Vad har hänt med staden?

Igår var det vårvarmt och barmark. Idag klockan tre växlade vädret humör. Det var lite av en chock för staden att plötsligt bekanta sig med de miljarder snöflingor som trängdes med medborgare på gator och vägar.
Jag är ändå lättad över att vårt nordiska väder beter sig någorlunda normalt. Jag tycker faktiskt att det är oroväckande att vi inte haft ett rejält snöoväder de senaste tre åren. I alla fall inte i den normala vintermånaden december. Det kommer alltid i november och som i år i FEBRUARI. Är det något som är riktigt fel eller är det bara normalt väderbeteende; att växla lite från år till år?

Jag har under den senaste veckan funderat på hur jag som pensionär kommer att tala till mina barnbarn eller föredetta elever. Kommer de att fråga mig om hur det var på min tid, då det fortfarande fanns snö i Sverige, då det fortfarande fanns torsk i våra vatten, då det fortfarande fanns... ja jag vågar nästan inte spekulara längre än så.


Jag hoppas på en god framtid. Jag kan ju inget annat.

Jag skulle vilja våga tro, jag kan ju inte mer.
Som kornet väntar tid att gro att livets under sker.
Så väntar jag, så längtar jag att jag ska nå.
Den tro jag inte själv kan nå.
(Psalm 219)