Uppförsbacke (I want to break free)

Ja, besöket på den nya skolan, där jag ska göra min praktik var ju en upplevelse, men kanske framför allt en inblick i den svenska skolans förvirring och behov av enighet. Det första jag såg när jag vandrade mot Arlandagymnasiets entré var en svensk flagga som vajade på halv stång. Kanske inte dröm-öppningsläget för en entusiastisk och peppad lärarstudent att kliva in i en sörjande skolas lokaler. Man fick tagga ner lite på direkten. Sen fanns där ingen handledare åt mig så jag fick försöka plocka ihop olika delar för att få ihop till en hel handledare, SJÄLV.

Så. Mycket blandade förväntningar inför andra dagen på skolan. Jag ska få följa med en svensklärarinna som undervisar teknikklasserna.

Som jag sa till min käre far: Det är ju intressant och framför allt givande att se en annan typ av gymnasieskola. Själv har jag ju bara bevittnat den lugna och studiemotiverade atmosfären på Viktor Rydberg gymnasium. Det är inte samma utmaning att arbeta med MVG-eleverna på Rydberg som det är med gymnasieelever som egentligen inte har något intresse av något annat ämne än sitt praktiska. Insikten är väl den att den självklara studiemotivationen som existerar på Viktor Rydberg är som ett vattenhål i en oändlig öken av gymnasieskolor där studiemotivation och koncentration är en bristvara.

Jag antar utmaningen. Den är viktig. Bara jag får en handledare. Grr!

Jag får luta mig tillbaka ett tag till, ta fler och fler djupa andetag, lita på optimistens slagord, grotta ner mig i Olga Dysthes (forskare inom pedagogik) slutsatser och njuta av låtar som den nedan för att komma upp ur den gråa massan som just nu trängs runt mitt sinne (en ganska lättgenomtränglig massa kanske jag ska tillägga ändå).

"Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke"
Sally Santesson