lördag 8 november 2008

Tack ANNA för presenten

Igår var Anna och jag på teater och såg ett gästspel på Uppsala Stadsteater: Bitterfittan (Baserad på Maria Svelands roman med samma namn).

På min födelsedag, då jag fick biljetterna, bestämde vi att vi även skulle hinna läsa ut boken innan teaterdatumet, 7 november. Jag har av någon anledning varit skeptiskt inställd till boken sen den kom ut. Hört halvbra personrecensioner och inte alls varit intresserad. Men som vanligt är det otroligt tillfredställande att bli överraskad och befriad från sina kladdiga fördomar. Bitterfittan är en underbar, rolig och viktig roman, och en precis lika underbar och hjärtlig föreställning. Speciellt härligt var det att där var både män och kvinnor i alla åldrar. Unga tjejgäng som jublade då och då under föreställning (you go girl-jublanden typ) och äldre kvinnor som skrattade jättehögt och kluckande, vissa fnissade igenkännande och petade på sina respektive med armbågen. Efter föreställningen såg jag inte ett enda uttråkat eller ledsamt ansikte. Alla log, såg varandra i ögonen och var stolta bitterfittor! BÖRJA LÄS, OCH GÅ OCH SE!


Lär mer om vad som händer bakom alla bitterfittors mulna och sargade ansiktsuttryck. För "bakom varje bitterfitta står en kränkt kvinna". (Maria Sveland)

Man skrattar för att det är hemskt, sant, extremt underhållande och skrattretande på samma gång. Framför allt rekommenderar jag alla män att läsa den. (Du morbror F. kanske?) Jag tror den ger något viktigt till alla.

Härmed måste jag dela med mig av ett litet avsnitt ur romanen som tyvärr inte fick vara med i teatern. Huvudkvinnan i boken reflekterar över alla män som hon så ofta hör ringa hem till sina fruar och be dem upprepa vad det var som han skulle köpa hem:

"Hon är hans privata, bekväma lilla dataminne. Det är hon som måste skapa utrymme i sin hjärna för att få plats med information om vilka matvaror som behöver inhandlas. Utrymme som hon hade kunnat använda till betydligt viktigare och intressantare tankar än vilken fisksort han ska handla. Hon lagrar det på en säker plats så att han bara behöver ringa hem när det är dags att få informationen levererad.
Jag har aldrig hört någon kvinna ringa hem till sin man och fråga samma sak. Och när jag tänker på vad s
om händer den dag hennes hårddisk är full. När den kraschar. En liten dagdröm om den dag då hon plötsligt börjar svara obegripliga kontigheter.
'Vi behöver choklad med hög kakaohalt, rödvin och mer kärlek, mer ömhet, mer tid för varandra och förresten vill jag gärna gå en tangokurs med dig någon kväll!'
Eller den dag hon bara fnissar och säger att hon inte har någon som helst jävla aning om vad de behöver handla."

2 kommentarer:

Miss Ajlin sa...

Hej hej

Vad roligt att höra från dig...ska nog se till att hålla koll på dig och din blogg också, haha!

Hoppas allt är bra med dig!

Kram

Anonym sa...

Har redan läst den. Den var bra och jag diskuterar den gärna.