Tankar om dagen idag

Ledig, ledig, för mycket ledig. Kan man vara det?

Nu är det tre dagar kvar på mitt långa jullov. Jag har haft två lektioner och en inlämning på höstterminens kurs nu i januari. Sedan har jag bara varit ledig. På onsdag drar det dock igång. Då ska jag börja läsa två nya, parallella, kurser: Språk i användning (7,5 hp) och Drama, teater, film, TV (7,5 hp). Jag läser drama kursen på onsdagar och språkkursen på torsdagar.

Jag har dock använt min ledighet till att läsa sådant som jag själv valt. Det finns ju en njutning bara i valfriheten som annars inte finns under universitetsterminerna. Jag kommer dock sakna litteraturkursen, om barn och ungdomars läsning. Vår lärare var emeritus professor Pär Hellström och han var en sådan där lärare som har det i rösten. Han hade berättarrösten. När han berättar så lyssnar man och tar in. Kan ju även vara mitt brinnande intresse för just litteratur som gjorde det hela ännu mer gripande. Dock ser jag fram emot den nya onsdagskursen då vi får fördjupa oss i dramats struktur och betydelse. Både i det klassiska dramat och teatern, samt filmdramat.

I helgen ska jag, Axel och många fler ge oss av till mitt, för närvarande, tredje hem Graninge Stiftsgård. Det vankas STUH (Stiftungdomshelg) och i år är temat Alla är vi ett; ett bibelord från Galaterbrevet:

Nu är ingen längre jude eller grek,
slav eller fri, man eller kvinna.
Alla är ni ett i Jesus Kristus.
(Gal 3:28)

Ju mer vi har planerat och tänkt kring detta tema, desto mer medveten om djupet och svårigheten i dessa ord blir man. Det låter enkelt och fint, men det finns många svåra tolkningsmöjligheter. Tidigare år har vi haft enklare bibelord som utgångspunkt, t ex Älska din nästa och Känn ingen oro. De är också djupa, men de är lättare att få förståeliga för ett gäng 15-17-åringar, som är åldersgruppen för vårt läger.

Tolkningsmöjligheter kring dessa ord: Antingen får orden betydelsen av att alla är lika mycket värda i Herren Jesus ögon. Eller så kan man se det som att det är tron på Jesus Kristus som gör oss till en enda kropp. Det senare påståendet är svårare att förklara och kan snarare låta negativt i en 16-årings öron. Är då inte hela världens befolkning ett? Vad händer om jag inte tror blint på Jesus som världens frälsare? Följdfrågorna blir många, vilket är bra, men det inger nog inte en känsla av enhet. Jag menar inte att dessa ungdomar är inkapabla till förståelse, absolut inte, men det kan bli stor splittring i åsikterna.
Hmm, som ni förstår är jag själv splittrad i mina tankegångar. Hur vill jag framföra detta budskap till svenska kyrkans unga? Enligt mig motsäger ju inte tolkningarna varandra. De är i mitt hjärta lika sanna båda två.

Det ska bli intressant om vi kan förmedla en känsla av enhet. Vi vill ju fokusera på vad som förenar oss människor, snarare än vad som splittrar oss. Sanningen är dock att det är först efter att man sett våra olikheter och accepterat dessa som man helhjärtat kan ta till sig bibelordet: Alla är vi ett...

Helomvändning. Ikväll ska jag och älskling se Guldkompassen på bio.