Fresta kyrka fylldes med ungefär 90 gäster, men jag förvånades över att jag inte blev nervös. Skratta om ni vill, men jag tror att karaokevanan har gjort mig härdad. Sist jag sjöng inför en så stor (och nykter) publik var då Graninge Stiftsgård firade 60-årsjubileum och jag både höll tal och sjöng i kyrkan. Då var jag extremt nervös. Men alltså inte denna gång.
När jag i lördags sjungit halva låten kändes det ännu bättre eftersom jag själv kände att det lät bra. Då skedde den oväntade vändningen. Jag vänder mig mot familjen och dopkandidaten och får se mamma Malin i tårar. Jag vänder mig tillbaka och ser ut i församlingen för att inte bli tappa fattningen eller bli för påverkad av den känsliga stämningen. Då börjar jag urskilja tre-fyra personer i församlingen som även de börjar gråta. Det var ett otroligt gensvar men också något som gjorde mig extremt nervös, vilket ledde till att jag tappade två rader text. För er som var på dopet och alltså missade dessa ord i tredje versen, så var de:
Det vackraste som finns är att vara någon nära, när månen lyser klart...
Resten klarade jag faktiskt att hålla i huvudet och pressa ut genom stämbanden. Anledningen till att detta inte varit en låtfavorit är kanske just detta faktum att de absolut vanligaste orden finns med: Måne, underbar, älska, lysa, vacker, lycklig m.m. Det är inte helt lätt att skilja verserna från varandra. Nej, nu ska jag sluta bortförklara mig. Jag är ändå glad att jag fick vara en del av Mejas dopgudstjänst. Dessutom måste jag faktiskt säga att:
Hellre lite tappad text än några sura toner.
(Dagens visdomsord - Jennyluss)
En av de fina tårtorna som bjöds till dopfikat
Matilda, stolt moster och gudmor
Meja tycker arm smakar bättre än tårta
(Dagens visdomsord - Jennyluss)
En av de fina tårtorna som bjöds till dopfikat
Matilda, stolt moster och gudmor
Meja tycker arm smakar bättre än tårta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar