå".

Det har till och med gått så långt att vi börjat diskutera våra framtida förlossningar. Då måste ju givetvis den av oss som inte föder roa den andra genom att dra Lottavitsar bredvid förlossningsbädden. Både för att stundens allvar säkert behöver lättas upp en aning och att de bevingade orden ska få komma till sin fulla rätt. NÄMEN NU HAR VÄL LOTTA ONT I MAGEN ÄNDÅ!

Det är vår övertygelse att det kommer att bli en glad unge om detta får inträffa. Och... att världen skulle vara en betydligt tommare och fattigare plats om inte Lotta inverkade i våra liv.

Är det konstigt att ungen blev misstagen för Grete som spelar Lotta i filmerna:Maria 7 år

///Kyssar till världen från Maria och Jenny

Gud för dig är allting klart

Just nu läser/hör jag på en fantastisk bok: Tusen strålande solar av Hosseini som även skrivit Flyga drake. Det är häftigt. Ända sedan ett seminarium under kursen Barn och ungdomars läsning då vi diskuterade Flugornas Herre har jag lagt märket till en speciell företeelse i litteratur. Nämligen att många fiktiva karaktärer beskrivs som epileptiska. Och som min dåvarande lärare Pär berättade; att om man förstår att en karaktär drabbas av regelbundna anfall så ska man vara extra uppmärksam på denna persons tal. Förr trodde man nämligen att epilepsi var ett gudomligt anfall där personen i fråga såg sanningen, hon eller han var därmed en sanningssägare. Så var extra extra uppmärksam på ord som kommer från en karaktär med epilepsi. Det häftiga är att detta konstnärliga knep eller denna symbol har förekommit i två böcker som jag läst nyligen. Bland annat i den nuvarande romanen av Khaled Hosseini, men även hos Mikael Niemis roman Kyrkdjävulen.

Apropå gudomlighet. Idag åker jag till Graninge för att genomföra årets Stiftungdomshelg. Det är ganska kaosartat i planeringen just nu, men jag litar till vår goda intention. Visst ska detta bli bra och oförglömligt. I alla fall kommer vi kunna berätta för ledarna för nästa helgs läger vad som kan gå fel.

En häftig mening från Tusen strålande solar, som handlar om kvinnoförtrycket i Afghanistan:

"Liksom kompassen har en visare som alltid pekar åt norr,
finner alltid en mans dömmande finger en kvinna."

Bloopers med djur

Ett gott skratt!

Beundransvärt biobesök

Bio besöket blev ett fenomenalt söndagsnöje. Jag betalade biljetterna med ett gammalt presentkort som jag fått i julklapp från jobbet förra julen. Axel har redan läst Philip Pullmans trilogi "Den mörka materian", som filmen baserades på. Jag själv kan knappt vänta på att få läsa tvåan och trean. Tyvärr finns de inte i pocket just nu. Attans.

Det som fängslade mig mest var den udda men fantastiska människoskildringen som Pullman bjuder på i sin berättelse. Historiens grundidé är att det finns oändligt många parallella världar, vilka man kan färdas mellan med hjälp av stjärnstoft. I de olika världarna tar sig människornas själar olika uttryck. I vår värld lever människor med sina själar i sig, men i andra världar vandrar själarna brevid människorna i form av djur, så kallade daimons (uttalas demons). Så var fallet i världen som först och främst presenteras i filmen om Guldkompassen. Det finns också världar där djuren d v s daimonds lever självständiga från människorna.

Jag tycker det är en otroligt fantasifull berättelse, som äger så stort filosofiskt djup. Och ändå står den under ungdomslitteratur i bokhandelns kategorihyllor. Heja ungdomsförfattare som inte fördummar barn. Maria Gripe är ett annat sådant exempel. Henne läser jag just nu. Men som sagt, sedan hoppas jag på att komma över några Pullman-pockets!

Ära åt Gud i höjden och på jorden fred!
...och frid...

Tankar om dagen idag

Ledig, ledig, för mycket ledig. Kan man vara det?

Nu är det tre dagar kvar på mitt långa jullov. Jag har haft två lektioner och en inlämning på höstterminens kurs nu i januari. Sedan har jag bara varit ledig. På onsdag drar det dock igång. Då ska jag börja läsa två nya, parallella, kurser: Språk i användning (7,5 hp) och Drama, teater, film, TV (7,5 hp). Jag läser drama kursen på onsdagar och språkkursen på torsdagar.

Jag har dock använt min ledighet till att läsa sådant som jag själv valt. Det finns ju en njutning bara i valfriheten som annars inte finns under universitetsterminerna. Jag kommer dock sakna litteraturkursen, om barn och ungdomars läsning. Vår lärare var emeritus professor Pär Hellström och han var en sådan där lärare som har det i rösten. Han hade berättarrösten. När han berättar så lyssnar man och tar in. Kan ju även vara mitt brinnande intresse för just litteratur som gjorde det hela ännu mer gripande. Dock ser jag fram emot den nya onsdagskursen då vi får fördjupa oss i dramats struktur och betydelse. Både i det klassiska dramat och teatern, samt filmdramat.

I helgen ska jag, Axel och många fler ge oss av till mitt, för närvarande, tredje hem Graninge Stiftsgård. Det vankas STUH (Stiftungdomshelg) och i år är temat Alla är vi ett; ett bibelord från Galaterbrevet:

Nu är ingen längre jude eller grek,
slav eller fri, man eller kvinna.
Alla är ni ett i Jesus Kristus.
(Gal 3:28)

Ju mer vi har planerat och tänkt kring detta tema, desto mer medveten om djupet och svårigheten i dessa ord blir man. Det låter enkelt och fint, men det finns många svåra tolkningsmöjligheter. Tidigare år har vi haft enklare bibelord som utgångspunkt, t ex Älska din nästa och Känn ingen oro. De är också djupa, men de är lättare att få förståeliga för ett gäng 15-17-åringar, som är åldersgruppen för vårt läger.

Tolkningsmöjligheter kring dessa ord: Antingen får orden betydelsen av att alla är lika mycket värda i Herren Jesus ögon. Eller så kan man se det som att det är tron på Jesus Kristus som gör oss till en enda kropp. Det senare påståendet är svårare att förklara och kan snarare låta negativt i en 16-årings öron. Är då inte hela världens befolkning ett? Vad händer om jag inte tror blint på Jesus som världens frälsare? Följdfrågorna blir många, vilket är bra, men det inger nog inte en känsla av enhet. Jag menar inte att dessa ungdomar är inkapabla till förståelse, absolut inte, men det kan bli stor splittring i åsikterna.
Hmm, som ni förstår är jag själv splittrad i mina tankegångar. Hur vill jag framföra detta budskap till svenska kyrkans unga? Enligt mig motsäger ju inte tolkningarna varandra. De är i mitt hjärta lika sanna båda två.

Det ska bli intressant om vi kan förmedla en känsla av enhet. Vi vill ju fokusera på vad som förenar oss människor, snarare än vad som splittrar oss. Sanningen är dock att det är först efter att man sett våra olikheter och accepterat dessa som man helhjärtat kan ta till sig bibelordet: Alla är vi ett...

Helomvändning. Ikväll ska jag och älskling se Guldkompassen på bio.

En riktig student

I veckan har jag verkligen fått smaka på studentlivets sanna karaktär. När man som vi lever på överlevnadsgränsen, rent ekonomiskt, måste man lära av alla de studenter som gjort samma sak i årtionden före oss. Januari är sparandets tid. Bara under den här veckans första fyra dagar har jag ätit allt vad som borde räknas till studenternas orginalmåltider. Jag har ätit ärtsoppa, blodpudding, ugnspannkaka och nudlar... Sparsamt värre...

Har du något tips på billig bra mat?

Babel

Jag har än en gång lyckats omvärdera. Igår såg jag filmen Babel för andra gången. När jag såg den på bio så kände jag inget särskilt, la inte heller någon vidare eftertanke i denna films storhet. Så jag uppmanar alla som inte sett den eller som inte såg filmen på riktigt när de väl såg den att se den igen. När det handlar om riktigt bra filmer såsom denna är det ofta viktigt att se filmen mer än en gång. Jag såg så mycket nytt och så många mönster och så många färger.

Du som ser Babel, tänk då på vad temat "att bli övergiven" spelar för roll.
Och fundera över vad färgen röd står för. Jag och Axel funderar fortfarande över det sistnämnda.

Och om du inte gillar tunga filmer, så se den för Guds skull för musikens skull.
Det var det första som berörde mig första gången jag upplevde filmen - jag skulle ha kunnat sitta i två och en halv timme i biosalongen och blundat. Musiken talar sitt eget språk.

Utan tidspress

Plugg, plugg, plugg...

Det är allmänt känt bland alla som någon gång har levt med mig att jag är bra på att skjuta upp saker och ting. Speciellt skolarbete. Detta har dock resulterat i att jag studerar bäst under press. Jag behöver en deadline och en hel dags intensivt plugg dagen innan uppgiften ska lämnas in. Ofta är jag där väldigt nära inpå det exakta klockslaget som uppsatsen, hemtentan eller vad det nu kan vara måste vara inne.

Vad händer då när en lärare, som tidigare satt en deadline den 10 januari, säger: Men om ni inte är klara på torsdag så lämna in en dag senare eller fyra om ni vill.

Panik i Jennys hjärna och i hela hennes pluggschema. Ja, ja jag ska lämna in den på måndag. Eller tisdag.

Det jag så idogt drar ut på är en bokanalys på Roald Dahls Danny bäst i världen. Men oroa er inte föräldrar. Det går förvånansvärt bra. Jag analyserar huvudkaraktärernas utveckling och har använt mig av en avslutande frågeställning: Är boken i första hand ett upplyftande av barnet eller en hyllning till den påhittiga föräldern?

Om och om och om igen

I morse fanns den bara där. I mitt lilla brevinkast.
Som en vardagens välsignelse eller som en viskning från ängelabarnet som bor
längst inne i mitt innersta. Och den viskar:
Du klarar det här Jenny. Du klarar att hålla gnistan uppe.
Du är min hemliga skatt och ditt skratt och din kärlek ska
leda dig genom livets alla svåra bjudningar.
Du klarar av att vara dig själv.
Du klarar av att skratta och gråta åt livet.
Du klarar av allt plugg trots att det tar emot att sätta igång.
Du klarar av att få dåliga nyheter ibland.
För livet vill skratta med dig och Gud har humor.
Ibland behöver man bara lite musik för att påminna sig om hur
livet låter när det spelas med kärlekens toner.

Förhoppningsvis spelas nu även i dina öron, den låt som väckt mig ur dimmans och den gråa dagens dvala. Queen och Freddie Mercury var genier.

Tillsammans med Queens megadundersamling har jag fått två Mumin-DVDer på posten.
Jag har så många serier i min egen lilla DVD-samling här hemma. Vänner, Planet Earth, Mumin, Tintin och annat som jag kan se om och om och om igen. Detta förstod aldrig min mor, tror jag. Varför det är en sådan befrielse att se på filmer och serier som man har sett hundra gånger tidigare. Precis av samma skäl som ungdomar älskar att läsa långserieböcker eller varför vuxna roas av att läsa skräpdeckare: Man behöver inte ta in någonting nytt. Man vet exakt vad som skall hända och det finns stor avslappning i den vetskapen.

Tro nu inte att jag inte vill lära och upptäcka nytt. Jag är ingen bakåtsträvare. Jag är en nunjutare. Ibland måste man glömma alla krav om framtid, pengar och lycka.
Lycka är här och nu. Lycka är du och jag.



"Allt som är trevligt är bra för magen"
Mumintrollen

"Om alla tänkte som mumintrollen skulle världen bli en
betydligt rundare och mjukare plats"
Jenny

Första inlägget 2008

Klockan är 22.25, detta var igår, och jag håller precis på att slumra till under min Roald Dahl-bok. Då kommer jag ihåg mammas förmaning om att absolut inte missa filmen Magnolia som börjar klockan 22.30. När hallåan förklarar att filmen är nästintill tre timmar lång tänkte jag: "Aldrig i livet att jag klarar att hålla mig vaken."

Men på något konstigt sätt grep filmen tag i en. Hela tre timmar satt jag klistrad. Inte ett toalettbesök ens. Inga reklamavbrott. Det är ju SVT vi snackar om - demokratins beskyddare och de enda kanalerna som satsar på kvalitet. Så nu var det sagt. Kvalitet betyder även att reklamavbrott i en film som denna skulle vara likamed helgerån. Eftersom jag är en flicka med en mycket liten, besvärad och proppfull hjärna (men ett desto större hjärta) satt jag såklart hela filmen och letade efter bärande bilder som kunde leda mig fram till filmens kärna. Jag brottas forfarande med detta. Ni som sett filmen vet att den tar upp många teman, men jag är övertygad om att ett står över alla andra. Just nu vaklar jag mellan alternativen förlåtelse, svek, botgörelse och skuld. Stora teman för en stor film.

Lägesrapport: Idag har jag vaknat, tvättat, gått ner på stan, bråkat med apoteket, handlat skolmaterial, glödlampor, ett dataspel, suttit på Waynes och läst ut Roald Dahls Danny - bäst i världen, lagat isterband med Axel, tittat på På spåret och bloggat. Och klockan är bara 21.42.

Innan världen går under - ta hand om varandra!