Blivande svensklärare var det ja...
Yrket då man utbildas till berättigad språkpolis. Eller?
Jag läste igår en artikel om attityder till språk. Det är klart att vi skapar oss en bild av en människa utifrån hur denna uttrycker sig eller skriver. Till exempel om personen i fråga slänger sig med slanguttryck, staplar och upprepar modeord eller bara talar så där underbart grammatiskt fel. Vad händer då? Man skapar sig en uppfattning om hur personen är, utan att man känner honom eller henne. Ha ha, där höll jag på att skriva han och hon. Smisk på fingrarna. Tillbaka till temat. Språket är viktigt. Jag märker själv hur jag mer och mer bryr mig om mitt eget och folks talspråk.
I artikeln som jag refererade till ovan uppmanar författaren Lars-Gunnar Andersson läsaren, först och främst blivande lärare eller praktiserande språkpoliser, att skriva en lista över språkliga fenomen som man irriterar sig på. Detta vill jag dela med er.
Språkbruk som jag stör mig på:
* Att alltför många använder de personliga pronomen fel (Jag såg han - Jag såg honom heter det)
Här gör även jag fel, men jag brukar vara snabb med att rätta mig själv
* Likaså säger man fel på mig och jag = efter ordet än kommer pronominet JAG (Hon är starkare än jag)
Detta är det jag gör mest fel på, bättring bättring...
* Att folk säger ta självmord - Det heter begå självmord eller att ta sitt liv
Detta har jag hört utbildade svensklärare säga fel på - hemska minne!
* Att folk inte gör fogen när de sätter ihop orden svenska och lärare = svensklärare, inte svenskalärare (det heter också tysklärare och engelsklärare!!!)
Säger de soffagrupp och kakaburk också kanske? Nej!
* Att folk skriver Vart när det ska vara Var
* Att folk svär alldeles för mycket
Vad har hänt med de betydligt charmigare kraftuttrycken järnspikar, himlars och nedrans?
* Här kommer en konservativ en: Att man inte får skriva skall längre, man SKA skriva ska
* Att folk i skriftspråk faktiskt blandar ihop de, dem, det och den icke-existerande eller i alla fall enligt min åsikt felaktiga och fula stavningen dom
Ah! Det kändes skönt att få ur sig. Nu ska man egentligen enligt Andersson reflektera över varför man irriterar sig på detta skråkbruk, men jag tror jag hoppar över det. Det kanske dyker upp i ett annat inlägg. Eller så är jag för en gång skull en olydig svensklärarinna.
/Jennyluss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det vanligaste felet när vi talar svenska anser jag vara att verbet "vart" har trängt ut detta rätta "blev".
Ex:Oj,nu vart det fel! (bock i kanten)
Jag vart rädd (bock i kanten)
o.s.v.
Heja för verbet BLEV! Det heter nämligen så.
nej, soffagrupp säger nog ingen utan att försöka vara lustig. däremot säger jag heller inte pappledig utan pappaledig.
jag är med dig inte enig min älskade, men för husfridens skull går jag efter din princip. åtminstånde när det gäller det förträffliga yrkesvalet :).
tusen pussar
Tja, det har ju gått ett par år sedan du skrev inlägget... Jag vet inte om det har blivit ännu värre sedan dess, eller om jag redan då skulle ha tyckt likadant (om jag hade tänkt på saken; jag tror att jag inte ännu hade lagt märke till fenomenet då); i vilket fall som helst tycker jag numera såhär:
Nej, att kalla "dom" för en "icke-existerande stavning" är nog att gå lite för långt; det har t.ex. alltid varit det korrekta just för att t.ex. i skrift markera en mer talspråklig nivå. Och nu,när ingen jävel längre kan skilja på "de" och "dem" (som t.ex. här, i en RUBRIK från SvD:s LEDARREDAKTION!) -- ja, det är t.o.m. så att många tycks systematiskt använda de / dem tvärtom mot hur det ska vara, alltså som om de tror att "dem" är subjekts- och "de" objektsform! -- Ööh, var var jag... Jo, alltså, när det nu har gått så långt åt helvete, då tycker jag faktiskt att de flesta människor -- nämligen alla dessa jävla idioter som inte kan få till de/dem så det blir rätt -- hellre bör konsekvent skriva "dom" än att försöka välja mellan "de" eller "dem".
För "dom" i skriftspråk må vara fult, men det är ändå lite mindre fult än att fucka upp och använda de/dem FEL, som alltför många gör.
Skicka en kommentar