Öppna ögon att se...

Titta intensivt på de fyra punkterna i mitten av bilden i ungefär en minut.
Ha gärna ansiktet väldigt nära bilden och blunda sedan och invänta uppenbarelsen.

"Some see a teacher, standing on a hill, speaking words of wisdom
Some see a healer, reaching out his hand to give sight to a blind man
Some see a dreamer wasting his life on what can never be
Some see a fool dying for his dreams...

But I see love"

Word!

Citat av Frankrikes tidigare utbildningsminister

Jean-Pierre Chevènement

"Det finns inget vackrare yrke, inte heller något viktigare för landet än lärarens yrke. Åt honom/henne anförtros det dyrbaraste vi har: våra barn. Man kan aldrig tillräckligt många gånger säga hur mycket landets framtid beror på kvalitén hos dess lärare. Det är därför man först måste tillskriva dem den aktning som de förtjänar: ett land som sänker halten på sina undervisare
begår självmord."

Berättelsen om en helkväll

Igår kväll var en riktig helkväll. Väldigt lyckad! Jag träffade mina syjunta-brudar klockan sju för ett par fördrinkar hemma hos Marie, som bor i ett mysigt studentrum på gatan nedanför Slottsbacken. Några drinkar blev till några timmar av glädje, musik, dans, prat om allvar och prat om strunt. Vid halv elva tog vi de få stegen som behövdes för att komma till Stockholms nation, där vi skulle "svänga våra lurviga". Det var lagom mycket folk, det vill säga lagom med svängrum på dansgolven. Men på något sätt är det alltid för trångt kring bardisken. Det är väl konstigt.

Det är skönt att nationerna stänger ganska tidigt på vardagar. Klockan ett tänds lamporna i taken och alla studenter trängs för att hämta ut sina jackor och få i sig den efterlängtade korven med bröd av den förmodligen alldeles för välbetalda korvgubben som står och väntar utanför portarna. Jag kände redan vid halv ett-tiden att de nya skorna skav. Därför gick jag innan stängningskaoset hann dra igång och bestämde mig för att tillbringa sista delen av kvällen med stammisarna på karaokebaren. Så jag tog cykeln och trampade iväg mot Dragarbrunn.

Avslutningen på kvällen blev så bra som den bara kunde bli. Jag fick riva av en Bohemian Rhapsody under sluttimmen, innan stället stängde klockan två.

Anekdot (apropå gårdagens bravader):
Jenny står och ska hämta ut sin jacka vid stängning på karaokebaren. Jenny börjar så smått gräla på gardrobiären för att hennes sjal tycks saknas. Hon blir jätteorolig för några sekunder (den var ju så ny och fin), innan vännen Anders påpekar att: Jenny, du har ju sjalen på dig (följt av ett asgarv, såklart).

Så kan det gå.

Men lyckligtvis var jag i skolan till didaktikpasset klockan 09.15 i morse. Det ni!
Nu ska jag ta en tupplur.

Kärlek och fred till världen

Det är tur att de är talföra i alla fall

Det är intressant att det finns elever på gymnasiet som inte vet hur man räcker upp handen eller att man lyssnar när en annan person talar. Matematik kan de, analysera kan de, hålla sig till ett ämne kan de, men på något sätt finns stora brister i kunskapen om mänskligt beteende.

Den svåraste utmaningen för mig som praktiserande lärare är att hitta mitt sätt att säga till på skarpen. Jag har på bara tre veckor blivit allergisk mot ljudet: scccchhhhhhhhhhhh! Det måste finnas ett bättre sätt. Finns det? För mig blir det ofta: "Snälla killar" eller "Nu får ni faktisk vara tysta" eller förmanande fingrar i vädret (inga långfingrar dock).

Jag kan berätta att jag var rejält svettig efter min första lektion i måndags. I morgon, torsdag, ska jag hålla min andra: Ett introduktionspass om myter. Efter lovet ska vi nämligen börja prata om Antiken i den klassen.


Så...
...eller så...

...brukar jag göra!

Kram till världen
/Jenny

När livet bantas ner till ett blogginlägg

Här kommer förra veckans höjdpunkter i punkform:

*Blev uttagen till Etages årsfinal i karaoke för andra gången (finalen äger rum i december)!
Jag kommer vara med i egenskap av ett så kallat "wildcard". Varje karaokevärd har nämligen fått förmånen att välja ut en sångare var som sitt wildcard, och dessa personer behöver inte tävla sig till sina platser.

*Att nästan alla ungdomar i den ena klassen som jag praktiserar i höll en muntlig presentation.
Det var nästan skönt att se hur osäkra de tuffaste av killar kan bli bara man ställer de längst fram med ett seriöst ämne att tala om. Sen är det såklart ännu skönare att se hur vissa elever visar en helt ny sida när de kommer fram och talar. Där kan upptäckas så många kvalitéer som inte syns i annars.

*En helhelg i Stockholm, utan jobb och tidiga morgon. Rena semestern!

*Att få spendera hela helgen med honom som jag älskar mest!
Det var vardagligt, festligt och magiskt.

*Etiopisk mat med älskling och hans mor på fredagskvällen.

*Schlager- och karaokekväll i Ängby på lördagen.

*Att inte Frida, Christer Sjögren eller Nordman vann melodifestivalen.

*Att få en ny muminkopp av svärmor.
På önskan av Margareta visar jag nedan ett foto på de koppar som jag har nu. Jag fullkomligt älskar dem. Precis som jag älskar att läsa ännu en av Tove Janssons böcker. Farlig midsommar har jag precis dykt ner i. Jag tror att min glädje över det här med kopparna avslöjar ganska mycket av den barnslighet som bor inom mig. Både att jag saknat att samla på någonting och dessutom att det är just en barnberättelse som står i fokus. Underbara små lyckoting i livet.

Den vackrast formulerade sammanfattningen jag någonsin
läst på baksidan av en bok:

Där kommer en teater på drift och med den driver muminfamiljen
in i en midsommarnatt som är full av trolldom och överraskning,
av nya vänner och fiender.

Vet ni att hattifnatter kommer ur frön och att man måste så
dem på midsommarnatten? Har ni någonsin borrat hål genom
ert eget golv eller sett en självlysande parkvakt?
Och är ni medvetna om hur hemskt farligt det är att vissla på teatern?

Det här är berättelsen om vad som hände i den magiska månaden
juni samma år som det eldsprutande berget rörde på sig
och Mumintrollets mamma gjorde sin vackraste barkbåt.

(Tove Jansson - Farlig midsommar, 1954)

Låttexter

Idag har det varit mycket tänk kring låttexter.
Det började med att jag igår kom med en fantastisk idé till en skrivuppgift. Ni som hänger med vet ju att jag just nu är mitt i min åtta veckor långa lärarpraktik och inte tänker, drömmer eller talar om någonting annat. Så igår kom jag inrusande i Axels rum och var tvungen att berätta om min fantastiska idé. Direkt!

En skrivuppgift för högstadie- och gymnasieelever i Svenska:
* Eleverna får i läxa att välja ut en favoritlåt och skriva ner/printa ut låttexten på ett papper.
* Dessutom ska de bestämma sig för vilken strof eller mening i låttexten som är bäst eller talar mest till dem och highlighta den (kodväxling hit, kodväxling dit!!).
* Skrivuppgiften i sig lyder sedan: Skapa en berättelse kring den låt du valt (1-2 A4-sidor). Hur kom låten till? Vilken händelse eller vilka tankar handlar låtens innehåll om?
* Den highlightade meningen måste finnas med någonstans i texten, antingen som titel eller som en del av den flytande texten. Kanske en replik? Endast fantasin sätter ju gränser. (Om låten är på engelska eller annat språk så översätt den viktigaste meningen till svenska.)

Är den inte underbar!?

En annan textrelaterad reflektion filtrerade mina tankar idag. Jag läste nämligen en nöjesartikel om schlagerlåtarnas texter. Det är ju uppenbart och urtrist att 90 % av alla låttexter handlar om kärlek eller brist på kärlek. Tacka vet jag The Arks bidrag förra året som handlade om panikångestattacker. Inför lördag så hejar Miss Lärarkanditat på de två medelåldersmännen med de röda cheapmonday-jeansen. Den låten känns äkta, trots att den nog handlar mer om herrarnas medelålderskris än om partande. Vilket de själva påstår.

Jag har som vanligt också underhållit mig själv med att lyssna till vad herrarna Queen säger i sina texter, så att jag för varje dag kan bli mer och mer förknippad med 80-talet och förväxlad med en medelålders karaoketant som inte lärt sig några nya låttexter sen just det decenniet.

Varför Wilma och Johan Steen talar till alla

Igår satt jag och tittade på Skärgårdsdoktorn på SVT:s hemsida (välsignad vara den) i programmet Play där man kan se nästan alla program 30 dagar efter att de sänds, medan min käraste snusade (alltså sov) i sängen intill. Jag har ju sett alla de här avsnitten när de gick första gången, men det är underbart att serien inte går ur tiden. Problemen och svenskheten som behandlas i serien är tidlösa företeelser.

I just detta avsnitt handlade familjeintrigen om att pappan Johans gamla vän, fotografen Krille, kom och hälsade på på Saltö. Han tar sedan med sig Wilma för att försöka fotografera havsörnar ute på en annan skärgårdsö. Medan de är borta över natten hittar pappa Johan en en samling nakenbilder på kvinnor i Krilles väska. Han blir nu extremt orolig för vad Krille har för avsikter med Wilma, när de är ute på en obebodd ö. Han drar den ena förhastade slutsatsen efter den andra och oron bara växer. Samtidigt får man som tittare se hur Krille bjuder Wilma på en kaplys whisky när de sitter och fryser under ett vindskydd om kvällningen.

När Krille och Wilma kommer tillbaka morgonen därpå tappar Johan fattningen och konfronterar sin gamle vän och anklagar honom för både det ena och det andra. Det visar sig dock att Krille inte tagit nakenbilderna själv, utan att de bara är en del utav en fotoutställning med kvinnliga fotografer.

Det fina med det här avsnittet är att det är lika rörande och upprörande för både vuxna och ungdomar. De vuxna tittarna kan förstå pappa Johans upprördhet och oro, samtidigt som unga tittare kan få en inblick i hur en tonårsförälders vardag. Samtidigt är det en påminnelse för de vuxna om att ungdomarna faktiskt inte är barn längre. Oron är ofta onödig, men inte oberättigad.

Jag älskar pedagogiska dramaserier där man lär sig att se på saker från olika personers perspektiv.

Ett annat underbart exempel på pedagogiska SVT-produktioner är Wild Kids, dokusåpan för barn där man röstar IN och inte UT. Demokratiskt, medmänskligt och pedagogiska. Jag svävar på små moln.

Jenny hjärta SVT = Jenny hjärta TV-licens

Dopet

I lördags sjöng jag på min bästa vän Matildas systers barns dop. De ville att jag skulle sjunga Det vackraste. Kanske inte min favoritlåt, men det är härligt att jag nu skapat mig ett minne och en relation till låten.
Fresta kyrka fylldes med ungefär 90 gäster, men jag förvånades över att jag inte blev nervös. Skratta om ni vill, men jag tror att karaokevanan har gjort mig härdad. Sist jag sjöng inför en så stor (och nykter) publik var då Graninge Stiftsgård firade 60-årsjubileum och jag både höll tal och sjöng i kyrkan. Då var jag extremt nervös. Men alltså inte denna gång.
När jag i lördags sjungit halva låten kändes det ännu bättre eftersom jag själv kände att det lät bra. Då skedde den oväntade vändningen. Jag vänder mig mot familjen och dopkandidaten och får se mamma Malin i tårar. Jag vänder mig tillbaka och ser ut i församlingen för att inte bli tappa fattningen eller bli för påverkad av den känsliga stämningen. Då börjar jag urskilja tre-fyra personer i församlingen som även de börjar gråta. Det var ett otroligt gensvar men också något som gjorde mig extremt nervös, vilket ledde till att jag tappade två rader text. För er som var på dopet och alltså missade dessa ord i tredje versen, så var de:

Det vackraste som finns är att vara någon nära, när månen lyser klart...

Resten klarade jag faktiskt att hålla i huvudet och pressa ut genom stämbanden. Anledningen till att detta inte varit en låtfavorit är kanske just detta faktum att de absolut vanligaste orden finns med: Måne, underbar, älska, lysa, vacker, lycklig m.m. Det är inte helt lätt att skilja verserna från varandra. Nej, nu ska jag sluta bortförklara mig. Jag är ändå glad att jag fick vara en del av Mejas dopgudstjänst. Dessutom måste jag faktiskt säga att:

Hellre lite tappad text än några sura toner.
(Dagens visdomsord - Jennyluss)

En av de fina tårtorna som bjöds till dopfikat

Matilda, stolt moster och gudmor

Meja tycker arm smakar bättre än tårta

Ljusare tider

Här har vi en gladare lärarkandidat!

Igår var jag nästintill förkrossad på grund av min praktikplats dåliga bemötande av mig som praktikant. Men idag har jag kommit överrens med min egenhändigt införskaffade handledare om hur vi ska lägga upp undervisningen tillsammans. Jag har i princip fått fria tyglar att planera svenskundervisningen för två klasser på gymnasiet fem veckor framåt.
Den ena klassen är en Teknikklass som går första året och den andra är en Samhällsklass med inriktning Idrott, så det är inte ett helt enkelt uppdrag jag givit mig in på. Framför allt kommer det att vara otroligt givande och lärorikt. Som min handledare uttryckte det: Om man klarar det här, så klarar man allt. Det är väl en utmaning lämpad för en tuffing som jag. Jag hoppas jag kan vara tuff.

Tänk att man kan bli så upprymd av att få en massa jobb lastat över sig.
Visst är det en härlig värld vi lever i.
Nästan den bästa av världar.

Pedagogens försvarstal

Bland det roligaste elever vet, som de ofta också gör när de vill slippa undan lektionens egentliga innehåll, är att testa lärarens ämneskunskaper. Och som vi blivande lärare vet, så är tryggheten i sitt ämne lika med trygghet i undervisningssammanhang... och helt klart en respektingivande egenskap!

Dock kan ju inte en lärare veta ALLTING. Det vet eleverna, men de älskar att ändå testa en. Då har jag kommit på en snabb bemötande kommentar till dessa irriterande och ofta upprepande elevfrågor:

Jag är inte Google, jag är lärare!
eventuellt:
Jag är lärare, inte Google!

Vilket klingar bäst tycker du?

...som en läraröversättning av Yrrol-ordspråket: "Jag är ingen maskin, jag är kvinna!"

Uppförsbacke (I want to break free)

Ja, besöket på den nya skolan, där jag ska göra min praktik var ju en upplevelse, men kanske framför allt en inblick i den svenska skolans förvirring och behov av enighet. Det första jag såg när jag vandrade mot Arlandagymnasiets entré var en svensk flagga som vajade på halv stång. Kanske inte dröm-öppningsläget för en entusiastisk och peppad lärarstudent att kliva in i en sörjande skolas lokaler. Man fick tagga ner lite på direkten. Sen fanns där ingen handledare åt mig så jag fick försöka plocka ihop olika delar för att få ihop till en hel handledare, SJÄLV.

Så. Mycket blandade förväntningar inför andra dagen på skolan. Jag ska få följa med en svensklärarinna som undervisar teknikklasserna.

Som jag sa till min käre far: Det är ju intressant och framför allt givande att se en annan typ av gymnasieskola. Själv har jag ju bara bevittnat den lugna och studiemotiverade atmosfären på Viktor Rydberg gymnasium. Det är inte samma utmaning att arbeta med MVG-eleverna på Rydberg som det är med gymnasieelever som egentligen inte har något intresse av något annat ämne än sitt praktiska. Insikten är väl den att den självklara studiemotivationen som existerar på Viktor Rydberg är som ett vattenhål i en oändlig öken av gymnasieskolor där studiemotivation och koncentration är en bristvara.

Jag antar utmaningen. Den är viktig. Bara jag får en handledare. Grr!

Jag får luta mig tillbaka ett tag till, ta fler och fler djupa andetag, lita på optimistens slagord, grotta ner mig i Olga Dysthes (forskare inom pedagogik) slutsatser och njuta av låtar som den nedan för att komma upp ur den gråa massan som just nu trängs runt mitt sinne (en ganska lättgenomtränglig massa kanske jag ska tillägga ändå).

"Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke"
Sally Santesson

2 dagar kvar i friheten/till praktiken

På måndag börjar min långa VFU-period. I åtta veckor ska jag befinna mig som praktiserande svensklärare på Arlandagymnasiet i Märsta. Jag är otroligt pirrig men mycket förväntansfull. Jag önskar mig en inspirerande och engagerad handledare. Sen får eleverna vara hur som helst, bara inte en dålig handledare. Igår hade vi ett förberedande seminarium som behandlade didaktik i gymnasieskolan. DET vad om något inspirerande, enligt min mening.

Så här följer några tips och varningar som jag som blivande lärare hoppas kunna hålla i minnet:

* Svenskämnet handlar om berättelser och människor - det är alltså oerhört brett
* Det kommer bli mycket rättning
* I svenskämnet hamnar diskussionerna lätt på sidospår, men låt det vara så
* Den skrivna och den muntliga prestationen hos elverna väger lika tugnt
* Svenska är ett färdighetsämne, så arbeta mot utsatta mål
* Förenkla och förklara kursmål och betygskriterier
* Uppmana eleverna att ta ansvar för sina egna studier
* Träna eleverna i att ge kontruktiv kritik genom att låta dem läsa varandras texter
* Ta upp de största grammatiska svårigheterna i helklass
* Sno så mycket du orkar från andra svensklärare, slå slipper du uppfinna hjulet om igen
* Läs även upp "rättade" G-taxter inför klassen för att även sporra dessa elever
* Använd dig av författare, poeter och verk som du själv tycker om
* Uppmuntra läslusten, ta inte död på den!

... och här är några moment som jag redan nu VET tt jag vill använda mig av i min svenskundervisning:

-> Se och analysera filmen Pans labyrint
-> Jobba med Tage Danielssons och Stig Dagermans noveller
-> Läsa gemensamma romaner av enklare men fantastiska författare såsom Tove Jansson, Mikael Niemi, Jostein Gaarder och Astrid Lindgren
-> Använda mig av korta skrivövningar för att få igång skrivfantasin (lärt mig av Axel)
-> Att ofta jobba med både bilder och text, att t ex analysera konstverk
-> Att arbeta med låttexter som ingång till poesin
-> Att ofta använda drama och bild som uttrycksmedel och presentationsform
-> Att arbeta med sagor som litterär genre